De senaste två dagarna har jag inte gjort så mycket mer än att skrota i verkstan. Jag har blivit klar med verktygstavlan som hänger ovanför hyvelbänken. Jag har lagt ner lite tid och kärlek åt alla verktygshållare som är individuellt anpassade till varje verktyg. Var sak på sin plats. Ordning och reda! Det går inte ens att sätta stämjärnen i fel ordning. Tavlan är lite som en sådan där låda med geometriska former för att barn ska lära sig vad som går att stoppa var.
Idag på eftermiddagen återupptog jag arbetet med orangeriet. Jag bestämde mig igår efter lite funderingar att använda putsnät som armering för putsen. Det blir en hel del extra jobb, men jag tror att slutresultatet kommer bli bättre och hållbarare. Det får ta några extra dagar att sätta upp armeringsnätet. Till en början liknade det ingenting, och jag var på väg att ändra planerna och helt skippa nätet, men så kom jag på hur jag skulle göra för att få nätet jämnt spänt utan bucklor och bulor. Precis som man spänner ett fårstaket med en specialtång för krenelering gjorde jag samma sak fast med en vanlig näbbtång. Till en början tyckte jag inte att det hände så mycket, tills jag insåg att det inte hjälper så mycket om man hela tiden vrider på samma tråd. Det behövdes inte så himla mycket för att få nätet slätt. Nästa femma blir att putsa slätt, men det dröjer några dagar innan jag klätt in hela grunden med nät och kan börja med den saken. Till min hjälp kommer jag använda den putsbräda som jag försett med två handtag – en enkel match i en verkstad med ordning.
