Det senaste tillskottet till verkstan blev en kallsåg för cirka tio kronor kilot! Jag var lite orolig att traktorn inte skulle orka lyfta av den från släpet igår, men döm av min förvåning – det gick hur lätt som helst. Mina barn kom ut som räddande änglar, som förundrat beskådade den underliga maskinen. Idag fick jag testköra den när jag passade in L-profilerna till den näst sista dörren till stallet. Efter lite klurande kunde jag konstatera att den är helt och hållet automatisk, och allt sköts med mekanik. Med andra ord krångelfritt! Visst behöver den lite kärlek för att bli i toppskick, men en kilrem får väl ändå ses som en slitdel som behöver bytas ut någon gång vart tjugonde år. Och den nötta färgen har sin charm. Vilken fantastisk och stabil konstruktion må jag säga. Inte som dagens maskiner som har en tolerans som gör att dom krånglar så fort dom har gått några timmar. Den här är från 1964 och stånkar obehindrat vidare trots att decennier och sekel passerar.
Jag är riktigt nöjd med min kap och mitt kap!