När man har lösningen i sin hand, är det lätt att tänka på ord som självklart, och hur annars? De senaste dagarna ägnade åt EquiFeedern har gått åt till att försöka hitta en bra frigörningsmekanism. När jag började fundera fanns det en hel del saker att ta hänsyn till. Jag vill för det första ha en så kompakt lösning som möjligt. En annan viktig sak är att det inte ska kunna komma in regnvatten i apparaten. Samtidigt måste servot kunna orka dra, eller skjuta bort sprinten som håller i lasten, eller som i det här fallet – hönätet. Efter att försökt med tre olika mekanismer – som alla hade olika “problem”, kom jag i morse på hur jag skulle göra för få en funktionssäker, kompakt och vattensäker och relativt okomplicerad mekanism. Nu har jag testat med laster från ca 300 gram till 15 kilo, untan minsta tecken på problem. Nu återstår att göra ett fäste för servot och kretskortet, så att jag kapsla in allt i valfri apparatlåda.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Finmekanisk verkstad
Motor klar för leverans och en finmekanisk utmaning
I torsdags förra veckan komm grannen förbi och monterade fasta rörledningar mellan kylaren och motorn. Nu är allt klart för att flyttas ut till båten. Svante försöker ordna med lyfthjälp ute vid båten nu på fredag. I söndags tog jag mig an ett uppdrag som jag fått av “målarmästaren”, som hjälpte till att sätta färg på väggarna, när vi flyttade in för drygt två och ett halt år sedan. Det är en liten detalj till en taklucka som inte går att få tag i som reservdel. Svarv, fräs och gänsnitt kom till användning. Idag var jag tvungen att provlyfta motorn med hjälp av traktorn – Det är ju onödigt att gå runt och oroa sig för att motorn ska behöva stå på landbacken i en havl evighet till.
Fäste för oljekylaren
Nu är alla fästen tillverkade, och grundmålade. Sist ut av alla tillverkade detaljer, var fästet för oljekylaren till backslaget. Det är en fröjd varje gång man svetsar, fräser och borrar, och allt passar med bultmönster och passform. Nu återstår endast rör- och slangdragning till kylsystemet. Det kommer jag få professionell hjälp med från grannen, så det slipper jag bekymra mig om att försöka lösa på egen hand. Det känns verkligen skönt att allt funderande på hur saker ska sitta, och hur delarna ska renoveras, justeras och iordningställas, är över. Moälven har verkligen utmanat mig både mentalt och hantverksmässigt. Jag har ägnat åtskilliga timmar till att ta reda på hur saker fungerar, och hur man gör på rätt sätt. Det ska helt enkelt bli skönt att för en stund, slippa vara orolig för att delar inte ska fungera, passa, eller gå att reparera. Nu när det här projektet börjar lida mot sitt slut, kan jag börja fundera på vad jag ska göra här näst. Då våren är i antågande kan det vara skönt att börja vistas lite utanför verkstan ett tag. Först ska i alla fall motorn in i båten, och allt måste trimmas in, så att vi kan börja göra lite dykutfärder igen. Imorgon stryker jag på ett sista lager färg på alla fästen, och städar lite inne i verkstan. Man tar fram en hel del verktyg som inte självmant hittar tillbaka på rätt plats när man håller på – tur att det är jag som inte plockar undan efter mig, annars hade jag varit lagom irriterad just nu.
Fästen för kylsystemet
Dagen har fortsatt där jag slutade igår. Jag hann med allt jag hade tänkt mig, förutom att göra ett fäste för backslagskylaren. Det får jag göra i veckan istället. Allt känns bra med passform och stabilitet – det blir rejält. Speciellt nöjd blev jag med fästet till pumpen. Jag fick åter användning för fräsen, och den här gången även rundmatningsbordet. Pumpen kommer hamna på andra sidan av motorn, detta för att korta ner, och förenkla kylvatteninstallationen. Tankarna går nu i banorna att eventuellt separera avgaserna från utloppet av kylvattnet. Det skulle medföra att avgaserna inte skulle ledas ut i aktern, utan istället ledas ut i luften. Fördelen med det skulle vara att man slapp avgaser precis där man kliver upp efter dykningen. Jag tror också att motorn skulle ge lite mer effekt, om avgaserna hade lägre motstånd när de ska ledas ut, men det är förmodligen marginellt.
Motorfästet målat
Idag har jag blivit helt klar med motorfästet. Innan jag svetsade ihop vinklarna ställde jag upp allt för en kontrollmätning. På något sätt hade jag mätt fel, men det stämde inte. Alla mått var som dom skulle. Det visade sig efter en stunds huvudkliande att 13 dividerat med två bara blir 6,5, och inte 7,5 som jag tydligen fått lära mig i skolan. Det var bara att fräsa bort 10 millimeter på varje bottenplatta, så var problemet löst. Jag hade lite problem med första svetsen, och kunde inte förstå varför det blev porer i svetsfogen. Jag upptäckte ganska snart att keramiklinsen på svetshandtaget hade spruckit, och gått sönder, vilket i sin tur resulterade i att skyddsgasen inte riktades åt rätt håll. Allt känns gediget, och bottenplattorna kommer utgöra utmärkta medar när motorn ska baxas in på motorbädden. Jag får nog ge mig till tåls någon dag eller så innan jag flyttar över motorn från den provisoriska vaggan till det nya fästet. Färgen måste torka och härda ordentligt först.
