Det är riktigt stimulerande att med egna händer kunna forma och skapa detaljer av sådant tidigare betraktas som utdömt skräp. En rostig, gammal och krokig metallstång, som vi hittade i hagen när den gjordes i ordning, återfördes från containern tillbaka in i verkstan för att istället utgöra smidesämne till min första smidesdetalj. Att hålla reda på verktyg uppskattar man kanske mer som vuxen, än som ung. En förutsättning är att varje verktyg enkelt kan greppas när det behövs, och lika enkelt föras tillbaka där det hör hemma när det inte används. Ett enkelt räcke till kubben som städet står på, fungerar perfekt som hållare till ett antal smideshammare. Skulle det behövas plats för fler längre fram, finns det tre sidor kvar att utnyttja. För att smedjan ska bli helt klar måste jag nog bygga en fläktkåpa ovanför ässjan. Svetsutsuget räcker nog inte riktigt till för att få ut all koldioxid som bygger upp när man kör ässjan en längre tid. Just nu står ässjan på ett bord, men det vore trevligt om man kunde göra en ställning för den istället. Det får väl bli nästa sak att färdigställa.