Efter mitt förra blogginlägg satte jag mig för att ta reda på möjliga orsaker till brummandet i förstärkaren. Den mest troliga orsaken var ett jordningsproblem. Jag var inte medveten om att man hest skulle jorda så nära utgångarna som möjligt, och helst bara i en punkt. Efter lite fäktande med lödkolven, skaltången och lite kabel kunde jag åter testa förstärkaren. Ett svagt brummande, men inte alls störande, mötte mina öron. Efter ytterligare någon timme med omdirigering av signalkablarna var brummet näts intill helt borta och jag kunde slutmontera förstärkaren. Jag skruvade fast sidostyckena och tog bort skyddsplasten för att sedan stolt kunna gå upp till Nirvana för att koppla in förstärkaren till elektrostathögtalarna. Inte så tokigt – inte alls tokigt! Bortsett från att jag inte kan spela musik på lika hög volym som tidigare, så låter det faktiskt riktigt bra! Öppet och luftigt på samma gång som det är ett mjukt ljud. Riktig audiofilnivå är det väl inte riktigt ännu, men det finns en hel del lågt hängande frukter att plocka när det gäller att förbättra den. Nu har jag fått tillräckligt med luft under vingarna för att kunna våga mig på att designa en förstärkare från grunden med de komponenter och den design som passar mig bäst. Nu är jag sådär barnsligt nöjd igen – rören värmer gott också!
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: HQ
Rörförstärkare – en lärorik utmaning
Hela dagen igår satt jag uppe i HQ och lödde komponenter, skalade kablar, krympte slang och försökte tolka elschemat till rörförstärkar-kitet som kom med posten i förra veckan. Jag har för lite erfarenhet för att kunna bedöma ifall vissa komponenter är av god eller dålig kvalitet, men allt är från Kina, och det är säkerligen inte “high-end” komponenter. Syftet med bygget var i och för sig inte att få ett perfekt ljud, utan snarare en förståelse för var utmaningarna ligger. Första försöket att få ljud i förstärkaren var rätt misslyckat. I takt med att rören började glöda kom det ett surrande, fräsande och obehagligt ljud ur högtalarna som tvingade mig att stänga av och fundera på möjliga orsaker. – Antingen löser jag det imorgon, eller så gör jag det förmodligen aldrig – sa jag lite bistert till min fru, som undrade hur det hade gått.
Idag tog jag mig mod att börja mäta och felsöka med strömmen påslagen. Alla rör verkar vara rätt kopplade och transformatorn levererar rätt spänning, som det verkar. Jag hittade efter en stunds letande ett likvärdigt elschema på nätet med bokstäver som jag förstår. Det enda som jag kunde konstatera var att min kinesiska vän varit färgblind och växlat röd och blå kabel på utgående transformatorer. Det gjorde dock ingen skillnad, men jag fick anledning att fundera över kabeldragningen och kom fram till att det kanske inte är så bra om signalkablar ligger nära högspänningskablar. Nästa sak att försöka eliminera var volymkontrollen, som kändes lite torftig. Efter som jag ändå kommer använda förstärkaren som ett rent slutsteg så beslutade jag mig för att helt koppla förbi volymkontrollen. Förvånansvärt nog gick det att koppla in förstärkaren i vägguttaget utan att det började surra förskräckligt obehagligt. Det var mer ett ganska framträdande brummande som mötte mina trumhinnor. Hmmm….kanske. Jag kopplade in mitt hörlursuttag från telefonen in i lågnivåingången på förstärkaren och spelade upp en låt. Fantastiskt! Det låter! -Inte fantastiskt, men det låter! Det är svårt att avgöra hur vida det låter bra, med tanke på att alla låtar man spelar dränks av en tydlig bordunton som jag identifierar som signalbrus eller jordproblem.
Jag skulle kunna kategorisera detta projekt som en total flopp, men uppsidan är att jag har lärt mig en hel del, samtidigt som det finns massor med saker kvar att lära sig. Kinesiska skulle vara en allt för stor utmaning, men det primära målet är att försöka omstrukturera och separera högspänningsdelarna från signaldelarna. När väl bruset och störningarna är borta kan jag börja fundera på hur drömförstärkaren skulle kunna se ut och låta.
