Den senaste veckan har gått åt till att riva ner hela maskinen och spraymåla alla delar som ska målas. Det tar lite längre tid för färgen att torka och härda, så det har tagit fyra dagar att måla två lager färg på alla sidor. Det var verkligen skönt och belönande att få se hela maskinen med lite finnish! Det är så att man blir lite sugen att måla och göra det sista även på 3D-printern och CNC-lasern, som fortfarande är metallrena. Den börjar det likna en riktig CNC-fräs. Nu väntar jag på släpkedjor som kablarna ska löpa i, för att få CNC-maskinen i det närmaste helt klar. Dimkylaren, som drivs med tryckluft, var tyvärr skadad, så nu får jag vänta på en ny. Det är väl sånt man får räkna med när man beställer saker från andra sidan jordklotet för en tiondel av priset man får betala här. Jag får ge mig till tåls i väntan på att kunna fräsa i aluminium. I väntan på att jag får släpkedjorna , och kan montera dem, så ska jag ägna mig lite åt lite detaljer som att snygga till luckan på styrskåpet, och 3D-printa lite gummidetaljer som ska täcka för håligheter som annars riskeras att fyllas med spån eller kylvätska. Det här projektet har verkligen tagit tid att genomföra, men det känns skönt att det börjar lida mot sitt slut, och att slutresultatet verkar hamna på en nivå som jag är riktigt nöjd med. Det finns väl alltid saker att förbättra, men just nu känner jag mig nöjd. Det är lätt att glömma bort all tid man lagt ner på att fundera och finna designlösningar på olika problem, som känns självklara när man ser det i verkligheten.