Förarplattform

Efter noga övervägande och påtryckningar från senaste tidens nyblivna RC-förar har jag påbörjat bygget av en plattform där förarna kan stå, och förhoppningsvis se banan mycket bättre. Alternativet hade varit att hugga ner några träd för att minsta ner på antalet blindfläckar på banan. Någonting jag aldrig kommer ifrån är att banan sträcker sig runt själva förarpositionen, vilket gör att man måste vrida på sig an efter att man kör. Det kan bli lite utmanande när man står två stycken och skymmer varandras sikt. Ett av betongfundamenten som fanns här skräpandes på gården fick utgöra en av stöden till plattformen som för övrigt kommer byggas med “hittevirke”. Jag hann bygga själva ramen till plattformen lagom till att det var dags att bryta för dagens beting, som bestod av att mocka ur gässens gårdshalva.

Med hjälp av Grävis och Lastman skrapade vi ut fem skopor med gödsel bestående av gåsbajs och hö som fungerat som bädd. Det tog dryga två timmar att göra rent inne i gåsgården. Gödslet blandades i den blivande matjordshögen som börjar bli riktigt fin. Jag tror att jag kommer kunna använda den nästa år till mina odlingar.

Efter skitgörat fortsatte jag med förardäcket. Eftersom virket är obehandlat målar jag hela konstruktionen med slipersolja. Jag hade egentligen tänkt avsluta arbetet när ramen var klar, men jag fortsatte att såga till och fästa även bjälkarna. Imorgon blir det först inoljning av det jag inte hann med idag, och sedan kan jag börja med golvläggning och räcken. Den tidigare servicerampen kommer jag att flytta och göra om så att den inte skymmer sikten.

Banans sista skamfläck

Jag har länge funderat på hur jag ska förändra raksträckan som är längst bort från förarpositionen. Det är alltid kul med ett stort, men snällt hopp som man klarar av varje gång. En ganska flack och lång landningsramp är snällt för bilarna. För att fylla upp använde jag det sista mexiteglet från haciendan som numera är vår kryddträdgård. Som stödmur använde jag gamla stolpar från förra gången vi byggde om skogshagen. Ovanpå allt tegel som för övrigt var fem fulla skopor, tippade jag lerjord på som jag jämnade till och “paddade” ordentligt. Det gick förvånansvärt bra att köra paddan upp och ner för sluttningarna, även om jag fick trycka på lite för att den skulle gå framåt. Ovan på jordlagret lade jag två skopor 0-8 som jag sedan paddade för att få en hård yta. Lite regn på och kanske lite påfyllnad efter lite körning kommer göra att hoppet blir hållbart i längden. Jag tog några gamla PEM-rör och tillverkade räcken så att man inte råkar hoppa snett och far in i en av stolparna till longervolten. Det är fortfarande möjligt, men med lite omdöme ska man väl kunna klara sig från frontalkrockar med stolpar.

För att ge hoppet lite extra finish målade jag sidan med faluröd färg. Nu känns det som att varje del av banan är klar och så bra som jag vill ha den. Men precis som med gårdar blir man heller aldrig klar med RC-banor.

Efter en hel dags väntan fick så äntligen svärsonen provköra banan. Det nya hoppet fick godkänt. Jag gjorde sällskap efter en stund och än så länge är jag snabbare runt, men det är väl bara en tidsfråga innan man får mer motstånd än vad man klarar av!

Nu går det fort

Nu börjar växterna jag drivit upp leverera. Min fru och jag har redan tjuvsmakat av varsin körsbärstomat. Miniauberginen har massor med frukter, basilikan sträcker sig 60 centimeter ovan jord, spetspakrikan har börjat rodna och de svarta tomaterna har börjat växa till sig. Ärtor, bönor och gurka har börjat blomma, kronärtskockorna som finns kavar efter “vårmarodörerna” har börjat växa till sig. Vitlöken börjar bli klar för att plockas upp och torkas för att sedan flätas, och potatisen är snart klar att skördas.

Eftersom det regnat en större del av dagen passade det bra att städa verkstan och bygga lite på RC-banan. Daidalos har en längre tid stått uppe i HQ bakom stolen, vilket gjort att det känts lite trångt. Jag gjorde en hållare och hängde den på väggen i trappan upp till HQ istället. Där får den sällskap av min 1:5-RC-bil som är “onödigt” stor.

Jag rensade bort lite grenar från alla granar runt RC-banan för att göra det möjligt att med fyrhuling och släp kunna ta sig till banans mest avlägsna delar utan att behöva köra på den. Jag doserade kurvan efter tunneln och breddade vissa delar något, vilket gjorde att man får mer flyt i körningen. Man behöver fortfarande sakta ner, men det är betydligt enklare att ta sig runt helskinnad. Nu går det fort!

