Jag får gem ig till tåls ett tag till. Än så länge kryper det flera grader under noll på nätterna och kuvösen fungerar fint. I veckan har jag dragit lite fasta nätverkskablar tvärs över ladans loft. Benen till trots har jag klättrat och balanserat på smala bjälkar mellan isoleringen som man gärna inte badar i. Nu ska vi kunna utöka nätverket till att täcka in ankhuset och Ankatraz om en övervakningskamera skulle komma på tal. Jag hade turen att få lite tomatplantor med mig när jag jag var hos en av mina kunder som råkar ha en av Uppsalatraktens bästa handelsträdgårdar. Direkt när jag kom hem fick jag omskola plantorna till egna krukor. Jag fick instruktionen att inte ge för mycket vatten, och gärna låte dem se lite vissna ut tills frostnätterna är över och de kan stå fritt i växthuset utan livsuppehållande hjälp i kuvösen. När jag stod inne i växthuset med fingrarna i jorden kände jag ett ökat behov av lite bakgrundsmusik, så idag har jag påbörjat installationen av högtalare. Det blir ingen egenbyggd rörföstärkare som i Nirvana eller HQ, jag är övertygad om att man ändå inte kommer kunna spela varken högt eller välljudande inne i vad som redan känns som en stor resonanslåda. Nu har jag ganska många saker på min önskelista till växthuset. Det ska bli fyra olika bevattningszoner som alla ska kunna styras med automatik. Jag har beställt slangar till IBC-tankarna, el-styrda ventiler och trådlösa relän som förhoppningsvis kommer i nästa vecka. Det som ska göras i helgen är att dra högtalarkabel och koppla in musik i växthuset. Det ska göras iordning runt ankhuset och stallet kanske får sig en uppfräschning. Kryddträdgården ska snyggas till och Konungarnas dal ska förberedas för säsongens grönsaker. Ja – just det, jag ska också leta efter lite bakgrundsmusik som passar till ett växthus också.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Smart hem
Köldskadade tomatplantor och Ankatraz
Jag måste tyvärr medge att smarta styrningar inte alltid går att lita på. Igår när jag installerat lamporna i växthuset gjorde jag några justeringar i styrprogrammet och glömde att ge ingångsvärden till temperaturstyrningen när jag startade om servern. Detta resulterade tyvärr i att värmeslingan inte försökte värma förens det blev noll grader, och ventilationen försökte hålla temperaturen på noll grader den också. En hel natt runt noll grader dödade i princip alla tomatplantor. Det är bara att börja om och försöka justera bristerna i styrprogrammet. Nåja – första året med växthus är ett läroår sägs det. Ankgården är nu säkrad från flyktförsök och får det passande namnet Ankatraz. Det är inte bara rymningssäkert, det är också säkert när det gäller intrång. Råttor och illrar tar sig gärna in under huset och gnager sig in för att tjuva ett ägg eller dödar en ouppmärksam fågel. En lucka och en ramp förbinder numera ankhuset med rastgården. Färgen hade knappt torkat innan de första gästerna flyttade in. Det var ett äventyr att flytta alla fåglar. Gässen, kalkonerna och till sist ankorna. Nu kan stallet äntligen rengöras. Men det får vänta till nästa helg.
