Sedan i tisdags när jag äntligen hade lött ihop alla delar har jag på min lediga och vakna tid ägnat mig mest åt att försöka få bukt med oljud som Apollon alstrat. Enligt trovärdiga källor lät musiken på Antiken inte helt bra och jag började ett tag tvivla på förträffligheten med att namnge förstärkaren efter en grekisk gud med anknytning till den dåtida musiken. Jag vet inte hur många gånger jag kopplat i och ur kretsar för att identifiera de olika problemen jag haft med oönskade ljud. Jag har gått igenom alla kopplingar både två och tre gånger utan att hitta någon uppenbar förklaring och jag började försiktigt leka med tanken att jag skulle lägga allt på hyllan för att mogna några månader. Av en ren slump upptäckte jag att återkopplingskretsen från högtalarutgången till förstasteget var det som orsakade det märkbara vinandet som först träffade mina trumhinnor i ett inte allt för angenämt möte. När vinandet upphört var det dags att brottas med ett störande brum som kunde stävjas med en filterkondensator efter lite efterforskningar. Jag tror dock att det mest irriterande är de timmar jag lagt ner på att ta bort bruset som legat på som en matta i bakgrunden, med eller utan musik. Inte så märkbart i HQ som i Nirvana, där jag tänkt använda förstärkaren. Det visade sig vara nivån på ingångssignalen som varit uppskruvad för att den förra förstärkaren skulle låta tillräckligt högt i jämförelse med förstärkaren till bashögtalarna. Pinsamt nog var det bara att dra ner nivån på utsignalen från delningsfiltret. – Det borde jag ha tänkt på! Det som är bra med att få problem är att man lär sig så mycket mer på det sättet. Jag har ännu inte hunnit sätta mig ner och förundras över hur bra det blev – för det blev verkligen bra, mycket bättre än den förra förstärkaren. Helt i klass med en förstärkare som går att köpa för snuskigt mycket pengar i en riktig audiofilaffär – den här har å andra sidan kostat snuskigt mycket tid att bygga. Skulle jag göra om det hela om jag var tvungen? – Absolut! Nu ska jag städa HQ, och sedan ge mig i kast med att försöka få igång VU-metern som jag av misstag råkat koppla fel och förmodligen förstört – den funkar hur som helst inte. Utan den är jag inte helt klar med projektet. Har jag kommit såhär långt kan jag bara inte ge upp!
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Verkstan
Väntans tider
Just nu kryper det i kroppen på mig. Samtidigt som jag väntar på att få de sista rören med posten, så kan jag just denna helg inte fortsätta med bygget då andra aktiviteter kallar på min uppmärksamhet. Under veckan har jag kämpat med att hitta utrymmen och lösningar för att fästa upp alla olika kretsar i kabinettet. Allt ska kunna kommas åt samtidigt som jag inte vill att kablar med signaler och höga växelspänningar ska komma för nära varandra och skapa problem. Nu tror jag att jag hittat en hyfsat logisk placering för allt. 3D-skrivaren har serverat mig med kretskortshållare i diverse olika utföranden. Det blir fler delar än vad man tror när man ser kopplingsschemat, speciellt om man ska lägga till saker som balanserade ljudingångar, VU-meter, upplyst knapp på framsidan med tidsfördröjda relän som släpper på den höga spänningen först när rören värmts upp ordentligt. Om postgudarna är på min sida så kan jag provlyssna i nästa vecka. I annat fall måste jag nog se mig om efter nästa projekt jag kan påbörja.
Montering
Var ska jag börja bland alla saker som gick fel idag? Det första som gick snett var att jag inte satt fast bakstycket ordentligt när jag skulle fräsa ut hålen för högtalarterminaler, ljudingångar och strömanslutning. Mitt i fräsarbetet såg jag hur arbetsstycket rubbades ur sin position! Som tur var kunde jag avbryta i tid. Detta medförde någon halvtimmes tapp i arbetet, då jag var tvungen att åter hitta nollpunkten och skriva om programmet så att fräsen fortsatte där den blev avbruten. Det andra bekymret som uppdagades var det begränsade utrymmet för alla kretskort och strömtransformatorer som ska få plats i kabinettet. Allt får plats, men det är lite bekymmer med att komma åt alla rörterminaler om det är en massa annat i vägen. Efter mycket knåpande tror jag att jag har en lösning som ska kunna fungera så att jag kan separera högspänning från ljudsignalerna. Jag antar att det är den här typen av problem som man köper sig fri ifrån om man köper ett kit eller en färdig förstärkare…men det är ju inte riktigt samma sak som att göra allt själv från grunden. En annan inte helt obetydlig detalj var att strömknappen jag köpt var momentan, vilket skulle innebära att jag antingen får stå och hålla fingret vid knappen, eller bygga en självhållande krets. Det första är helt uteslutet, och det andra skulle skapa ytterligare platsbekymmer. Nu fick jag tag på en växlande knapp som tur var, dock var naturligtvis diametern mycket mindre. Av de två alternativ jag hade valde jag att svarva en hållare i mässing framför att byta framstycke på förstärkaren. Trots alla missöden som kan få den mest envise att kasta in handduken känns det som att jag är på banan igen. Förmodligen kommer jag behöva designa och 3D-printa några hållare till kretskorten den kommande veckan. Det som var bra idag då? – Det blir skitbra ändå!
