Det var lite för kallt för att kunna testa drönaren. Det var inte det att jag tyckte det var för kallt, utan det var drönaren som tyckte att det var osäkert att flyga med tanke på att sensorerna behöver en viss värme för att fungera som de ska. Jag passade istället på att städa i verkstan. Jag kund konstatera att merparten av all oreda hade skapats av min avkomma. Som på beställning bara en kvart efter att jag var klar kom verkstan till användning då gödseltransportörens ena hake som håller skottkärran på plats gick av när jag skulle tömma mockningen från stallet. Inte långt därefter dök den skyldige till all oreda i verkstan upp och såg lika förvånad ut som jag förundrad. Hur kan det vara möjligt att jag hann före med städningen av verkstan även denna gång?
Idag färdigställde jag klätterställningen till den nyplanterade klätterrosen som enligt etiketten blir 5 meter hög. För några dagar sedan högg jag ner tre gängliga tallar och barkade av dem i väntan på att jag skulle komma på hur jag skulle konstruera monumentet. Idag kom jag på att jag kunde använda hästskor och rundjärn för att svetsa beslag till rosenpelaren. Allt tjärades från topp till tå med början i toppen när hela ställningen kunde ligga ner på marken. Efter lite besvär kunde jag få konstruktionen på plats och tjära in resten. Nu får vi se om rosen behagar att börja klättra, eller om det bara kommer att bli ett galet monument som förbipasserande kommer att ha åsikter om.
Det har regnat lite av och till så inspirationen över vad man ska göra har varit lite si så där. I förrgår rensade jag ut bikupan på de resterande yngel. och honungsmagasin som nu var tömda och smälte ner alla vaxkakor. Det blev inte speciellt mycket, men det kommer säkert till användning. Jag har redan märkt att bivax ger ganska bra grepp då det kletar fast i det mesta.
Igår tog jag, efter ett inspirerande telefonsamtal med K, 28 sticklingar vardera av de två olika sorternas lavendel vi har. Efter en sväng upp i pelargonrummet var 54 krukor fyllda med jord och vatten. Nu får vi se hur många av sticklingarna som överlever och kan placeras ut på årets fokuspunkt – Lilla Stonhengen.
Idag har jag ägnat mig åt att städa i trädgården. Gropen har krattats på löv, kryddträdgården har det rensats och gallrats i bänkarna. Oreganon fick en egen avdelning i år efter att jag delade upp de olika myntasorterna förra året. Nu kanske de övriga kryddorna får en chans att få lite eget utrymme. Insektshotellet Nordsjö fick en liten omvårdnad med tillbakapetande av de halmstrån som fallit ut under vintern. Den lokala hotellparken, även kallad ogräsfällan rensades på vissna och torkade växtdelar.
Jag hann inte riktigt med att ta hand om slottsparken eller förbereda växthuset med rena fönster och uppluckrad jord som det var tänkt. Istället hackades dagen upp lite med hjälp från grannen vid dammen som hjälpte mig att svetsa ihop hästkärran som var nära att gå av på mitten. Nu är den förstärk ytterligare en gång i raden för att kanske hålla i några år till innan det blir läge att förbättra något på den igen. Tills dess kanske jag själv har införskaffat den svets som behövs för att klara av jobbet.
Löven och kvistarna efter dagens krattning resulterade i drygt fem stora soppåsar, vars innehåll hamnade inne hos hönsen, som på bara några minuter förvandlade de bildade högarna till ett jämt lager av “höst” inne i hönsgården. Två av tupparna hade en liten uppgörelse när jag kom förbi med den nytvättade vattenstationen. Jag vet inte om det blev slagsmål om någon mask, eller om de rent allmänt ville hävda sin rang inför de sprättande hönsen.