Motorfästen
Idag har jag mestadels ägnat mig åt att tillverka motorfästet. På bild ser det kanske inte så kraftigt ur som det gör i verkligheten, men jag kan försäkra om att det kommer bli tillräckligt hållbart. Plattjärnen är 10x80mm och gängstången är av dimesionen M24. För att få en tillräckligt kraftig svetsfog fasade jag ur hålen på undersidan, och svarvade ner gängstången in till godset. Jag fick för mig att jag skulle svetsa på ovansidan med pinnsvets….det gick sådär. Inte speciellt snyggt, men ändå hållbart. Jag hann med att fräsa främre fästplattorna som kommer svetsas samman i vinkel med ett till hålat plattjärn för att kunna fästa konstruktionen på den främre pinnbulten. Det är viktigt att motorn kommer i exakt rätt höjd, annars riskerar man onödigt slitage på vevaxeln. Jag vågar inte lita på millimetrarna och konstruera en fast installation, därav lösningen med pinnbultarna, som kommer göra det möjligt att justera motorn i höjdled. Det var en fröjd att kunna fräsa utan att använda skjutmått och mikrometer, varje gång man skulle göra ett nytt skär. Nu vill det till att motorns mått är lika exakta som mina fästen. Vi får se imorgon, om jag nu lyckas lyfta motorn på egen hand.
Inflyttningsklart på övervåningen
Nu har det gått en månad sedan jag påbörjade mitt projekt med att bygga ett utrymme för finmekanik och ett för elektronik. Igår målade jag golvet en andra gång uppe på övervåningen, och nu är det inflyttningsklart. Det saknas en täcklist runt dörröppningen, och sedan får det anses vara helt klart! Under de senaste dagarna som varit, har det väl inte hänt så mycket, annat än att jag har jag satt upp lite hyllor inne i finmekanikrummet. Nu får jag se om jag sätter in ett skrivbord på övervåningen, och börjar inreda, eller om jag ska vänta lite. Det är väl aldrig fel om golvfärgen får härda lite extra innan jag flyttar in möbler. Jag vill ju helst inte att de ska klibba fast i golvet. Om jag har räknat rätt så ska jag kunna få in en väggfast bänkskiva på närmare 3 meter, som skulle kunna fungera som skrivbord och arbetsbänk, men jag får nog räkna en extra gång på det.
Digitala skalor till fräsen
De senaste dagarna har det inte hänt så mycket annat än att jag har installerat “inflyttningspresenten” till fräsen – digitala mätskalor för X-, Y-, och Z-axlarna. Nu kommer jag kunna utföra exaktare mätningar utan att behöva plocka fram mikrometern, och förlita mig på skalorna som sitter på rattarna, och komma ihåg hur många varv jag ska veva. Installationen gick hyfsat fort och problemfritt, med undantag för höjdskalan som var ivägen för djupskalan. Jag fick fräsa till ett fyrkanrör som blev över när jag gjorde timmervagnen, och svarva till distanser för att få det att fungera. Jag fick användning för mätskalan, och det blev “sugpassning” i spelet mellan Z- och Y-axlarnas mätskalor. Nu sitter i alla fall allt på plats. Ljuset är helt klart tillräckligt inne i mekanikverkstan, och temperaturen är behaglig. Nu ska det bara upp lite hyllor för alla fräs- och svarvverktyg, sen kan jag fortsätta med ångmaskinen jag fick i julklapp när andan faller på.
Inflyttning och vård av maskiner
Gårdagen gick åt till att montera lister längs golven och foder runt fönstrena på insidan. Jag hade tänkt lite fel när jag bara valde att måla golvlister. Det skulle inte fungerat som foder runt fönstrena, så det blev till att göra iordning och måla foder också. Idag flyttade jag fräsen, pelarborren och svarven in i finmekanikrummet. Allt fick plats, och det kommer bli behagligt att kunna stå inne i värmen och ljuset när man ska jobba med finmekanik. När man tittar in utifrån ser det riktigt trevligt ut i alla fall. Med hjälp av en domkraft lyckades jag få upp fräsen på två tjocka träbitar, sedan kunde jag ta en pallyft och baxa in den i rummet. Etersom dörröppningen är 145 cm, och fräsen lite över 150 cm, fick jag föra in den på tvären så att ena delen av fräsbordet kom innanför dörrkarmen. Därefter kunde jag mata bordet i sidled så pass mycket så att jag kunde få in åbäket. Efter att jag fått in alla maskiner, passade jag på att putsa upp dem, nu när de inte riskerar att rosta på nolltid. Dessvärre kunde jag inte provköra maskinerna, då jordfelsbrytaren löser ut så fort jag försöker starta någon maskin med 3-fas. I fredags kom Svante förbi med motorblocket från Moälven…..så nu när jag nästan är klar med det här projektet, så väntar nästa runt hörnet.
Täcklister runt förnster och listmålning
Idag sågade jag till täcklisterna som ska täcka fogskummet mellan fönstrena och reglarna i väggen. Tanken är att jag sedan ska sätta foderlister runt för att få ett färdigt resultat. Det var riktigt varmt på övervåningen, och jag fick både skruva ner elementet och ta av mig tröjan när jag passade in listerna. Det blev också ett lager färg till på alla lister som jag började med igår. Mycket mer hann jag inte med idag. Jag har i alla fall goda förhoppningar om att hinna bli klar under helgen.