Surdegsbröd och platta paket

Idag började jag med att skriva min lista, som jag sedan raskt betade av punkt för punkt. Först tog jag hand om disken, och sedan laddade jag surdegen med de vetekorn jag blötlagt under natten. Några solroskärnor och pumpafrön fick göra sällskap ner i den kletiga massan. Eftersom jag ville ha ett litet fyrkantigare bröd delade jag av brödformen med en aluminiumform som jag knycklat till för att skapa en vägg. Nu var det lite bråttom, och detta var det mest provisoriska jag kunde komma på. Det blev så pass provisoriskt att väggen inte håller för en gräddning till. Jag får väl göra någonting mer som passar till att dela av formen i framtiden, om jag inte skaffar en mindre form för den typen av bröd. Efter att degen var förberedd och fick jäsa en sista gång passade jag på att plocka fram dammsugaren och gjorde rent hus.

När degen väl jäst färdigt i formen pickade jag hål för att undvika en luftficka mellan övre skorpan och själva brödet. Jag vet inte om det hjälpte, men det blev i alla fall ingen luftficka. Efter 40 minuter i 220 grader hade brödet en innertemperatur på närmare 100 grader. När brödet väl svalnat efter att jag utfört andra sysslor som att hämta in ved och tömt gödselkärror kunde jag avnjuta ett fantastiskt gott bröd som jag säkerligen kommer att upprepa. Bara jag kan fixa en bättre mellanvägg eller en mindre form.

Sedan har eftermiddagen mest präglats av att köra upp platta paket upp till huset, och byggavfall till tippen. En sväng upp till Pelargonrummet för att så selleri och titta till plantorna har också hunnits med. Jag hann med att skruva ihop 4 stommar innan det var dags att börja med middagen och skriva i bloggen.

Nästa vecka kommer att präglas av att skruva ihop möbler till förbannelse, men förhoppningsvis också en del ordning. Nu vänder det!

Skam den som ger sig

Jag trodde att allt hopp beträffande padronesplantor var ute, men förra veckans desperata försök att få fram några genom att blanda frön från flera frukter verkar ha gett resultat. Det kikar redan upp tre stycken groddar och en har redan börjat slå ut sina hjärtblad. Liksom sådd av padrones ger jag surdegsbakningen ytterligare en chans. Den första skivan jag skar upp var alldeles för tjock. Det gjorde att den kändes stabbig och alldeles för kompakt. I veckan kom jag på att jag kunde skiva tunnare skivor och lägga en brieost mellan två stycken och få en bättre balans mellan bröd, syra och krämighet. Nu ska jag försöka mig på att baka ett med hela vetekorn i, så att det blir som ett danskt rågbröd, fast med vete. Förhoppningsvis hinner degen bli klar till i morgon.

Från igår till idag hade vi besök av tre ingifta brorsbarn som ville klappa på katterna. De fick själva lägga topping på pizzorna. Dessvärre gjorde jag nog pizzorna lite tunna, men det är svårt när man inte är certifierad pizzabagare att få till den perfekta botten. Pizzan gick i alla fall åt.

Idag har jag bakat ett rostbröd efter att barn och vuxna tagit slut på den förra. Jag har som sagt också gjort en ny surdeg som får ligga över natten, samt tömt NIrvana på möbler för att underlätta golvläggningen som avslutas i nästa vecka. Jag satte upp nätverksuttag, men socklar föra tt dölja nätverkskabeln i får vänta tills golvet är klart. Jag trodde att jag skulle ha börjat med att skruva ihop möbler redan idag, men det får vänta till imorgon.

Snabb vecka och kort månad

Den här arbetsveckan gick väldigt fort förbi trots att dagarna blir märkbart längre, och imorgon är det redan mars! Jag känner redan att energin börjar komma tillbaka. I onsdags hann jag anta flera olika roller, så som bagare, snickare, trädgårdsmästare, kock, stalledräng, sopgubbe och lastmaskinist. Att bo på gård har sin tjusning om man inte vill vara stillasittandes.