Kabinett
Vädret till trots, så har jag hållit mig under tak mesta delen av dagen. Igår kom äntligen transformatorerna så att jag kan börja bygga kabinettet till rörförstärkaren. Även om man måste göra fler hål än vad man tror, så har det gått förvånansvärt snabbt utan några felborrningar eller missöden. Det blev totalt 55 hål i olika storlekar, varav 32 med gängor. Jag har lyckats få tag i exakt samma färg som använts till transformatorerna så att topplåten, VU-metern och hörnbeslagen kan matcha i samma härliga djupblåa färg. Imorgon ska jag försöka fräsa ut hålen på baksidan för högtalaranslutningar och strömförsörjning samt laseretsa logotypen på framsidan. – För den som inte kan vänta och undrar vad jag kommer välja….så blir det harpan!
Logo
I väntan på fler komponenter fördriver jag lite tid framför datorn och försöker skapa en logotyp till förstärkaren som ska pryda framstycket tillsammans med strömknappen. Jag är lite kluven till om jag ska välja lyran eller lagerkransen som båda kännetecknar Apollon, men där lyran kanske mer anspelar på musik än vad lagerkransen gör. Å andra sidan känns lagerkransen lite elegantare. Jag ska nog fundera lite innan jag bestämmer mig. Kanske jag frågar runt bland vänner och familj också – det blir ändå i slutänden som jag vill. Jag gjorde lite tester med CNC-lasern för att se hur det kommer bli i verkligheten – det kommer nog bli riktigt bra när det blir klart. Nu blir det några dagars paus i byggandet, och fortsättning sker tidigast till helgen.
Pump up the volume!
Idag har jag byggt ihop VU-metern till Apollon. Det känns helt rätt med elektronrör som indikatorer på ljudvolymen till en rörförstärkare. Jag har inte direkt satt mig in i hur, eller vad som får ljuspelaren att stiga, men jag bygger först och främst en rörförstärkare och inte en VU-meter. Det tog någon timme att löda fast alla komponenter på kretskortet. Tänk vad fort det går när någon annan redan gjort förarbetet! Jag testade funktionen direkt mot ljudutgångarna, vilket innebar att jag inte samtidigt kunde höra musikens rytm i takt med att staplarna i elektronrören pulserade – det får bli en senare upplevelse när förstärkaren blir klar. Förhoppningsvis kommer transformatorerna i nästa vecka så att jag kan börja med den yttre designen. Förhoppningsvis blir jag färdig med hela projektet lagom till påsk då andra mer utomhusrelaterade aktiviteter kommer kalla på min uppmärksamhet och skaparglädje.
Värmekretsar och biasregulatorer
Idag har jag ägnat den mesta tiden åt att vistas uppe i HQ för att fortsätta löda fast komponenter på experimentkort. Att tillverka och etsa helt och hållet egna kretskort skulle vara smutt, men på samma gång tidsödande. För det här projektet får denna lösning duga. Ljudet kommer förmodligen inte påverkas menligt av att gå genom kablar istället för genom kopparbanor. Än så länge är det inga komponenter där ljudsignaler kommer gå genom. Förstärkaren kommer bli en push-pull förstärkare, vilket innebär att man använder två elektronrör för själva slutsteget, och delar upp sinusvågen i två delar. På så sätt delar man upp arbetet och kan plocka ut en högre effekt. Detta medför att elektronrörsparet måste “matchas” med varandra och detta kan naturligtvis göras genom att man tar två rör med exakt samma mätvärden. Eftersom det är väldigt svårt att få tag i två matchade rör med exakt samma mätvärden kan man istället reglera grundspänningen med en spänningsregulator. Det skulle kunna anses vara fusk då spänningsregulatorn använder halvledarelektronik, men det bryr jag mig inte om. Jag har ju redan dioder i likriktarkretsarna istället för ett elektronrör. Alla mina mätningar visar att allt är rätt kopplat, men man vet ju aldrig förrän man kopplat in allt på riktigt. Imorgon ska jag försöka få tid till att löda ihop VU-mätarna som består av två nixie-rör.