Idag hade jag skrivit en lång lista, och trodde att jag hade satt upp rimliga mål för dagen. Bland annat hade jag skrivit ner att jag skulle städa verkstan och rensa avloppet i stallet. Väl nere i verkstan började jag att röja undan lite tills jag kom till hästvagnen som stått och väntat på att bli modifierad med en ny fjäder och bättre tyngdpunk. Timmarna gick och verkstan är fortfarande stökig. Inte hann jag plantera om några blommor heller som planerat. Vi får se hur det blir imorgon. Det är fortfarande lite kvar på vagnen, som fortfarande är lite framtung. Förhoppningsvis har jag inte gjort allt arbete på den i onödan. Den är redan lagad och modifierad ett antal gånger allt eftersom krav och önskemål har förändrats.
Idag har jag hållit på med att göra underhåll på gödseltransportören. Två av däcken var helt trasiga efter bara några års väderexponering. Dessvärre gick det inte att få tag i bara däcken utan jag var tvungen att köpa två helt nya kompletta hjul. Till råga på allt så gick det heller inte att få tag i hjul med samma dimension på naven så jag har fått stå och svarva distanser. När jag ändå var i faten så passade jag på att laga rampen som kördes på vid senaste tömningen. Samma klantiga chaufför körde även på själva skenan så jag har även fått stå och svetsa och byta lite kullager. Nu behöver jag i alla fall inte längre svära över att rampen gör motstånd varje gång jag ska tömma en kärra. Det finns så många andra saker att svära över, så varje svordom man kan undvika är positiv för sinnet och omgivningen.
Nu har de första pelargonerna börjat öppna sina blomknoppar! Det verkar bli en intensivt röd färg. I veckan har jag mest gått runt och skrotat utöver att jag smitt och tillverkat ett ogräsjärn för att underlätta arbetet med ogräsbekämpningen i rabatter och odlingsbänkar. Dottern och frun har tagit sig an slottsparken. Idag hjälpte jag till med att forsla några större stenar med hjälp av grävis in i en av rabatterna. Det ser ut att kunna bli fint när alla växter och plantor får etablera sig.
Imorgon blir det trädgårdsbesök av K, men jag vet inte riktigt vad som kommer att stå på dagordningen. Kanske vi bara går runt och filosoferar. Senare på dagen kommer S och E på besök.
Den senaste veckan och helgen har framskridit ganska lugnt utan några större projekt i görningen. En och annan stolpe har slagits ner i marken för att utöka svinstaketet, men i övrigt har det mest handlat om förvaltning och gradvisa förbättringar i odlingslandskapet. Efter att jag klippt ängen för andra gången i år så bestämde jag mig för att samla ihop lite täckmaterial till Lilla Spanien för att behålla fukten i jorden och samtidigt mota bort ogräset. När jag stod där ute på ängen och krattade tänkte jag på hur komiskt det måste sett ut med någon som ur sitt sammanhang ser ut att att vara en riktig pedant.
Efter att ha städat verkstan, HQ och Pelargonrummet fick jag ett plötsligt sug att smida en handgrep som ska matcha planteringsspade som min son bankat fram i smedjan. Nu väntar jag på att densamma ska tillverka några handtag i något vackert träslag.
Jag har försökt få lite styr på odlingsterrassen genom att avdela de olika sektioner med granbarksborreangripet trä. Nu vet jag var jag kan sätta fötterna när jag sliter upp kvickrot, kirskål och annat ogräs.
Sparrisplantorna har satts i djupare krukor och kantar numera växthuset. Jag var tvungen att tillverka några längre stöd i ståltråd för att hålla plantorna upprätta. Jag vet inte om det beror på att de haft brist på ljus, eller om de är så “flimsiga”. De är i alla fall bra indikatorer på om det blåser ute.
Pelargonerna har äntligen börjat få blomknoppar! Det blir spännande att se om mödan varit värd. Dillen har börjat titta upp och jordgubbsplantorna har börjat reva sig. Paprikorna blir fler och större. Chilin och tomaterna bjuder dagligen på nya frukter. Buskkrassen och slingerkrassen har fått individuella krukor och är placerade i växthuset. Nu återstår endast några fåtal o-grodda exemplar som är de sista gästerna för säsongen uppe i Pelargonrummet.