10, 9, 8,7…..Raketstart på senaste projektet
Föräldrar som får teckningar från sina barn har nog för det mesta lite dubbla känslor. Eftersom man inte vill göra sitt barn besviket brukar det sluta med att teckningen hängs på kylskåpsdörren för att mogna till sig innan man med gott samvete kan lämna den till pappersåtervinningen. Jag är dock lyckligt lottad med en dotter som levererar teckningar som träffar mig rätt i hjärtat. Nu får jag arrangera om ljudabsorbenterna uppe i Nirvana för att skapa plats för lite konst som tilltalar mig.
Idag fick jag en stund över för att påbörja bygget av rörföstärkaren som kom i veckan. Man kan tycka att det är fusk med ett kit, men faktum är att när man får en byggsats från Kina måste man ändå förstå lite vad man gör. Det enda som kom med som instruktion var ett kopplingsschema med lite Kinesiska tecken på. Tursamt nog så är elektroniksymbolerna mer eller mindre internationella. En timme går rätt fort, men jag hann ändå med att packa upp allt och montera transformatorer och rörsocklar. Imorgon blir det lusläsning av kopplingsschemat och lite lödning. Vi går se om jag hinner hela vägen, eller om jag behöver ytterligare en dag för att locka fram lite ljud.
Nu vet jag vad mitt nästa projekt kommer att bli. Jag fick tag i en burk med genomskinlig dissipativ sprej för att kunna göra en förbättrad version av elektrostathögtalare, som jag bestämt ska vara rundade för att ge bättre spridning på ljudet – Men mer om det i ett senare blogginlägg.
Urladdningsstav för kondensatorer
Direkt efter att jag gjort föregående inlägg satt ängeln på min ena axel och viskade. – Öh, ska du inte ta och göra en sån där urladdningsstav för kondensatorer som du såg när du läste om rörförstärkare och säkerhet? – Kom igen! – Det är bara ett motstånd, en mässingsstav och lite krympslang. – Det grejar du ganska snabbt!
Efter några minuters funderande gick jag ut till HQ för att skrida till verket. Jag saknade ett motstånd på 100 ohm, så det fick bli några motstånd med högre värde i parallellkoppling som tillsammans visade ca 120 ohm på multimetern. Jag tog en gammal multimetersladd och lödde fast i ena änden av motstånden, och i andra änden av motstånden löddes mässingsstaven fast. Efter lite värmepistolsarbete och krympslangspyssel har jag nu en urladdningsstav som jag tryggt och säkert kan ladda ur alla kondensatorer i mitt framtida rörförstärkarbygge. På sladdänden kan jag fästa en krokodilklämma för att fästa i någon jordpunkt så att jag kan jobba med en hand – vilket också är säkerhetsfrämjande när man mekar i elektriska apparater.
Rörförstärkarplaner och vårpyssel
Under den gångna veckan har tankarna kring nästa projekt inom ljudmakeriet kokat ner till en rörförstärkare. Första steget är att samla in så mycket information som möjligt. Jag plockade till och med fram “ljudbibeln” för alla ljudtekniker. Även om det dessvärre inte står någonting om just rörförstärkare i den, innehåller den en hel del information som kommer komma till nytta. Att “mickla” med förstärkare kräver en del säkerhetsmedvetenhet, och respekt för el…även när man slagit av strömmen eftersom kondensatorerna fortfarande kan hålla en laddning som kan få ett hjärta att starta eller stoppa, beroende på i vilket tillstånd det befunnit sig i före en eventuell urladdning. Jag har beställt en byggsats som innehåller alla komponenter och ett kretsschema för att få ett hum om vilka utmaningar som väntar när man väl bestämmer sig för att prova på en egen design med egna komponent-, och materialval. Idag har jag fram till nu tagit en liten paus i studerandet och ägnat mig åt att köra skräp till tippen och börjat sätta upp staket runt hönshagen. Staketet kommer med vad det lider också laddas med lite spänning för att hålla höns respektive rovdjur på varsin sida om den gräns vi satt upp. Det ska bli skönt när hönsen kan röra sig lite mer fritt. Om inte vädret är allt för uschligt imorgon fortsätter jag nog med resterande del av staketbygget.
