När norrskenen blir allt vanligare är det ett tecken på att det börjar bli dags att förbereda inför vintern. Jag har precis hunnit klart med att pulverisera det sista av årets skörd till olika kryddblandningar, så börjar det bli dags att plocka in och vinterförvara allt man plockade ut i våras.
Två växthus ska stängas ner och jag måste börja fundera på hur jag ska övervintra paprikaplantorna. Än så länge ser det ut som att orangeriet med lite stödvärme skulle kunna fungera som övervintringsplats. Trots att temperaturen krupit ner ordentligt på nätterna har det varit tvåsiffriga temperaturer. Under sena eftermiddagen idag var det 18 grader inne och 6 grader utanför. Det blir väl värre när varken sol eller värme kan bidra med att hålla uppe temperaturen.
Vitlöken som fått torka blev till ett antal fyllda burkar med pulver. Rönnbären tillsammans med salt blev som väntat ganska besk, men det kanske finns något som man kan använda det till. Paprikapulver blev det så pass mycket att det kommer att räcka till nästa år, likaså padronespulvret som ger hår på bröstet vid förtäring – en riktig machokrydda!
Paprikan som jag kokade ner till sås i förra veckan fyllde jag upp på mindre burkar som jag sedan satt i frysen. De blir bra till att förhöja smaker på såser och grytor under året. De sista tomaterna lägger jag in i torken och gör tomatrussin av. Vem vet de kanske passar i glöggen!?
Relativt tidigt började jag gårdagen med att plocka lite vildäpplen och rönnbär för att fylla på vinterskafferiet med lite olika smaksättare. Vildäppelgelé, vildäppelmos, rönnbärsgelé, rönnbärskapris och rönnbärssalt är det jag tänkt mig att försöka med.
Både rönnbär och kapris är riktiga “vuxensmaker”, så vi får hoppas att kombinationen blir bra. Först tvättade och rensade jag alla rönnbär. och sedan förvällde jag några med salt och andra i vatten med ännu mer salt. Jag har lagt ett lager med bär på torkning så att jag senare kan göra ett rönnbärssalt. Rönnbärskaprisen hoppas jag ska bli något mindre bitter än vad den var när jag smakade på bären efter förvällningen. Vi får se om saltet kan hjälpa att dra ur beskan lite. Den sista omgången rönnbär fick bli rönnbärsgelé. JAg lyckades inte få en klarröd färg, men det smakar i alla fall rönnbär. Vildäpplena saftade jag ur och gjorde äppelmos på fruktköttet.
Habanero, chili och paprika lade jag i en 2-procentig saltlösning för fermentering. Jag tillverkade en liten sil som ska trycka ner det som ska fermenteras. Man vill inte att det ska komma ovanför vattenytan, då finns risk att det möglar. Fermenteringen kommer att ta lite drygt en vecka så om det jäst klart nästa söndag så ska jag mixa ihop min egen starka sås.
Jag skördare även en hel del tomater. Både körsbärstomater och vanliga tomater blev det en hel del av. Körsbärstomaterna kommer jag torka, lägga i olja med kryddor och sedan frysa in i portioner, men just nu är torken fylld med annat som först behöver plats. De lite större tomaterna gjorde jag sås på. Det blev inte mycket, men det räcker till tre middagar innehållande tomatsås, så jag antar att jag får vara nöjd med det.
Gårdagen avslutades med att laga middag åt ordinarie hushållet och tre närbesläktade gäster. Det blev fajitas med helbakade tortillas.
Idag har jag flyttat garderober för att göra plats åt ett nytt badrum på övervåningen. Tanken är att vi först ska få en till toalett så att vi kan renovera badrummet på nedervåningen. Vi har ju bara en toalett. Efter att gjort klart garderobsrockaden ägnade jag mig lite åt att få in en termometer i orangeriet så att jag kan övervaka temperaturen. Alla frostkänsliga plantor fick flytta ut från växthuset och in i värmen. Nu kanske det blir lite i varmaste laget, men jag tror att det kommer gå bra i alla fall.