Nu hart jag programmerat styrning av frökuvösen uppe i Pelargonrummet, och som det ser ut så fungerar det. Ytterligare någon pelargon har letat sig upp tillsammans med en chiliplanta. Gräslöken har ännu inte grott, men än är hoppet inte ute.
Idag tog jag mig i kragen och svetsade ihop ställningen till vetraven bredvid kaminen. Det är mycket trevligare än IKEA-kassar som i sig är praktiska att bära in ved med. Det ryms ved för cirka fyra dagars intensiv eldning plus tändved och stearinkottar. Nu ska det göras en snygg låda för kottarna istället för korgen. Jag skulle ha gjort en krok för eldjärnet, men jag får skjuta på det tills nuvarande vedladdning tagit slut och vedstapeln kan modifieras. Jag fortsatte på temat rustikt industridesign med borstade armeringsjärn. Det passar in med diverse andra inredningsdetaljer som hyllor och barstolar.
Idag har jag koncentrerat mig på att förbereda inför höst och vinter. Det är alltid ett litet motstånd att ta in det man ställt ut. Det blir så tomt och dessutom så är det lite jobbigt. Om man lever i ett klimat som vi gör så har man inte så många val om man inte vill åka en extra gång till tippen och affären. Kallröken in – check! Murkna in – check! Stolarna i gropen in – check! Dammpumpen tvättad och in – check! Pelargoner in – check! Vattenslang in – check! Tan in den mobila hönsgården – check!
Ovanpå allt fanns det en liten “backlogg” på tömning av gödselkärror till följd av en trasig stötstång som används när man ska tömma skottkärran på gödseltransportören, så först fixade jag stötstången och tömde skottkärrorna på gödsel. Sedan tog jag in en höbal med traktorn, följt av tvättning av kylskåpen som används vid hängmörning av fågelfän. En extra gallerhylla till den stora kylen tillverkades för att vara förberedd inför nästa slakt.
Just nu håller jag på att blogga samtidigt som jag försöker få till en middag för fyra som egentligen var ämnad till två. Tur att vi har ett skafferi att dryga ut maten med.
Just nu lider jag lite av vad jag har identifierat som PPDS – Post Project Distress Syndrome. Efter att ha avverkat projekt efter projekt och plötsligt upptäcker att det inte finns något nytt intressant projekt att hoppa på, eller att det man skulle vilja göra är för omfattande för att kroppen helt säger ifrån och sinnet ska orka med, då infaller en viss handlingsförlamning i kombination med ångest. Igår bytte jag knivar på gräsklipparen och hann precis klippa klart innan regnet kom. Min syster kom förbi och hälsade på. Jag fick en bok om självhushållning som innehöll en hel del matnyttigt för den intresserade. Egentligen hade jag tänkt börja göra en “soltork” idag, men jag kände att energin sviktade lite. Det blev istället till att tillverka beslag för att stärka upp sittmöblerna nere i gropen. Som jag befarade skulle inte enbart skruvar kunna hålla ihop stolarna, så jag fickförsöka komma fram till en lösning i verkstan. Med handslägga och skruvstäd kunde jag bocka till 32 beslag som kunde fixera de annars överbelastade delarna i stolskonstruktionen. De sista 8 beslagen gick på ren “jävlar anamma” och jag var tvungen att sätta på lite peppande musik för att inte bryta ihop. Konstigt nog kände jag liksom stolarna att jag fått den förstärkning jag behövde för att komma ur min svacka. För att inte utmana projektgudarna allt för mycket tog jag mig an den relativt enkla och begränsade uppgiften att plocka fram grästrimmern och snygga till kanterna upp mot huset. Imorgon kanske jag känner mig manad att börja med soltorken. – Vi får se!