Högtalarkabel och vårprep
Idag bestämde jag mig för att skämma bort mina högtalare med nya högtalarkablar utrustade med byxor och “rock socks” i rött och svart. Det tog sin lilla tid att löda fast de 16 kontaktdonen i kablarna, men jag inbillar mig att det var värt besväret. Lagom till att jag var klar tittade solen fram och jag kunde börja med att laga vildsvinsstängslet som förmodligen fått ta stryk av intet ont anande vintergäster som sprungit in i elbanden som vintertid inte är påslagna. I halvlek kom mina föräldrar på besök för att se till att vi mår bra här på gården. Efter besökstiden fortsatte jag med elstaketet och avslutade med att städa lite i verkstan efter högtalarbygget. Gödseltransportören som klarat sig ganska bra i vinter fick sig en uppsmörjning när jag ändå kom ihåg det. Nu sitter jag här i mitt Nirvana och filosoferar om vad jag ska hitta på här näst. Om våren är på intågande är det hög tid att fundera ut vad nästa stora projekt ska bli. -Jag kan ju inte bara sitta inne och njuta av musik!
Lägre tempo
Denna vecka har varit lugn på projektfronten. Fasadrenoveringen avslutades med att städa undan och lämna tillbaka ställningen. I onsdags var det en sväng förbi Arlanda RC för att köra lite radiostyrt. Det har blivit en hel del uppe på den egna banan också. Efter att ha gått ett varv med trimmern för att få bort det värsta ogräset, som trots torkan letat sig in på banan, kunde jag åter igen ägna mig åt några tankar – både i form av metanol till bilen och mentala till mig själv. Jag fick hjälp av min dotter att sätta upp hönsredena, nu när nästa kull kycklingar vuxit sig så pass stora att de inte längre behöver en avgränsning från resterande fjäderfän. Idag har jag mestadels suttit uppe i HQ, och jag passade på att måla klart en kaross som varit maskerad och klar sedan länge, men som inte blivit målad. Det har inte gått åt lika många karosser denna säsong, mycket beroende på att jag inte hunnit köra lika mycket, men också för att de verkar hålla längre….vilket skulle kunna tyda på att jag blivit en bättre förare. Framvagnen som börjat visa tecken på slitage fick också lite omvårdnad med nya bussningar och brickor. Efter en stunds vistelse uppe i HQ fick jag ögonen på ångmotorn jag fick i julklapp av min “äldsta” vän för några år sedan, gick jag igenom vad som var kvar av bygget. Jag började läsa instruktionerna, och insåg snabbt varför jag inte slutfört bygget tidigare. Mycket av måtten är i tum, och “ritningarna” håller inte riktigt måttet. Sedan när man inte riktigt vet vilka mått som är viktiga, blir det lite mycket chansningar för mitt tycke. Jag dristade mig dock till att fortsätta där jag slutade, och borrade totalt femton hål, varav tio skulle gängas med en BA7-tapp….också ett brittiskt påfund.