Jag har länge gått och irriterat mig över att sakerna i besticklådan kryper under de avdelare som är till för att hålla ordning gärna släpper taget och skapar kaos med osthyvlar som letar sig in till barbesticken där de inte har något att göra. Jag använde de ribbor som fungerat som mellanlägg i hagstolpebuntarna och sågade till en ram som förhoppningsvis gör jobbet både bättre och billigare än tidigare lösning.
En sista kraftansträngning i köket gjordes för att ta hand om den röda paprikan och de chilifrukter som inte hamnade i fermenteringen. Just nu står det en stor kastrull med uppskuren paprika på spisen och ska kokas mjuka innan de mixas och reduceras till en sås som ska frysas in i portioner till framtida matlagning.
Till middag idag blir det gårdagens rester i ny skepnad. Jag lagar en “3D-pizza” av tortillabröd varvat med “fajitasfyllning” och ost. Gud vad skönt det ska bli att få jobba vid ett skrivbord imorgon!
Jag var dum nog att inte ta upp vitlöken i tid, så nu får jag leta lite på måfå ifall jag behöver en vitlök. Det går heller inte att lagra den annat än att den får ligga kvar i jorden. Så fort man plockar upp den måste man tvätta den och därefter har man någon veckas lagringstid till skillnad från om man plockar upp den tidigare och torkar ytterskalet, då håller den hela vintern. Nu får jag istället försöka mig på att torka och göra vitlökspulver av den. Jag skördade en sista sväng av chilifrukter som jag kommer att torka och lägga in. Allt från den mildaste padronen till den hetaste habaneron ska jag försöka ta hand om.
Lite av den padrones som jag tidigare torkat mixade jag till ett pulver tillsammans med salt och portionerade upp i tre burkar som jag ska ge till grannarna nästa gång vi träffas. Just nu torkar jag en hel del mycket mer som kommer att räcka till både oss och andra en bra bit fram till nästa gång det är dags att skörda. HAbaneron tänkte jag försöka mig på att göra en sås av, men jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska försöka mig på att fermentera eller bara blanda med vinäger och salt….eller bara koka ihop en sås som jag sedan fryser in för att säkerställa hållbarheten.
Imorgon ska jag plocka resten av all paprika och de tomater som ändå lyckats mogna sedan förra skörden. Det blir inte på långa vägar lika mycket tomat som förra året, men jag tror att jag slagit rekord i paprika och chilifrukter.
Efter gårdagens tidsbrist med att få ner alla stolpar i marken uppe vid RC-banan gick det bättre idag. För att få liv i fyrhjulingen kopplade jag in ett extrabatteri som fick åka med i korgen framför styret. På en gård får man lösa en massa problem både långsiktigt och kortsiktigt. Tack och lov brukar de provisoriska lösningarna ersättas av mer permanenta och tillförlitliga. Jag fick låna en stolpdrivare av en som var på besök under hästhelgen. Den var ganska tung och jag var tvungen att ta till en liten trappstege för att inte knäcka ryggen. Väl placerad på stolpen går det ganska snabbt att få ner stolpen i det förborrade hålet.
Eftersom jag använde återanvänd tråd fick jag skarva ett flertal gånger. Efter ett tag lär man sig hur man ska få starka och snygga fogar som ledder ström mellan trådarna. Jag tillverkade några distanser för att hålla tråden borta från träd och ojämn mark. Man vill ju inte att tråden ska leda strömmen direkt ner i marken.
Efter alla mina “måsten” kunde jag ägna mig åt lite mer stimulerande uppgifter. Jag rensade bort lite ogräs vid Lilla Stonehenge och kunde konstatera att lavendeln tagit sig ordentlig och lockar fortfarande till sig en och annan humla. Nästa år ska jag ta ännu fler sticklingar och täta till alla tomrum så att det blir som ett hav.
På tre ställen uppe vid RC-banan ansamlas det vatten när det regnar. Det kanske jag ska göra någonting åt på sikt, men än så länge kan jag ta en spade och ösa bort vattnet. Det sista kan man sopa bort med en kvast. Jag hämtade två skopor lera från grannen som fortfarande har kvar schaktmassor från sitt garagebygge. Eftersom det regnat tidigare i helgen var det verkligen kletigt, och det gick nästan inte att forma med spade utan att det fastnade. Tungt var det i alla fall.
