Idag lämnade Moälven kajkanten första gången på över ett år för egen maskin. Efter att vi hade efterdragit topplocket och låtit motorn gå varm bestämde vi oss för att ta på flytvästarna och bege oss ut på en liten provtur. Motorn gick lugnt och fint, och vi skulle just vända hemåt, när vi tyckte oss höra ett missljud från motorrummet. Det var liksom ett klingande ljud som överröstade allt annat. Efter en stunds letande kunde jag konstatera att motrbädden inte satt helt fast i vibrationsdämparna. Efter att ha dragit åt muttern för kung och fosterland startade vi motorn igen. Inget ringande ljud kunde längre höras. Vi tyckte dock att det kändes som att allt vibrerade så fort vi la i växeln. Allt tydde på att det var någonting i drivlinan till propellern. Jag gick ner i motorrummet ytterligare en gång, och kunde efter en stunds letande, konstatera att lagerbocken närmast drivhjulet vibrerade kraftigt. Vi vände åter till kajen för att försöka åtgärda problemet. Det visade sig att muttrarna satt så lösa att jag med handkraft kunde skruva loss dem. Efter att vi skruvat fast lagerbocken ordentligt, start motorn och lagt i växeln, kunde vi konstatera att vibrationerna var borta. Inga av dessa problem har vi upptäckt tidigare, eftersom allt annat vibrerat och skramlat. Det var skönt att inte vi var skyldiga, eller pappa till dom problemen, och riktigt behagligt att det var enkla problem att åtgärda. Ramen runt knapparna blev riktigt bra – inget att skämmas för där heller. När jag kom hem beslöt jag mig för att ta tag i några efterfrågade detaljer, så som fönsterhakar och blomlådor utanför stallet. Blomlådor är ju någonting vi män undermedvetet uppskattar, men vi skulle förmodligen aldrig förstå att sätta upp några på eget initiativ. När jag ändå hade arbetsbyxorna på mig, byggde jag färdigt trappsteget till gäststugan. Nu finns det hur mycket tid över till annat i nästa vecka!