När man har lösningen i sin hand, är det lätt att tänka på ord som självklart, och hur annars? De senaste dagarna ägnade åt EquiFeedern har gått åt till att försöka hitta en bra frigörningsmekanism. När jag började fundera fanns det en hel del saker att ta hänsyn till. Jag vill för det första ha en så kompakt lösning som möjligt. En annan viktig sak är att det inte ska kunna komma in regnvatten i apparaten. Samtidigt måste servot kunna orka dra, eller skjuta bort sprinten som håller i lasten, eller som i det här fallet – hönätet. Efter att försökt med tre olika mekanismer – som alla hade olika “problem”, kom jag i morse på hur jag skulle göra för få en funktionssäker, kompakt och vattensäker och relativt okomplicerad mekanism. Nu har jag testat med laster från ca 300 gram till 15 kilo, untan minsta tecken på problem. Nu återstår att göra ett fäste för servot och kretskortet, så att jag kapsla in allt i valfri apparatlåda.