B+ och B++ till Apollon
Under den senaste veckan har det kommit en strid ström av paket med komponenter från alla världens olika hörn. Det har kommit så pass många komponenter så att jag har kunnat påbörja skapa delar av förstärkaren. Jag vänta fortfarande på transformatorerna och de stora elektronrören som slutligen kommer få bestämma den fysiska dimensionen på förstärkaren – så alla yttre designattribut får vänta en stund till. Visserligen har jag kunnat titta i datablad och utifrån det skapa en 3D-ritning över hur förstärkaren kommer att se ut, men det är inte samma sak som att lägga upp delarna och se de verkliga proportionerna. Nu har jag kommit så pass långt att jag byggt ihop de två kretsar som ska leverera likspänning till elektronrörens anoder, vars önskemål är att serveras med 240 respektive 475 volt. Det är alltid snyggt och praktiskt om man kan dela upp allt i solida och logiska byggstenar istället för att allt slutar i ett råddigt råttbo av kablar som är svårt att följa när man sätter ihop förstärkaren. Jag inbillar mig också att störningar minimeras om kraftdelar kan hållas åtskiljt från signalkablar, vilket blir betydligt enklare om man tänker i byggblock. Jag passade på att märka upp in- respektive utgångarna med riktiga etiketter för att underlätta framtida felsökning eller kommande modifieringar. I helgen ska jag satsa på att få färdigt kraftdelarna som ska försörja VU-mätarna respektive XLR-ingångarna med 12 volt, och kretsarna som ska sköta uppvärmningen av vakuumrören.
Reparationer och sladdnig
Idag har jag ägnat en stund åt att reparera olika saker som behagat att ge upp. Först var det en plåt under Keicy som hade lossnat. Keicy är sonens coola Rover 75:a från 1900-talet. Man får ju hjälpa till med sådant man kan. Sedan ägnade jag mig åt att strippa hönsstängslet på de svarta plastplupparna som håller samman eltrådarna med de lodräta trådarna. Jag var ju tvungen att kapa nätet, och då måste man på något sätt försöka ansluta el så att alla trådar blir strömförande, och då fick det bli den här lösningen – även om den kostat mig en hel del tid med blåsor i händerna som tack för besväret. En av terminalerna på det stora elaggregatet hade efter flera års ständiga bombardemang av hög spänning och galvaniska strömmar gått av. Efter att ha skruvat ner aggregatet och öppnat det, kunde jag konstatera att jag ganska enkelt skulle kunna tillverka en ny utan större problem. Nu blinkar det grönt på båda indikatordioderna. Senare på eftermiddagen fick jag lust att jämna av gårdsplanen med vägsladden med efterföljande vältning med gummihjulsvälten. Jag märkte efter ett tag att ett av hjulen hade blivit lite skevt, och såg då att det snart skulle gå sönder om jag inte kunde rädda det med svetsen. Precis som förra året så har jag ambitionen att sladda en gång till några veckor efter första sladdningen. Förra året blev det bara en sladdning – vi får se hur det blir det här året.
Apollon, komponentjakt och hönsstaket.
Igår ägnade jag förmiddagen till att gå igenom vilka komponenter jag fått tag på, och vilka jag eventuellt saknar till rörförstärkaren som efter mycket funderande fått arbetsnamnet Apollon. Varför just Apollon och inte Apollo har lite med originalet och kopian att göra. Apollon är den grekiska förlagan till romerska mytologins Apollo. Eftersom man var mer inställd på krig än konst och musik i Rom, så fick Apollo en mindre framträdande roll än vad Apollon hade haft i den grekiska kulturen. För den som inte vet någonting om Apollon hänvisar jag fortsatta studier på egen hand, och den som har bättre koll på grekisk och romersk mytologi än vad jag har, är välkommen att komma med både tillrättavisningar och fördjupning i ämnet.
När temperaturen kröp upp mot tvåsiffriga värden, var det dags att gå ut och avgöra ifall jag skulle våga mig ut och göra något vettigt av den vackra dagen, eller om jag skulle vara feg och fortsätta tillvaron inomhus. Först hade jag tänkt att ta en premiärtur uppe på Björknäs Ring, men snön låg fortfarande kvar i de skuggiga partierna, så lek och stoj får vänta i någon, eller några veckor till. Det blev till att fortsätta att sätta upp staket till hönshagen, och jag blev så gott som klar. Det som saknas är att införskaffa ett lämpligt elstängselaggregat och koppla in det. Sedan kan hönsen få lite större yta att vara på än bara inne i hönsgården, som vid det här laget är helt fri från växtlighet.