Nu börjar man kunna ana hur gas- och växelreglaget kommer att fungera. Målet var att få en så “ren” och elegant lösning som möjligt, utan krånglande delar, som det så lätt blir när det handlar om finmekanik. Det verkar som att det kommer gå vägen. Nu återstår att sätta dit spakar och ett fäste, samt fastlåsning av lagrena. Det svåraste när man inte har tillgång till andra märverktyg än ett skjutmått är att få “sugande passform på allt. Trots en del missöden, med arbetsstycken som inte varit ordentligt fastsatta, och vändskär som spruckit för att jag varit för ivrig, har det gått bra. En tröskel för vad jag tidigare inte ansåg vara möjligt att genomföra, har passerats. Ju längre man bearbetat en del, ju mer nervöst är det att fräsa, svarva eller borra i delen. Å andra sidan vet man hur man ska tillverka en ny del, om man nu skulle råka göra fel!