Eftersom golvet läggs uppe i sovrummet samtidigt som sängen står där tillverkade jag två byglar med hjul som sängen kan vila på. Nu kan man enkelt flytta sängen utan att behöva bli blå i ansiktet. Vi har visserligen inte flyttat på sängen på tolv år, så det kanske kunde ha fått vara även om det underlättade vid golvläggningen. Nu väntar en helg fylld med ihopskruvande av möbler som ska fungera som förvaring till allt som för tillfället ligger i kartonger och säckar. Vardagen kanske blir enklare när man inte längre behöver leta i tio minuter för att få tag på ett par rena kallingar.

Idag kunde jag komma hem lite tidigare för att plantera om lite timjan och gå ut i orangeriet för att vattna lite plantor. Det var behagliga 20 grader när jag vattnade alla plantor. En och annan chilifrukt var redo att plockas, och fler är på väg att mogna. Jag passade också på att tukta några plantor som hunnit bli spretiga.

Tråkig söndag

Idag har det varit en sådan där gråmulen och tråkig söndag, där ingenting verkar locka. Jag började med att grädda surdegsbrödet. – Det blev inte så bra som jag hade hoppats på. Det ville inte riktigt jäsa i ugnen, och degen var så lös så att jag var tvungen att lägga det i en springform för att inte flyta ut över hela plåten. Jag kommer nog i fortsättningen hålla mig till att baka med uteslutande vetemjöl och jäst samt en fördeg på surdeg. Det blev rejält kompakt trots att jag låtit brödet jäsa ordentligt och haft en hydrering på närmare 70%. Min fru kom med den där strålande kommentaren. Om du har tråkigt kan du ta in torv i stallet, så att det tinar. Det är ungefär lika upplyftande som när mamma sa att man skulle städa rummet.

Jag var i alla fall en sväng upp i Pelargonrummet för att ta hand om plantorna och så lite nya frön. Det blev ett nytt försök med padrones. Antingen har just de frön jag testat med blivit något fel på, eller så är det jag som gör fel. Nu har jag tagit frön från några andra frukter och sått på olika djup i en bunke. Vi får se om något frö gror, eller om jag blir utan padrones i år. Jag sådde också timjan, basilika och purjolök. De två sistnämnda på egna frön. Det skiljer en hel del på största och minsta plantan. Rocoto och Havannapeppar är de minsta, och paprikaplantorna har kommit längst. I år har jag inte brytt mig om att hjälpa plantor som fastnat i frökapseln. Vissa plantor ser ut som balettdansöser när hjärtbladen sitter ihop.

Katterna växer och blir allt mer modiga. Jag är tacksam att de inte jämt och ständigt ska försöka norpa åt sig mat när man står i köket. Att laga pasta, liksom knyta skosnörena är dock en utmaning.

Lågintensiv lördag

Idag har jag inte gjort så mycket annat än att pyssla lite inomhus. Jag har förvisso forslat bort byggavfall från entrén ner till släpet som snart behöver tömmas och matat komposthögen med stallavfall. Jag var en sväng ut i orangeriet och vattnade plantorna. Vissa var i skriande behov, medan andra inte verkade bry sig om det var lite torrt i jorden. Alla fick i alla fall vatten i den mängd som jag fann vara lämpligt för respektive planta. Jag passade på att spola av 3-hjulingens flak som senaste tiden har haft en iskaka blandat med hö och annat organiskt material som blivit till en kladdig sörja.

Jag har passat på att baka lite och vittjat kameran på bilder som jag tagit den senaste veckan. Det har börjat bli lite ljusare på morgonen, och ibland är det som att vandra genom ett landskap fullt med lockande motiv. Från att allt varit platt och dött har plötsligt saker börjat få liv igen.

