Hoppet är det sista som lämnar en sägs det. Jag kan inte längre räkna till hur många gånger jag trott att nästa steg i felsökningen ska ge svar på varför motorn inte går att vrida runt utan att ta i för kung och fosterland. Ingenting hittills har visat några tecken på att någonting skulle gått sönder i motorn. Svante och jag lossade först två av de fyra överfallen till ramlagrena, och kunde konstatera att det fortfarande gick alldeles för trögt. Först när vi kom till sista lagröverfallet, lossnade det, och en stor sten släppte från mina axlar. Nu är problemet inte ännu löst, men vi har hittat felet! Nu måste vi försöka plocka bort lagret, som verkar ha smält ihop med axeln. I värsta fall, vilket också är troligt, är att vi måste demontera axeln och slipa den. Förhoppningsvis kan vi göra det utan att behöva lyfta, eller flytta på motorn. En sak är säker – nu finns det hopp! Har jag kommit såhär långt finns, det nog ingenting som kan stoppa mig i att lyckas med det som så länge känts som omöjligt.