Bråda dagar framöver
Om man inte sätter upp några mål så blir det svårt att få någonting gjort. Helt plötsligt finns det massor att göra som man inte hade tänkt på tidigare. I veckan fick jag hjälp med att dra el till växthuset och idag grävdes det ner stolpar i marken utanför ankhuset. Igår kom en lekställning med färdiga fundament och stolpar som hade blivit över när byns grävmaskinist hade utfört ett jobb. Ställningen med alla stolpar och fundament skulle egentligen ha kastats, men här kommer de till bättre användning. Jag ägnade någon timme åt att demontera ställningen igår, och idag var allt på plats när jag kom hem. Vi utnyttjade utrymmet under växthuset till att placera ut strömuttag och idag sågade jag 6 stycken hål för att kunna dra upp förlängningskablar dit jag vill. Hålen kommer också att användas till att dra upp vattenslang där det passar. Imorgon ska jag försöka införskaffa allt material för att kunna få stängselstommen till ankgården på plats. Jag får försöka näta in gården under veckan som kommer så att vi kan få ut ankorna från stallet där de levt rövare och betett sig som svin. Espressomaskinen som brukar skänka mig en stunds njutning på helgmorgnarna har börjat läcka. En packningssats ska förhoppningsvis råda bot på den saken. När jag ändå håller på att skruva med maskinen ska jag passa på att bygga in en temperaturmätare och styrning till maskinen så att jag kan bli upplyst om när den är tillräckligt varm för att brygga den där perfekta koppen espresso. Frökuvösen har visat sig vara alldeles för varm under dagarna och någon form av ventilation är nödvändig. Några fläktar och ett linjärt ställdon ska råda bot på den saken. Hela veckan har gått åt till att försöka hitta den optimala temperaturen i kuvösen. Nattetid har visat sig vara enklare att hantera än dagarnas värmande sol då det har stigit över 40 grader när kuvösen varit stängd.
Snålblåst
Idag har det varit ganska kallt och blåsigt så förmiddagen spenderades framför datorn och uppdateringar till hemautomationen som inte riktigt var på min sida. Innan jag gjorde uppdateringarna tog jag en säkerhetskopia som när den av nödvändighet skulle läsas tillbaka bara var en delmängd av hela konfigurationen. Efter mycket letande på internet och en hel del svordomar lyckades jag till slut få igång systemet och kunde läsa tillbaka allt från olika sparade filer sedan tidigare. Nu har jag ställt in så att det automatiskt ska säkerhetskopieras hela konfigurationen varje dag så att jag inte ska råka ut för samma problem igen. Jag som brukar belysa för mina kunder hur viktigt det är att både ta backup och också kontrollera att det fungerar…Bagarens barn och skomakarens ungar…. På eftermiddagen åkte jag iväg på en annons på Blocket och införskaffade en pump till växthuset och en massa värmekabel till det kommande Frökuvösprojektet som startar så fort växthuset är på plats. Tanken är att kunna driva upp frön och plantor i växthuset istället för att belamra alla fönsterbänkar med krukor i de få fönster som är lämpade för det i huset. Enen som min fru släpade hem är nu avkvistad och uppstyckad i hanterbara längder. Vi får se i vilka kommande projekt som de kan komma till användning i. Slutligen var jag uppe i Pelargonrummet och stack ner ett finger i varje kruka och låda för att analogt kontrollera fukten i jorden. Om någon vecka eller två är det dags att ge den första skvätten vatten sedan de åkte in på vinterförvaring. Alla plantor såg ut att vara i gott skick – det finns hopp om överlevnad i år.
Jobbigt med benen
Just nu känns det lite tungt att förflytta sig. Det andra benet har i takt med att jag kan stödja bättre på det sjuka benet, drabbats av muskelvärk och ischias-problem. Jag försöker göra övningar för att hålla benet i schack men ibland verkar inte det räcka till. 
Det är ju inte utan att man börjar bli lite orolig. Idag hjälpte jag till med att sätta upp en värmelampa i hönshuset – självklart manövrerbar från telefon, dator eller surfplatta. Som tur var behövde jag inte klättra eller åla mig på marken, så det gick bra. Nu ska det sättas en termometer inne i hönshuset så att värmelamporna bara går på när det blir för kallt för de stackars hönsen. Efter min insats i hönshuset tog jag ut drönaren för att ta några vinterbilder av gården innan det var dags att ploga med fyrhjulingen. Det känns lite motigt att montera fast plogen med trasiga ben i minusgrader, men vad ska man göra? Det är bara att gilla läget. Förhoppningsvis är mina ischias-problem bara just det och kan botas med övningar och en gradvis förbättring av det andra benet. Nu skulle jag vilja att våren kom igång så att inte allt känns som en lång uppförsbacke så fort man ska utanför huset. Växthuset står inne i verkstan och tar plats. För övrigt är det ganska stökigt där, så speciellt nöjd är jag inte med tillvaron.