Veckan gick fort

Den här veckan har gått fort utan att något speciellt spännande har hänt. Jag har förberett dagens middag och helgens surdegsbröd. Det kommer bli ett bröd med Rågge och ett med Blanca som surdegsstarter. Blanca kommer förmodligen bli till rostbröd och Rågge till ett mer generellt matbröd. Imorgon behöver jag gå ut i orangeriet och se till alla plantor. Nu när solen värmer blir det betydligt varmare på dagarna, och plantorna kräver då mer vatten. Eventuellt ska jag så lite timjan så att jag kan förnya kryddträdgården. I år blir det ingen rotselleri, men jag funderar på blekselleri och lite annat som kan förkultiveras i mars. Nu har ju nästan alla paprikor och chilifrön hittat in i varsin kruka, så nu finns det plats för nya frön på värmemattan.

Trevligare repris på gårdagen

Idag har det varit lite lugnare än igår på snöfronten. Även om det är kallt i luften så värmer solen i själ och hjärta när man åker runt och plogar. Efter plogningen tog jag hand om gödselkärrorna. När de är så fyllda med blött material föredrar jag att tömma dem i skopan för att sedan tippa i containern istället för att riskera att en vajer brister, eller att påfrestningen blir för hård nu när det är så kallt.

Gårdagens middag där bearnaisesås ingick lämnade tre äggvitor över. De har stått några timmar i ugn på låg värme för att bli så spröda som maränger ska vara.

Efter alla utomhussysslor kunde jag ge mig i kast med att förbereda dagens middag. Det har luktat mat i huset hela dagen. Först tog jag en för lite gryta och det hade blivit svårt att få plats med alla ingredienser.

När alla ingredienser hackats, skurits, brynts och blandas sattes cassouleten in i ugnen på 140-150 grader för att sakta tillredas. Jag har fått hälla på vatten några gånger så att inte allt dunstar. Hönsens hink fylldes med lite morotsskal.

Trots ett relativt sort kök med mycket hyllor och lådor känns det som att det som att vissa saker inte riktigt fått en egen plats. För att råda bot på detta byggde jag ihop ett skåp av lite platta paket. Skåpet är bara 40 cm djupt och får plats under köksön. Det blir lite mindre benutrymme och man måste flytta barstolarna, men skåpet rymmer sådant som används relativt sällan. Förhoppningsvis är köket komplett med maskiner, bunkar och andra skrymmande attiraljer, så att problemet är löst för överskådlig tid.

Jag kunde inte låta bli att sätta en fördeg igår till baguetter som ska avnjutas tillsammans med dagens middag. Nu har jag haft tid att, stretcha, vända, knåda, jäsa, och forma brödet under hela dagen, så nu ska det väl bli riktigt luftigt. Det ser i alla fall lovande ut inne i ugnen!

…Och när de är färdiggräddade! Jag tror att de kan bli bättre om jag inte behöver trycka ihop dem för att få plats på plåten, men vad gör man när man bara har två ugnar, och där den större används till annat?

Snö

Igår kom det snö, och i morse plogade jag, men det har kommit lika mycket till sedan dess. Just nu känns det som att varje vecka bjuder på samma händelser och känslor. På måndagen och veckorna skapas allt kaos som sedan hanteras först på helgen. Jag bakar lite bröd som sedan äts upp, vilket i ärlighetens namn är meningen. Jag bakade lite korvbröd som blev bättre än det man köper i affären. Jag trodde inte att de skulle bli så mjuka och luftiga som jag ville ha dem.

Idag började jag med att ta det lite lugnt i läshörnan tillsammans med katterna för att planera dagen. Sedan betade jag av listan i rask takt. Diskmaskinerna tömdes och sedan körde jag undan skräp som samlats utanför entrén och på uppfarten till huset. Därefter tömde jag gödselkärrorna, som för övrigt åter igen är fyllda och väntar på att bli tömda. Efter det körde jag in två balar hö till hö-hörnan innan jag bytte till plog och röjde bort snö från gårdsplanen, hemma hos sonen och vägen ner till grannarna.