Underhåll idag, underhållning imorgon

Idag på förmiddagen fick jag igång motorn på markvibratorn som jag vann på auktion för någon vecka sedan. Jag har i princip gått igenom hela motorn från förgasare till bränsleslangar bara för att inse att motorn behöver choke i några minuter innan den går som den ska. På tomgång går den hur länge som helst, men efter 10-15 sekunder med gaspådrag dör motorn. Både grannen A och jag har försökt lista ut vad det är för fel, men inte blivit kloka på varför motorn lägger av. Idag lyckades jag efter en hel del experimenterande komma fram till att motorn behöver choke tills motorn blivit tillräckligt varm. Alla plana delar av banan fick sig en omgång. Det är perfekt att packa när det har regnat.

Jag kan bli sjukt störd av oordning, och har länge tänkt att jag måste göra något åt alla redskap som jag använder när jag underhåller RC-banan. Man ställer allt prydligt i ena stunden mot ett träd för att i nästa se att allt ligger som plockepinn på marken. Jag gjorde en enkel hållare av en stolpe och en impregnerad plankstump. En fransk träskruv fixerade plankan i tippen av stolpen och sedan såg det mycket bättre ut.

Jordstampens fäste till skaftet var alldeles för klen. Själva hållaren/röret var väl okej, men det relativt korta röret gjorde att skaftet bröts av när man inte träffade helt platt mot underlaget. Nu har jag svetsat på fyra stycken plattjärn där jag kan skruva fast ett skaft av hickory. Skaftet är ett av alla fynd jag gjorde i rivningshuset tidigare i somras. Nu tror jag så pass mycket på konstruktionen att jag målade hela metallplattan med ASEA-grön slitstark färg, då känns den förhoppningsvis lättare än om den hade målats svart.

Inget banbygge idag!

Idag har jag varken haft motivation eller tid att göra någonting med RC-banan. Istället har jag införskaffat en reservdel till en av bilarna som körde sönder ett kugghjul igår när vi körde på banan. Jag har också lagat vattenläckan som vi haft mellan pumphuset och huset. Jag kommer nog aldrig riktigt förstå mig på rörarbeten. Hur kan R25 eller en-tumskoppling ha en diameter på ca 32 millimeter när man mäter med skjutmått? I butiken var man lika förvånade. Någonstans har kunskapen försvunnit!

Jag hade anledning att plocka några paprikor till grannens dotter som fyllde 5 år. Hon älskar paprika! Jag “robbade” en vitlök från trädgården till middagen, och det ser lovande ut om jag jämför med förra årets skörd, som i och för sig både räckte till återplantering och en vinterlång konsumtion av vitlök.

Jag fick lite tid över till att köra några varv uppe på banan. Det gick kanonbra, och jag är riktigt nöjd över mitt tidigare banarbete.

Modifiering, räcken och körning

På förmiddagen modifierade jag landningsrampen på Mexikanska hoppet med Grävis för att om möjligt göra det lite snällare mot bilarna. Jag flyttade det material som blev över till kurvan efter bron för att göra den lite mer doserad. Nu behöver jag köra genom skogen för att komma åt vissa delar av banan utan att behöva köra på den. Efter provkörning kunde jag konstatera att banan ät tillräckligt bra för att kunna börja användas på riktigt. Kanske att jag skulle kunna dosera vissa kurvor lite mer. Bron fick räcken av gamla PEM-rör istället för brädor som skymmer sikten.

På eftermiddagen kom min dotter och hennes sambo för att stanna några dagar. Naturligtvis hårdtestade vi banan. Den var utmanande, men samtidigt så pass snäll att ingen tröttnade innan batterierna sinade. Jag blev glatt överraskad att mina testkaniner klarade av det så pass bra som de gjorde. Fortfarande är det långt kvar innan alla fallgropar är undanröjda. Man kan välja om man ska träna eller om man ska bygga för att slippa träna.

