Igår hade vi den traditionella middagsbjudningen för nära och avlägsna hästmänniskor. Jag började redan i fredags med att förbereda förrätt och efterrätt för att inte behöva stå i köket redan vid 9 på morgonen för att hinna klart med allt. Det blev matjessill och potatis med brynt smör. Strax före servering skjutsas sillen och potatisen in i ugnen på hög värme. När den förkokta potatisen fått lite färg tar man ut anrättningen ur ugnen och öser på med lite brynt smör. Kanske ingenting som alla gillade, men vi har alla olika smak. Med lite finhackad schalottenlök urlakad i lime, salt och vatten tillsammans med lite gräddfil gick det ändå att äta för de flesta. Till huvudrätt blev de ossobuco sim hade stått i ugnen i lite drygt 6 timmar på låg värme. Som efterrätt bjöds det på en pannacotta med en spegel av kaffekaramell och grovt krossade kaffebönor ovanpå. De sista gick hem vid halv två på morgonen, så det kändes skönt att få gå och lägga sig.
Det var lite segt att komma igång i morse, men en lista på alla “borden” gjorde att jag kom igång. Plocka undan, diska, vattna växterna i orangeriet, slipa broddar åt min fru och mig själv för att inte halka. Byta till dubbdäck på trehjulingen, tömma mockningskärrorna, tömma sopor och föra bort flaskor och burkar fick mig att komma igång. Efter det tog jag hand om resterna från ossobucon och gjorde köttsoppa till 6 middagar. Sedan tog jag hand om salciccia-färsen som jag inte hunnit tillaga tidigare i veckan. Det blev tre omgångar till kommande spahettimåltider. Nu har jag bara dagens middag kvar att göra. Det blir pizza, med ett nytt recept där jag satte degen redan igår eftermiddag. Den hade jäst bra i kylskåpet nu när jag delade upp den i fyra delar. Två stycken ska jag använda idag och de andra två kan ligga i kylen upp till en vecka. Det är bara att ta fram och väcka den i rumstemperatur någon halvtimme innan man vill laga pizza eller bröd.