Ibland vill inte projekten gå framåt i önskvärd takt. Problem som måste kluras ut kan tyckas vara omöjliga att bemästra innan man har kommit fram till den självklara lösningen. Naturligtvis kar jag konsulterat internet för att snegla på andras kreationer, men det är inte alltid som man har exakt samma komponenter och verktyg att tillgå, och har man något likvärdigt som inte används till någonting annat så är det dumt att inte använda dessa. En överbliven kilremsskiva från Moälven, en gammal fodertunna och en kraftig trefasmotor med för högt varvtal har fått styra designen av plockmaskinen. När två kilo höna eller tupp ska avfjädras är det ganska mycket massa som slungas runt, och det vill till att konstruktionen blir tillräckligt stabil. Då jag inte vill att övergången mellan metallställningen där motorn sitter och plasttunnan ska glappa har jag kallsmitt två breda järnringar som sedan kläms åt med skruvar. Först hade jag tänkt använda excenterlås, men den här lösningen blir billigare och inte lika komplicerad. Först mätte jag omkretsen på tunnan och försökte så gott det gick att göra en cirkulär ring som jag sedan svetsade ihop. Väl ihopsvetsad kunde jag hamra till formen och sedan svetsa på flänsar med skruvhål. Sedan var det bara att skära bort svetsfogen så att järnringen kunde öppnas. Varje moment har tagit omotiverat lång tid enligt mitt tycke och det har varit för många faktorer som varit osäkra i det här projektet, men det kanske beror på att jag har lite press att bli klar, och sedan har det hittills inte varit det mest inspirerande jag gjort – för många oklara faktorer helt enkelt. Vi får se – det kanske vänder när jag testkört och färgsprutan plockas fram!