Efter att jag tagit in de två höbalar som var mig betingat in i maskinhallen gick jag in i HQ och verkstan för att städa. Efter städningen fick jag lust att testa om drönaren var “fit for figth”. Det bar sig inte bättre än att jag råkade slita av en av antennkablarna när jag skulle vika ut motorarmarna. Jag satt nog närmare en och en halv timme och svor över mitt misstag. Efter mycket klurande och lödande lyckades jag laga antennfästet så pass mycket att jag vågade mig på en provflygning.
Till min stora förvåning snurrade drönaren efter att den lyft från marken. Inte lika mycket som när motorerna satt i fel ordning, men ändå tillräckligt för att kunna konstatera att någonting inte var riktigt rätt. Efter en kalibrering av radion avhjälptes problemet. Vid sista landningen knäckes stödbenet och drönaren dök i marken. Jag hann få stopp på motorerna i tid så att jag kunde rädda propellrarna. Jag tror att det stödkryss jag tillverkat ger en för stor påverkan på landningsstället , och i kombination med kyla blir allt sprött och går sönder. Nu har jag monterat ett nytt fäste som är det sista jag har. För att motverka fler missöden med landningsstället skriver jag nu ut stag som förhoppnings ska stävja framtida problem. Utskriften tar dryga 5 timmar så jag får ge mig till tåls.
Under tiden har jag börjat första steget i att tillverka en bricka som ska kunna hålla alla sojakoppar på plats nu när odlingssäsongen närmar sig. Jag fyller alla koppar med gips så att de står pall för vakuumtrycket. Jag kanske hinner tillverka några brickor under veckan som kommer.
