Idag träffade jag min bi-mentor. Jag hämtade upp honom och en låda med bin för att transplantera i min egen kupa. Traditionella ramar är fyrkantiga, men mina är halva hexagoner så vi fick såga och försöka fästa upp kakorna efter bästa förmåga. Ett antal kakor med honung, ett antal arbetsbin, en drottning och några drönare placerades i kupan. De yngel som var kvar på de söndersågade ramarna placerades i botten av kakorna. De ska tas ut när de kläckts. Honungen som var kvar placerades i samma kupa, men i den andra sektionen. Det dröjde inte länge innan bina fattade var de enklast skulle hitta sin föda. Inte ett enda stick trots att jag inte hade handskar och var klädd i svart, som tydligen kan reta upp ett normalt bi. Jag hade förvisso en bi-tät jacka på mig, men huvan behövde jag bara ta på när vi skakade av bina från ramarna in i kupan.
Nu sköter sig bina själva några dagar, och sysselsätter sig med att skapa ordning från det kaos som vi skapat. Imorgon ska jag åka tillsammans med min mentor och införskaffa lite skyddsutrustning. Han kommer att vara med mig hela vägen, och jag kommer att få hjälpa honom och assistera honom för att lära mig så mycket som möjligt. Det här är ett litet experiment även för min mentor som aldrig arbetat med topramskupor tidigare, trots en lång erfarenhet av bin. Det känns som att jag är väl förberedd och har det mesta på plats. Ett litet arbetsbord och ett förvaringsställe för kupkniv och diverse andra redskap som kan behövas kanske byggs i anslutning till bigården.
