Förra veckan avslutades med att tillverka en odlingslåda för sonens nyvunna intresse för chiliplantor. I utbyte fick jag mig en lektion i hur man polerar metall så att det blir riktigt spegelblankt. Sista delarna till Apollon bestående av två rattar och två täcklock till skyddsrören runt VU-metern fick avsluta föregående projekt med rörförstärkaren. Under veckan har jag så fort tid erbjudits spenderat tid i Nirvana för att njuta och förtrollas av VU-meterns magiska pulserande i takt med välljudet från Apollon. Jag har lagt på en laddning med salt som jag håller på att röka. Eftersom salt inte blir dåligt kan jag i lugn och ro köra röken i omgångar, vilket är perfekt, när en laddning spån räcker i några timmar. Jag sätter på röken när jag kommer hem från jobbet, och upprepar proceduren tills saltet fått lagom med rökarom. Jag har gjort halvhjärtade insatser under veckan med inledningen på nästa projekt – vaktelgård. Jag hade en föreställning om att det skulle gå ganska enkelt att göra hål med jordborren, men när marken består av sten och bitvis ännu mer sten, får man använda spett och händerna för att gräva de 60 centimeter som krävs för att ett stolpfundament ska bli varaktigt stabil. Idag fick jag äntligen lite inspiration till fysiskt arbete. Grannen behövde låna släpet för att åka till byggvaruhuset och införskaffa material till sin egen frus önskemål, så jag tyckte det var en bra idé att vi samkörde. När jag väl har allt, eller det mesta som behövs för att slutföra ett projekt, finns det inga ursäkter längre! Lagom till att jag kommit igång med arbetet fick jag en bild skickad till mig från en vän som betyder väldigt mycket för mig. Bilden visade en trave stockar som hade funnit en ny plats under dagen. Detta fick mig att känna behovet att själv samla in vindfället från i vintras. Dagens fysiska arbete avslutades med att dra elkabeln till hönshagen från maskinhallen där elaggregatet sitter. Dessvärre hade dragsnöret i röret bara en ände, så jag fick koppla loss elen och använda den kabeln som dragsnöre. Efter någon timmes slitande var så alla kablar dragna, och jag kunde koppla in elen till hönshuset igen. Nu får vi se om orken räcket till någonting imorgon, eller om jag också ska vila på den sjunde dagen. Jag kan ju alltid hugga lite ved!
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Elektronikverkstad
Eureka! Jag fann problemet!
Nu har jag den där känslan som jag bara brukar uppleva när jag lyckats med något riktigt bra trots motgångar och omtag. Efter att ha studerat elschemat för VU-metern och gjort lite mätningar kunde jag konstatera att spänningsregulatorn brunnit upp. Antagligen var detta resultatet av att jag tänkt fel när jag av misstag kopplat ihop jord mellan signal- och spänningskretsen via VU-metern. Genom att koppla förbi spänningsregulatorn tillfälligt kunde jag få bekräftat att det var det som var problemet. Jag försöker intala mig själv om att jag först och främst hade tur som hittade problemet, men lite elektronikkunskaper spelar nog in också. Nästa trevliga överraskning var att den välkända affärskedjan med det töntiga förnamnet råkade lagerhålla just en sådan komponent. Klockan 10:00 hängde jag på låset tillsammans med andra påskflyende hemmafixare för att införskaffa en spänningsregulator med beteckningen L7812. Efter en dryg timmes lödkolvsexercis var Apollon redo att inte bara låta, utan även visa att den låter genom att i takt med energin i musiken pressa ljusstaplarna på Nixie-rören upp i taket. Riktigt läckert! Nästan lika läckert som jag är nöjd med mitt avslutade projekt!
Vinande, brus, brum och äntligen tystnad!