Modul för modul
Idag har arbetet med Nixie-klockan Kronos tagit några steg framåt. Alla olika moduler är nu fastlödda och kopplade i varandra. Nu återstår att skriva programvaran för klockan. Jag vill kunna styra när klockan ska vara igång från nätverket så att man exempelvis kan ha den igång så länge som förstärkaren i Nirvana är igång. Kanske man kan koppla ihop en rörelsesensor så att den går igång när man närmar sig, och stänger av när det har gått en minut. För att detta ska vara möjligt måste jag utrusta klockan med en dator med WiFi-modul som också kan hämta tiden från internet. Från datorn styr jag sedan om högspänningsmodulen ska vara på eller inte. Det blev ganska kompakt med alla olika moduler som behövs. Det hela blir inte mindre komplicerat av att vissa moduler kräver 5 volt och andra 3.3 volt. Nu hoppas jag att allt är riktigt kopplat och slipper missöden med brända kretsar. Det visar sig när jag börjar med programmeringen som får ske gradvis. Först måste jag göra ett funktionstestprogram för att säkerställa att allt fungerar, sedan kan jag utöka med finesserna. Om jag kommer så långt imorgon att allt är riktigt ihopkopplat så är jag riktigt nöjd. Då kan jag utveckla och förfina programmet för klockan under veckan som kommer. Tänkbara roliga saker att lägga till är datum, eller varför inte drifttimmar eller nedräknings- eller uppräkningstimer?
Växthus och ryggont
Inatt var en sådan där natt som gick åt till att grubbla över mina krämpor. Både ryggen och benet smärtar. Vilket som är roten till allt ont får experterna avgöra. Har jag ont i benet på grund av ryggproblem, eller har jag ont i ryggen för att jag har ont i benet och går konstigt? Snön är nu helt borta, det enda som återstår är en stackars liten snögubbe som någon av ungdomarna lyckades rädda in i frysen. Idag kom växthuset förpackat på pallar och i lådor. Jag tog bort plasten runt pallarna, men sedan tyckte jag att det var bäst att börja med att läsa igenom instruktionerna. Nixie-klockan har fått en monteringsplåt målad i samma vackra blåa färg som förstärkaren, så nu är man lite sugen på att få ordning på den. Jag kommer behöva införskaffa några komponenter till så att jag kan adressera respektive elektronrör, annars blir det väldigt mycket sladdar som ska gå mellan elektronrören och styrenheten som blir en Arduino Nano IoT 33 WiFi, vilket naturligtvis öppnar upp för att kunna styra klockan från mobiltelefonen eller att den triggar på att gå igång när man sätter sig i, eller passerar Nirvana. Elektronrören har en begränsad livslängd, och skulle klockan stå på konstant skulle jag få byta rör någon gång per år.
Fjärde advent – Nu vänder det!
Det är nästan så att solen går ner innan den har gått upp. Jag har inte sett solen mer än på bild, och skulle jag vara lite konspiratoriskt lagd så skulle jag anklaga något sällskap i det övre samhällsskiktet för att “mörka” sanningen om solen. Idag har jag plockat fram ångmaskinen för att göra det lite fint inför stundande högtid. Det har dock gått ganska långsamt. Dels gör väl benet att man måste ha lite mer viljestyrka än normalt, men sedan har vi varit på visit hos dottern inne i stan. Ångmaskinen var dock kvar precis där jag lämnade den när vi kom hem igen, så nu är i alla fall köket rent. Toaletten och golven tar jag efter bloggandet. I veckan har jag utvecklat futkmätaren ytterligare och fått ner storleken på den. Gissa om jag kommer göra fler till växthuset när det är uppsatt och börjar användas. Sedan har jag börjat titta på att göra egna rörelse- och magnetsensorer. Det finns mycket färdigt att köpa, men många gånger uppfyller de inte mina önskningar på funktion och räckvidd. Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag nog gjort allt lite annorlunda från början, men det är väl en del av lärprocessen.