Hopp för mexitegel

För att råda bot på det knepiga hoppet över vägbanan vid bron beslöt jag mig för att använda lite mexitegel som jag sparat från när vi rev haciendan till förmån för kryddträdgården. Först var jag tvungen att få bort allt bruk. Vissa hade frostsprängning tagit hand om medan andra var jag tvungen att använda en mindre slägga för att frigöra. Hela 133 stenar fick utgöra själva rampen. Som första rad på rampen tog jag lite kantstenar. Dessvärre fungerade inte hoppet så bra eftersom jag tänkt fel. Själva inledningen på hoppet blev ett hopp i sig, vilket resulterade i kraftiga kast. Jag fick ta fram Grävis igen och göra om första delen av hoppet. Efter provkörning kunde jag konstatera att hoppet är bra, men landningszonen måste göras snällare. Det är svårt nog att komma rätt, och en mjuk landning borde man väl kunna bjuda på när man träffar rätt. Det får bli morgondagens uppgift, samt göra de sista kurvorna klara. – Sedan är jag förhoppningsvis klar med årets stora insatser uppe vid RC-banan. Hoppet får det passande namnet “Mexikanska hoppet”, till skillnad från den Spanska kurvan där man måste vänta på korsande trafik som har företräde.

Planfri korsning

Nu har banan blivit ännu längre med ytterligare en hårnålskurva och en “planfri” korsning. Planfri så till vida att man måste hoppa över korsande vägbana. Hoppet och landningsrampen måste justeras efter att jag provkört några varv. Dels är det svårt med ansatsen som är relativt kort, vilket gör att man måste träffa rätt direkt efter föregående kurva som dessutom delvis täcks av trädstammar. Jag kommer nog lägga någon slags hållbar beläggning så att man kan få ordentligt grepp när man gasar på. Jag var tvungen att komma på en lösning så att man hade fri sikt in i tunneln, och då föll det sig naturligt att även förlänga banan med 7-8 meter. Det behövs fortfarande justeras lite i kurvorna med doseringar så att man har lättare att hålla sig i mitten av banan. Man får sakta ner ordentligt för att inte köra i diket!

Brobygge och förbättringspotential

Idag har jag fortsatt med att utveckla Björknäs-ring. Banan har fått en liten ombyggnad på den äldsta delen av banan med en bro av stockar. Både Grävis och jag har slitit hårt för att få banan precis som jag vill ha den. För att stenmaterialet skulle ligga kvar använde jag den gamla takpappen från gäststugan som tätskikt mellan stockarna och vägbanan. Trots de dryga två meter som är i bredd på banan i övrigt så känns bron ganska smal och utmanande när man kör. Jag kommer behöva göra ytterligare justeringar innan man kan köra obehindrat och ledigt. Trots att man saktar ner farten rejält är det riktigt svårt att hålla sig i mitten av banan. Två kurvor måste doseras och en kulle som skymmer ingången i tunneln måste schaktas bort. Just nu ser man inte hur man kör in under bron, vilket gör att man inte vet var man kommer ut på andra sidan. Det tog mig tre försök att komma runt banan utan olyckor och fastkörningar. Lite räcken skulle heller inte vara fel.

Dagarna flyger iväg

Just nu tycker jag att dagarna går alldeles för fort. Trots att jag stiger upp hyfsat tidigt känns det som att jag inte riktigt hinner med någonting. Jag vet att det inte är sant, men det känns så. Idag, liksom igår, har jag fortsatt med att förbättra RC-banan. Det hindrar inte att det finns lite tid över till annat. Eftersom jag har bestämt mig för att storsatsa på RC-banan i år så tyckte jag att det började bli dags att få lite ordning på alla olika modeller jag använder. Två nitro-bilar sedan gammalt och två el-bilar som är nya för i år. Tanken är väl att jag ska kunna locka mina barn, fru eller bekanta att tävla mot mig, och då är el-bilar mycket bättre, men än så länge så har bara min dotter visat sitt intresse att utmana farsan. Självklart är farsan fortfarande bäst! Idag fick jag uppdraget att göra en hängare till skylten som min fru har skapat. Nåja – jag har gjort själva skylten, men hon har stått för budskapet med hjälp av brännpenna och fantasi.

Efter duellen med dottern uppe på RC-banan kom jag fram till att jag var tvungen att göra några förbättringar. Bland annat så var en kurva ganska svår att bemästra, så en doserad kurva kanske kan göra så att man bättre kan se var man har bilen på banan.

Alla stenar som jag grävde upp här om dagen fick utgöra själva basen för doseringen. Sedan fyllde jag på med jord, för att sedan slutligen täcka kurvan med 0-8 och rama in det hela med några stockar. Efter en provkörning tyckte i alla fall jag att det blev bättre.

Nu har jag bara en del av banan kvar att göra innan det är färdigbyggt för säsongen. Det kommer innefatta ett brobygge och lite annan modifiering. Jag är så tacksam att jag har Grävis, Lastman och en förstående fru, som låter mig leka vägbyggnadsingengör och rallyförare om jag vill.