Nu är årets sista hästhelg över. Det är lika roligt att de kommer som det är skönt att de lämnar. Hushållet kanske inte riktigt är anpassat för att ta hand om 20 personer, även om det går. Diskmaskinerna har fått i ett och spisen och ugnarna har använts flitigt. Jag har bättrat på komposthögen med halm och gödsel och maskinhallen kan åter användas till att förvara skrymmande saker under tak.
Enligt planen så skördade jag lite paprika för att göra paprikapulver av. Eftersom köket är upptaget och vi har gäster som bor på nedervåningen där jag brukar torka den del av skörden som ska konserveras på det sättet, och det brukar medföra både ljud och lukt har jag förpassat mig själv ut i verkstan istället. Ingen blir gladare än hönsen över den paprikan som blir över.
Efter att jag startat torken åkte jag iväg till återvinningscentralen för att lämpa av metall och annat bråte som jag har för lite fantasi att göra något vettigt av. Dessvärre ville de inte ta emot min tunna med odefinierbar svart oljebaserad sörja, så jag fick vända hem igen med en tunna kvar på flaket. Jag är lite fundersam över hur man tänker på kommunen när man vet vem som kan ta hand om avfallet, men kan inte tänka sig att ombesörja förmedlingen. Mitt skrot som de förmodligen kan göra pengar på är okej, och mina skattepengar, men när det kommer till att ge service åt sina medborgare tar det stopp. Det är ju inte ens min tunna från början, eller jo, jag har ju köpt den när jag köpte gården. Fortsättning följer förmodligen…
Efter äventyret på tippen kände jag att jag behövde ta hand om det vattenfyllda fönstret i orangeriet. Eftersom det är tredje fönstret som vattenfylls tänkte jag att jag skulle lösa problemet permanent genom att borra hål i botten. Det är ju knappast någon gas kvar mellan rutorna, så det kan ju inte skada att borra några hål i botten mellan rutorna.
PÅ eftermiddagen hjälpte jag som utlovat AD med hennes bil. Det var ett antal mindre problem att lösa där det sista överlägset tog längst tid att lösa.
Andra lösta problem under dagen har varit att ordna med gödselkärretömning, batteritorsk på fyrhjulingen och andra småsaker som betyder mer för andra än för mig.
Just nu skriver jag i bloggen och njuter av ett glas bubbel för att fira att AD:s bildörr går att öppna även från utsidan.
Hela veckan har jag hållit på att förbereda inför helgens stundande hästhelg. När jag ändå fått ägna mig åt att plocka undan och städa en hel del så har jag även passat på att städa i verkstad och HQ. Igår blev det tre vändor till tippen med material som jag förvarat i containern som var överfull. Nu är den halvfull med en massa spillvirke. Imorgon ska jag åka en vända till med metallskrot och annat som legat utanför verkstan och i containern.
I helgen ska jag försöka bli klar med svinstaketet uppe vid RC-banan för att freda den inför nästa säsong. Orangeriet behöver också uppmärksamhet efter en längre tids “bortglömdhet”. Trädgården skulle också behöva lite uppmärksamhet. Det finns goda förutsättningar att jag ska kunna hinna med allt på min lista eftersom jag inte behöver ägna många minuter i köket då vi får hjälp av frugans arbetskompis, “AD” mot att jag fixar några småsaker på hennes bil.
Igår var det en intensiv dag som präglades av fågelslakt. Vi var totalt 8 personer som hjälptes åt att utföra uppdraget. Alla förberedelser från 8 till 11 med framtagning av grytor, gasolbrännare slaktkonor, fjäderplockare och en massa andra attiraljer skötte jag. Eftersom jag stod vid sista station, packning tillagning, så blev jag inte klar förrän vid fem-tiden då det var dags att börja med middagen som enbart bestod av vad gården har producerat om man bortser från kryddor, olja och smör. Eftersom alla var upptagna med att prata och ha roligt var det ingen som hade ork eller vett att städa undan efter slakten, trots alla faciliteter med högtryckstvätt, krattor och soptunnor. Det har jag istället ägnat mig åt halva dagen idag eftersom jag inte hann igår. Det kan låta bittert, men lite mer skulle man önska av nästan fullvuxna människor. Å andra sidan ska jag väl vara glad för att jag inte behövde göra allt helt själv!