Väl inne i värmen igen så knådade jag ihop en deg med fördegen jag gjorde igår. Den degen blev till en stor limpa som kommer förhoppningsvis hålla sig färsk fram till att den blir uppäten. Jag räknar med att den kommer att gå åt imorgon när jag ska laga en cassoulet, som är som gryta med bönor och valfritt kött och kryddig korv. Jag tänker laga på vita bönor som ligger i vatten för tillfället, kycklinglår, sidfläsk och chorizo tillsammans med tomat, lök, vitlök, paprika, selleri, morötter och lite örtkryddor. Grytan ska puttra hela dagen imorgon i ugnen för att gotta till sig ordentligt. Eventuellt lagar jag baguetter istället, men vi får se om tid och ork räcker till.

Nu har väl nästan alla plantorna hittat in i större krukor. Det är bara några chiliplantor som jag väntar på. De är på gång, men de har inte ännu visat sina hjärtblad, så jag får ge mig till tåls några dagar till. Vissa av plantorna har börjat utveckla sina första karaktärsblad – det finns hopp om att jag ska få paprika även detta år!

Lite irriterat

Just nu känner jag mig lite irriterad och lättretlig. Jag vet inte riktigt vad det är. Hela helgen har kantats av besök samtidigt som huset är lite upp och ner. Sedan behöver man varje gång man ska in i arbetsrummet eller ner i källaren plocka bort och sedan sätta dit nätdörrarna för att katterna inte ska springa runt och gömma sig. Idag körde jag undan lite skräp som hade samlats på altanen. Man får verkligen ligga i om man ska försöka hålla undan lite.

Igår lagade jag fajitas och gjorde vad jag trodde skulle räcka till både 3D-pizza till idag och en eller två lunchlådor. Jag hade inte riktigt räknat med att vi skulle få några hungriga middagsgäster på besök. Nåja – det blev i alla fall gott, liksom rostbrödet som konsumerats igår och idag av både oss själva och våra till synes omättliga besökare.

Idag hade katterna blivit så pass stöddiga så jag tog tillfället i akt och satte upp uttaget i arbetsrummet, som var den sista pusselbiten för att kunna flytta nätverksutrustningen från Nirvana ner i källaren. Nu är det nästa kusligt tyst uppe i Nirvana! Det är alltid lite spännande att flytta på nätverksutrustning när man har så mycket som man styr i hemmet och på gården. Bortsett från några småsaker gick allt bra.

På eftermiddagen kom det ett meddelande från en av stalltjejerna som lät hälsa att en av stolparna i haven hade gått sönder – eller snarare ätits upp. Jag trodde det skulle bli svårare än det verkligen gjorde att få upp den gamla stolpen för att slå ner en ny, men det gick ändå ganska smidigt.

Hinder i arbetet

Katterna är så skygga och tillbakadragna så de har hållit till inne i arbetsrummet hela dagen. Eftersom de ska känna sig trygga är jag hindrad att gå in och häfta fast kabeln på väggen och sätta upp ett ordentligt uttag bredvid inkommande fiber. Det råkar sitta i samma rum som katterna vistas i. Med det föll några punkter på min lista på saker att göra i helgen bort, och får skjutas några dagar på framtiden.

Jag bakade ett rostbröd på den fördeg, eller levain, som jag förberedde igår tillsammans med Blanca. Jag fick brödet precis så som jag ville ha det med raka kanter och en liten kulle upptill. Jag är i alla fall nöjd!

Jag fortsätter ett tag till att fylla på med gödset i komposthögen som börjar bli riktigt lucker. Det är inga problem att blanda runt med skopan, vilket det var i början då det mest var lera i högen. Förhoppningsvis kommer det bli bra matjord till sommarens odlingar. Jag passade på att plocka lite skräp som av någon konstig anledning dyker upp. Jag hittade bland annat en trasig gummistövel.

Jag var en sväng upp i pelargonrummet för att flytta över de paprikaplantor som fått sina hjärtblad i större krukor och kunde konstatera att flugpappret som var tomt på flugor igår gör sitt jobb. Sedan gick jag ner i orangeriet och vattnade plantorna som övervintrar där. En av pelargonerna blommar. Jag antar att det är ett tecken på att de trivs där.

Nu när Nirvana är fritt från kartonger passade jag på att sätta mig någon timme för att ta det lite lugnt och bara njuta.