Efter att ha löst några sudokun och skrivit min lista skred jag till verket. Jag gick ner till verkstan för att byta till vinterhjul på båda bilarna, men först var jag tvungen att röja undan från nästa generations framfart i verkstan. Tänk att man alltid behöver göra någonting först, innan man kan göra det man tänkt sig. Det jobbiga med att byta hjul är att man måste släpa upp och ner hjulen från loftet först. Nu har jag i alla fall en trappa att gå i. Tidigare skickade jag hjulen upp och ner med rep, och fick klättra upp och ner för en stege. Man börjar bli lite bekväm av sig! Efter att jag var klar med hjulskiftet gick jag upp till växthuset för att samla ihop alla slangar. Av någon anledning blir de lite skitiga och “slemmiga” när de ligger en hel säsong i fuktig miljö under växthuset. Efter avspolning var slangarna som nya igen, och kan plockas fram nästa år när odlingsnerverna börjar kittla i kroppen.
Bäst som jag håller på att beta av min lista får jag två nya saker att ta tag i. “Det vore bra om vi kunde fixa stolpen i hagen, och baljan inne hos ankorna har gått sönder igen.” Egentligen är det ju inga problem att fixa sådana småsaker, men det “stör” tempot. Efter tvätt med vatten och sprit kunde jag laga den senaste sprickan med gorilla-tejp. För att inte baljan ska spricka igen, körde jag in lite stenmjöl som baljan kan stå på. Nu skulle jag egentligen lagt några betongplattor under, men det får bli när jag utökar ankgården nästa år, om det ens behövs några plattor då. Det kanske blir en ordentlig damm istället. Hagstolpen som hästarna nästan ätit upp byttes ganska snabbt, och jag kunde fortsätta men mina förberedelser inför vintern.
Alla krukor som stått utplacerade tömdes på innehåll, som sedan kördes upp till jordhögen. Tänk vad mycket snabbare det går när man kan använda lastmaskin istället för fyrhjuling eller skottkärra. Nu är nog alla plogningshinder ur vägen?
Med jämna mellanrum kommer en av grannarna med IBC-tankar, och lämpar av hos oss. Vi tar gladeligen emot dessa, då de är en viktig del i vårt bevattningssystem. Jag passade på att skicka ner två tankar till under växthuset när jag kunde få hjälp av lite ungdomar att tråckla ner dem genom luckan inne i växthuset. Nu har jag sju tankar, som förhoppningsvis ska räcka till både växthuset och orangeriet. När jag ändå hade gafflarna på Lastman och hade vägarna förbi, passade jag på att köra bort lite rivningsmaterial från badrumsbygget som är i full gång.
Som en sista kraftansträngning för dagen krattade jag ihop lite löv från kastanjeträdet och täckte kronärtskockorna och sparrisbädden. Sparrisen klarar sig säkert utan täckning, men kronärtskockorna, som ändå tog sig lite trots hararnas framfart, kanske behöver lite hjälp mot kylan. Nästa år kommer jag förhoppningsvis kunna njuta av sparris på våren och kronärtskockor på sensommaren.