Jag har börjat ta med mig kameran på morgonen igen. Landskapet är så fint i gryningen. Jag får verkligen tvinga mig själv till att stanna vid vägkanten till förmån för längre köer in till jobbet. Det tar inte många minuter, men varje minut senare man kommer ut i trafiken medför flerfaldigt tillägg i restid mot normalt.
Under veckan har jag byggt klart den nya sträckningen på RC-banan. Sarger och skydd byggde jag med gamla hagstolpar som jag sedan målade med rödfärg. Det blir fort mörkt på på kvällarna, så jag hinner inte göra så mycket vid varje tillfälle.
Igår färdigställde jag ytterligare ett konstverk av allt skrot jag hittat. Det har varit någon slags lagrad rulle, men vad den använts till vet jag inte. Jag svetsade fast den på ett långt armeringsjärn med en fot så att den kan placeras på valfri plats. Som extra bonus fyllde jag hålrummet med två stycken LED-strippar som man kan välja lämplig färg och intensitet. Dessvärre har vi inte så många lediga hörn att ställa den i, så den får tillfälligt stå bredvid min andra skrotkonst tills vi hittar en bättre plats för den.
Efter gårdagens långa och intensiva dag var det lite segt att komma upp ur sängen. Hade det varit en vanlig helg så hade jag kunnat sova lite längre, men hästarna behöver mat och vatten, oavsett hur trött man känner sig.
Efter att ha fodrat första vändan tog jag mig i kragen och åkte upp till RC-banan för att fortsätta där jag slutade igår. Efter provkörningen som jag gjorde igår kom jag fram till att man inte riktigt såg var på banan som bilen befinner sig. Exempelvis var vägmarkeringsstockarna för höga så att man inte såg bilen från förarpodiet. Istället för att höja vägbanan grävde jag diken för stockarna istället. Utöver att man Sträckan fick två mindre gupp för att göra det lite mer spännande att köra. Första guppet får man ta lite lugnt än så länge. Hoppar man fel så landar man med nosen i nästa gupp. Antingen så höjer jag första guppet en aning så att man kan ta båda gupp i ett hopp, eller så får det vara som det är ett tag. Det är lite som första året med en trädgård. Om man låter den vara så kommer man underfund med vad som behöver göras – förhoppningsvis!
Idag bestämde jag mig för att bygga om banan lite efter att igår ha röjt undan träd och buskar. Med hjälp av Grävis och Lastman hann jag med det mesta av det jag tänkt åstadkomma. Det var inte alldeles lätt att få till en väg som gjorde att jag kunde forsla fram det extra material som jag behövde. Efter en provkörning på sena eftermiddagen kunde jag konstatera att jag måste dosera vägen lite mer och göra hoppen lite “tydligare” så att man får lite flyt i körningen. Sedan skadar det inte om jag sätter upp lite staket för att förebygga eventuella avåkningar.
Under dagen så dog en en av gässen som redan tidigare i veckan hade fått det svårt att hålla balansen. Under lunchfordringen så var den fortfarande vid liv,men vid fyra-tiden var det kört. Nu har jag inga närmare band till gässen som senast igår fick för sig att attackera mig när jag skulle ge mat, men det är ändå tråkigt när djur får lida. Med facit i hand skulle man hjälpt den över till andra sidan så att den sluppit lida i onödan. Jag får istället fröjdas åt de stora kronärtskockorna som skänker skönhet när man inte hunnit skörda i tid.
På eftermiddagen och kvällen har jag varit duktig och lagat matlådor för den närmaste månaden framåt. Fyra olika matlåfdevänliga rätter blev det. Stekt ris, stekta nudlar, pasta med salsiccia- och chorizosås samt en gryta på vad trädgården och en bit karré hade att bjuda på tillsammans med skruvmakaroner. Nu tycker jag ändå att jag kan sätta mig en stund i soffan innan det är dags för den sista fodringen. Aj då – nu ringer larmet! Det är dags att fordra och sedan kan jag göra vad jag vill.