Upprensning och provtur
Det börjar närma sig en färdig CNC-maskin. Under helgen hade jag inte ro att uppdatera bloggen, så jag gör det nu. Jag har äntligen fått all elektronik på plats, och även lyckats få till en justerbar styrpulpet, som jag är riktigt nöjd med. Jag har lagt ner en hel del tid åt att försöka få bukt med självsvängningar i stegmotorerna. Efter lite efterforskningar finns det lite olika saker man kan göra. Det ena är att öka på antalet pulser per varv, men det gör motorerna svagare, så det gäller att hitta en balans. Det andra, som förvånade mig, var att man kunde sätta hockeypuckar på stegmotorerna som svänghjul, för att minska vibrationerna. Jag har inte helt blivit av med vibrationerna, men de har minskat drastiskt. Även inställningarna för acceleration och retardation spelar in i ekvationen, så det är lätt att man fastnar vid maskinen. Idag kopplade jag in en handkontroll, så att man kan styra axlarna med en ratt, istället för att trycka på knappar utan känsla. Jag har provat att köra i trä, och jag tror att det kommer bli riktigt bra när allt är klart. Härnäst ska jag försöka komma fram med en bra konstruktion för att fästa t-spårsplattan i ramen så att man kan justera höjden på varje hörn. Det blir viktigt ifall man vill kunna kalibrera vinkeln mot x- och y-axeln. Jag fick användning av 3D-skirvaren igen när jag skulle göra DIN-skenefästen till strömaggregaten och drivkretsarna för stegmotorerna. Sen när allt är klart, får jag riva ner allt för att måla allt.
Kolfibermönster och färgval
Efter att jag lyckades forma den första karossen har jag försökt få tag på mer plast. I onsdags kunde jag äntligen hämta ut det efterlänktade arket, som uppkapat kommer kunna användas till 22 karosser. Plasten är lite tjockare än den som jag ursprungligen testade med, så jag var lite orolig att det inte skulle bli så bra. Jag har fått höja temperaturen och tiden i ugnen, och nu blir resultatet riktigt bra. Enda nackdelen är att det är lite knepigare att klippa i, så man blir lite trött i händerna efter ett tag. Jag har hittat färgerna som passar till bilen. Pärlsvart grund med orangea detaljer känns sportigt och sobert. Jag har letat lite om hur man gör kolfibermönster, vilket visade sig vara hyfsat enkelt. Kruxet var att försöka få tag i en halkmatta som inte verkar gå att få tag på i de vanliga butikerna. Igår fick jag emellertid snilleblixten att skriva ut en egen gummimatta i lagom storlek, så idag var det på vinst och förlust som jag gjorde ett försök. Resultatet blev över förväntan, och jag är riktigt nöjd med resultatet. Efter att ha målat och maskerat fyra karosser, har jag kommit på att det är lättare att rita mönstret på skyddsplasten som sitter på utsidan, sedan tar man och lägger maskeringsfilm på insidan, som man sedan skär med skalpell efter markeringarna. En annan sak som jag upptäckte, vilket jag egentligen visste eller hört tidigare, var att om man målar med en ljus färg, så blir den klarare om man målar vitt bakom innan man går på med svart skyddsfärg som sista lager. Värmepistol är också bra att använda för den som inte orkar vänta på att färgen ska torka mellan sprutningarna. Man får bara se till så att man inte har för varmt.
Eld, vatten och balans
Igår ägnade jag större delen av dagen till att reparera rockarden. Jag tror att jag svetsat, och reparerat den redan 4 gånger tidigare. En bidragande orsak kan vara att vagnen är lite framtung, vilket gör att belastningen mellan själva vagnen och skaklarna ökar. Nu ska vi testa med en motvikt bakom sittbrunnen. Jag hängde på ett gammalt hjul som väger ganska mycket. Vi får se nästa gång hur väl det fungerar. Det blev i alla fall lättare att lyfta skaklarna, så hästarna blir nog glada. Idag har jag knåpat ihop en tappkran till vattentanken ute i hagarna. Nu kan man förhoppningsvis fylla på vattenhinkarna utan att behöva kånka på tunga dunkar. 3D-skrivaren fick tillvarka en gummipackning – så nu blev det tätt också. Jag har fortsatt med att försöka måla eldflammor. Jag är inte riktigt nöjd ännu, men det börjar ändå arta sig. Genom att måla på plexiglas, eller insidan av en halv PET-plaska, kan man se hur resultatet blir. Jag skulle vilja ha flammorna att bli lite djupare och kanske lite mer eldröda, men jag är snart där. Det är ganska meckigt, och man måste byta färg ganska ofta. Det innebär att man får göra rent airbrushen mer än vad man sprayar färg med den. Om någon vecka eller så hoppas jag att jag ska vara redo att prova på den första karossen.