Då mitt ben fortfarande spökar har jag fått ta det lugnt även denna helg. I strävan att försöka göra hemmet lite “smartare” har jag påbörjat ett nytt projekt som ska tala om för mig när pelargonerna behöver vatten. Av en händelse när jag satt och väntade på min tur in i magnetkameran här om dagen snubblade jag över en intressant modul att integrera i sina IoT enheter. IoT står för “Internet of Things” och skulle kunna liknas vid att man opererar in en hjärna i varje lite pryl som man vill kunna styra eller inhämta information från. Modulen heter heter Onion Omega2+ och innehåller ett Linuxbaserat operativsystem med inbyggt trådlöst nätverk. Modulen mäter några kvadratcentimeter och har 200.000 gånger mer lagringsutrymme än min första dator som jag knappade på i min ungdom. Idag har jag kopplat ihop en givare och en strömregleringskrets så att jag kan mata utrustningen med strömmen från en USB-port. Just nu håller jag på att lära mig lite om I2C som är ett kommunikationsprotokoll som många sensorer använder. Att hämta data från en fuktighetssensor är bara en av många tillämpningsområden som använder sig av protokollet, så det kan ju vara värt att kunna. Python är tydligen programmeringsspråket som rekommenderas till att programmera “lök”-modulen med, så en hel del tid har gått åt till att försöka sätta sig in i det också – även om det är likt mycket annat man sett. Bäst att passa på att sitta vid skolbänken nu när man är rörelsebefriad.