Det vore fel om jag inte skrev lite om allmäntillståndet också. Benet har inte blivit bättre, men jag har vant mig, och kan hantera smärtan på ett helt annat sätt. Jag har lärt mig att känna igen signalerna och vilka värktabletter som ska tas, och framför allt när. Många gånger så känns foten mer svullen än vad den är. Jag kan oftast sova hela natten med undantag för att ta ett par Alvedon för att dämpa de skarpaste signalerna till hjärnan som annars håller mig vaken. På måndag ska jag på ENeG- och EMG-undersökning för att försöka få svar på om nerverna kommer att repa sig och eventuellt få någon slags prognos inför framtiden. Jag har blivit erbjuden en käpp från både min far och min son – så lite av min oro inför framtiden har ändå kunnat motas bort.
Armen och benet
Idag tog jag mig i kragen och begav mig ut i verkstan för att fila till det sista på TV-armen till sovrummet. Nu kan man få en behaglig betraktningsvinkel dom gånger man väljer att avsluta dagen med TV-tittande i sängen. Det känns lite magiskt när teven sakta intar sin position. Jag har triggat armen på när teven startar och stoppar så man behöver inga extra knappar eller kontroller för att styra det hela. Den enda nackdelen är att teven inte är helt avslagen och det tar ett tag för den att meddela att den sover eller är vaken med fördröjning upp till 30 sekunder efter att bilden slagits på eller av. Precis så lång tid så att man tror att någonting är fel. Jag får kanske trigga på någonting annat i framtiden, men för tillfället får detta duga – jag vill ju inte bli väckt när teven ska stängas av. Det skulle ta längre tid att hitta en förkommen fjärrkontroll. Nu är detta lilla miniprojekt som påbörjades i somras äntligen avslutat. Nu kanske man skulle ägna lite tid till att göra det mysigt i sovrummet. Just nu känns det som ett slagfält med diverse klädhögar och andra föremål som bättre skulle passa någon annanstans.
Som väntat fortsätter benet att värka och sprätta. Inatt kunde jag sova fram till klockan 6 på morgonen, då jag gick ner och la mig på soffan för att få någon timmes vila till innan det var dags för första portionen värktabletter och påtvingande av stödstrumporna. Oron och hoppet avlöser varandra och man letar hela tiden efter logiska förklaringar till mina symptom. Ingenting jag läser om eller hör talas om passar in på mig helt och hållet. Jag kan bara konstatera att någonting är fel.
Koll på omgivningen
Idag har jag fortsatt mitt äventyr in i det smarta hemmet. För några veckor sedan bytte jag plattform för att kunna få bättre kontroll, men det har även inneburit att det är en hel del att sätta sig in i. Det finns oftast inte bara en lösning på hur man tackla ett visst problem. Nu har jag kopplat in en smart enhet i svinstaketets strömbrytare så att man kan slå på och av utan att behöva gå ut samtidigt som man kan se om det är påslaget eller ej. Det hör annars till kvällsrutinerna att stänga och slå på elstaketet, men nu när hästarna är borta dyker alltid frågan upp om någon av oss tänkt på att skydda tomten från de vilda grisarna som stundtals härjar i trakten. Man skulle kunna trigga maskinhallens port att automatiskt stänga när man slår på elstaketet om den fortfarande skulle vara öppen efter ett visst klockslag. Det är bara fantasin som sätter gränserna för vad man vill automatisera. Jag tog en snabbtur med drönaren idag för att få en bild på hur det ser ut här på gården i början av december. Mossan växer på taket ser jag!
Björknäs i grön vinterskrud