Sedan i tisdags när jag äntligen hade lött ihop alla delar har jag på min lediga och vakna tid ägnat mig mest åt att försöka få bukt med oljud som Apollon alstrat. Enligt trovärdiga källor lät musiken på Antiken inte helt bra och jag började ett tag tvivla på förträffligheten med att namnge förstärkaren efter en grekisk gud med anknytning till den dåtida musiken. Jag vet inte hur många gånger jag kopplat i och ur kretsar för att identifiera de olika problemen jag haft med oönskade ljud. Jag har gått igenom alla kopplingar både två och tre gånger utan att hitta någon uppenbar förklaring och jag började försiktigt leka med tanken att jag skulle lägga allt på hyllan för att mogna några månader. Av en ren slump upptäckte jag att återkopplingskretsen från högtalarutgången till förstasteget var det som orsakade det märkbara vinandet som först träffade mina trumhinnor i ett inte allt för angenämt möte. När vinandet upphört var det dags att brottas med ett störande brum som kunde stävjas med en filterkondensator efter lite efterforskningar. Jag tror dock att det mest irriterande är de timmar jag lagt ner på att ta bort bruset som legat på som en matta i bakgrunden, med eller utan musik. Inte så märkbart i HQ som i Nirvana, där jag tänkt använda förstärkaren. Det visade sig vara nivån på ingångssignalen som varit uppskruvad för att den förra förstärkaren skulle låta tillräckligt högt i jämförelse med förstärkaren till bashögtalarna. Pinsamt nog var det bara att dra ner nivån på utsignalen från delningsfiltret. – Det borde jag ha tänkt på! Det som är bra med att få problem är att man lär sig så mycket mer på det sättet. Jag har ännu inte hunnit sätta mig ner och förundras över hur bra det blev – för det blev verkligen bra, mycket bättre än den förra förstärkaren. Helt i klass med en förstärkare som går att köpa för snuskigt mycket pengar i en riktig audiofilaffär – den här har å andra sidan kostat snuskigt mycket tid att bygga. Skulle jag göra om det hela om jag var tvungen? – Absolut! Nu ska jag städa HQ, och sedan ge mig i kast med att försöka få igång VU-metern som jag av misstag råkat koppla fel och förmodligen förstört – den funkar hur som helst inte. Utan den är jag inte helt klar med projektet. Har jag kommit såhär långt kan jag bara inte ge upp!
Väntans tider
Just nu kryper det i kroppen på mig. Samtidigt som jag väntar på att få de sista rören med posten, så kan jag just denna helg inte fortsätta med bygget då andra aktiviteter kallar på min uppmärksamhet. Under veckan har jag kämpat med att hitta utrymmen och lösningar för att fästa upp alla olika kretsar i kabinettet. Allt ska kunna kommas åt samtidigt som jag inte vill att kablar med signaler och höga växelspänningar ska komma för nära varandra och skapa problem. Nu tror jag att jag hittat en hyfsat logisk placering för allt. 3D-skrivaren har serverat mig med kretskortshållare i diverse olika utföranden. Det blir fler delar än vad man tror när man ser kopplingsschemat, speciellt om man ska lägga till saker som balanserade ljudingångar, VU-meter, upplyst knapp på framsidan med tidsfördröjda relän som släpper på den höga spänningen först när rören värmts upp ordentligt. Om postgudarna är på min sida så kan jag provlyssna i nästa vecka. I annat fall måste jag nog se mig om efter nästa projekt jag kan påbörja.
Montering
Var ska jag börja bland alla saker som gick fel idag? Det första som gick snett var att jag inte satt fast bakstycket ordentligt när jag skulle fräsa ut hålen för högtalarterminaler, ljudingångar och strömanslutning. Mitt i fräsarbetet såg jag hur arbetsstycket rubbades ur sin position! Som tur var kunde jag avbryta i tid. Detta medförde någon halvtimmes tapp i arbetet, då jag var tvungen att åter hitta nollpunkten och skriva om programmet så att fräsen fortsatte där den blev avbruten. Det andra bekymret som uppdagades var det begränsade utrymmet för alla kretskort och strömtransformatorer som ska få plats i kabinettet. Allt får plats, men det är lite bekymmer med att komma åt alla rörterminaler om det är en massa annat i vägen. Efter mycket knåpande tror jag att jag har en lösning som ska kunna fungera så att jag kan separera högspänning från ljudsignalerna. Jag antar att det är den här typen av problem som man köper sig fri ifrån om man köper ett kit eller en färdig förstärkare…men det är ju inte riktigt samma sak som att göra allt själv från grunden. En annan inte helt obetydlig detalj var att strömknappen jag köpt var momentan, vilket skulle innebära att jag antingen får stå och hålla fingret vid knappen, eller bygga en självhållande krets. Det första är helt uteslutet, och det andra skulle skapa ytterligare platsbekymmer. Nu fick jag tag på en växlande knapp som tur var, dock var naturligtvis diametern mycket mindre. Av de två alternativ jag hade valde jag att svarva en hållare i mässing framför att byta framstycke på förstärkaren. Trots alla missöden som kan få den mest envise att kasta in handduken känns det som att jag är på banan igen. Förmodligen kommer jag behöva designa och 3D-printa några hållare till kretskorten den kommande veckan. Det som var bra idag då? – Det blir skitbra ändå!
Kabinett
Vädret till trots, så har jag hållit mig under tak mesta delen av dagen. Igår kom äntligen transformatorerna så att jag kan börja bygga kabinettet till rörförstärkaren. Även om man måste göra fler hål än vad man tror, så har det gått förvånansvärt snabbt utan några felborrningar eller missöden. Det blev totalt 55 hål i olika storlekar, varav 32 med gängor. Jag har lyckats få tag i exakt samma färg som använts till transformatorerna så att topplåten, VU-metern och hörnbeslagen kan matcha i samma härliga djupblåa färg. Imorgon ska jag försöka fräsa ut hålen på baksidan för högtalaranslutningar och strömförsörjning samt laseretsa logotypen på framsidan. – För den som inte kan vänta och undrar vad jag kommer välja….så blir det harpan!
Logo
I väntan på fler komponenter fördriver jag lite tid framför datorn och försöker skapa en logotyp till förstärkaren som ska pryda framstycket tillsammans med strömknappen. Jag är lite kluven till om jag ska välja lyran eller lagerkransen som båda kännetecknar Apollon, men där lyran kanske mer anspelar på musik än vad lagerkransen gör. Å andra sidan känns lagerkransen lite elegantare. Jag ska nog fundera lite innan jag bestämmer mig. Kanske jag frågar runt bland vänner och familj också – det blir ändå i slutänden som jag vill. Jag gjorde lite tester med CNC-lasern för att se hur det kommer bli i verkligheten – det kommer nog bli riktigt bra när det blir klart. Nu blir det några dagars paus i byggandet, och fortsättning sker tidigast till helgen.
Pump up the volume!
Idag har jag byggt ihop VU-metern till Apollon. Det känns helt rätt med elektronrör som indikatorer på ljudvolymen till en rörförstärkare. Jag har inte direkt satt mig in i hur, eller vad som får ljuspelaren att stiga, men jag bygger först och främst en rörförstärkare och inte en VU-meter. Det tog någon timme att löda fast alla komponenter på kretskortet. Tänk vad fort det går när någon annan redan gjort förarbetet! Jag testade funktionen direkt mot ljudutgångarna, vilket innebar att jag inte samtidigt kunde höra musikens rytm i takt med att staplarna i elektronrören pulserade – det får bli en senare upplevelse när förstärkaren blir klar. Förhoppningsvis kommer transformatorerna i nästa vecka så att jag kan börja med den yttre designen. Förhoppningsvis blir jag färdig med hela projektet lagom till påsk då andra mer utomhusrelaterade aktiviteter kommer kalla på min uppmärksamhet och skaparglädje.
Värmekretsar och biasregulatorer
Idag har jag ägnat den mesta tiden åt att vistas uppe i HQ för att fortsätta löda fast komponenter på experimentkort. Att tillverka och etsa helt och hållet egna kretskort skulle vara smutt, men på samma gång tidsödande. För det här projektet får denna lösning duga. Ljudet kommer förmodligen inte påverkas menligt av att gå genom kablar istället för genom kopparbanor. Än så länge är det inga komponenter där ljudsignaler kommer gå genom. Förstärkaren kommer bli en push-pull förstärkare, vilket innebär att man använder två elektronrör för själva slutsteget, och delar upp sinusvågen i två delar. På så sätt delar man upp arbetet och kan plocka ut en högre effekt. Detta medför att elektronrörsparet måste “matchas” med varandra och detta kan naturligtvis göras genom att man tar två rör med exakt samma mätvärden. Eftersom det är väldigt svårt att få tag i två matchade rör med exakt samma mätvärden kan man istället reglera grundspänningen med en spänningsregulator. Det skulle kunna anses vara fusk då spänningsregulatorn använder halvledarelektronik, men det bryr jag mig inte om. Jag har ju redan dioder i likriktarkretsarna istället för ett elektronrör. Alla mina mätningar visar att allt är rätt kopplat, men man vet ju aldrig förrän man kopplat in allt på riktigt. Imorgon ska jag försöka få tid till att löda ihop VU-mätarna som består av två nixie-rör.
B+ och B++ till Apollon
Under den senaste veckan har det kommit en strid ström av paket med komponenter från alla världens olika hörn. Det har kommit så pass många komponenter så att jag har kunnat påbörja skapa delar av förstärkaren. Jag vänta fortfarande på transformatorerna och de stora elektronrören som slutligen kommer få bestämma den fysiska dimensionen på förstärkaren – så alla yttre designattribut får vänta en stund till. Visserligen har jag kunnat titta i datablad och utifrån det skapa en 3D-ritning över hur förstärkaren kommer att se ut, men det är inte samma sak som att lägga upp delarna och se de verkliga proportionerna. Nu har jag kommit så pass långt att jag byggt ihop de två kretsar som ska leverera likspänning till elektronrörens anoder, vars önskemål är att serveras med 240 respektive 475 volt. Det är alltid snyggt och praktiskt om man kan dela upp allt i solida och logiska byggstenar istället för att allt slutar i ett råddigt råttbo av kablar som är svårt att följa när man sätter ihop förstärkaren. Jag inbillar mig också att störningar minimeras om kraftdelar kan hållas åtskiljt från signalkablar, vilket blir betydligt enklare om man tänker i byggblock. Jag passade på att märka upp in- respektive utgångarna med riktiga etiketter för att underlätta framtida felsökning eller kommande modifieringar. I helgen ska jag satsa på att få färdigt kraftdelarna som ska försörja VU-mätarna respektive XLR-ingångarna med 12 volt, och kretsarna som ska sköta uppvärmningen av vakuumrören.