Utskriften av kannlocken hade trasslat sig halvvägs genom processen, men det blev ändå så pass färdigt att de går att använda. Enligt min fru fungerade de bra. På förmiddagen åkte vi till dottern och hennes sambos nya lägenhet och hjälpte till med att skruva upp gardinskena och en lampa. Sedan åkte vi hem och jag planterade om fyra paprikor, tio röda pelargoner samt två vita. Så var den dagen slut precis som helgens alla aktiviteter.
Nu har jag planterat om de första pelargonerna. Fem av de vita och tio av de röda. Fler är på väg. Totalt har jag sått 40 vita och 100 röda. VI får se hur många frön som behagar att gro. Eftersom det blev lite plats över på värmemattan sådde jag koriander och basilika i varsin plastbalja. När de blivit tillräckligt stora flyttar jag över dem i krukor så att de får plats att växa. Jag passade på att plocka med några odlingskoppar för att tvätta ur gammal jord. Nu är de redo för nya frön.
Efter mitt besök uppe i Pelargonrummet fortsatte jag med att städa och plocka undan i HQ och i verkstan för att bereda plats åt nya projekt. Tröskeln att påbörja något nytt är lägre om det är lite ordning på allt.
På eftermiddagen har jag försökt konstruera ett lock till vattenkannorna som står och skvalpar på Grimars flak när man ska köra ut vatten. Det blir snabbt en hinna med is i botten när det är minusgrader. Jag hade lite problem att starta utskriften eftersom materialet är flexibelt och fastnar lätt om avstånd till bädd eller matningen är fel. Efter en handfull försök lyckades jag skriva ut det första lagret som är det mest kritiska. Nu får vi se om drygt tre timmar om utskriften blir bra. Imorgon vet jag dessutom om de fungerar som jag tänkt mig.
Jag avslutar året med att skriva mitt hundraelfte inlägg i Allaminaprojekt. Förra året blev det 116 inlägg och året dessförinnan blev det 107, så jag ligger i paritet med vad jag brukar prestera. Antalet olika projekt per år har jag inte räknat på men det kanske jag kan göra någon gång då jag inte har något bättre för mig.
Idag skrev jag ut den nya kameraupphängningen och fästena för antennerna till Daidalos. Passformen var perfekt och jag behövde bara ett försök vilket var ganska skönt eftersom utskriften tog närmare 4 timmar. Mellan mina regelbundna kontroller har jag varit uppe i köket och förberett huvudrätten till årets sista middag. Det blir lamm, strimlad ugnspotatis blandad med vitlök, kryddor och paprika-/tomatpesto. Till detta kommer det serveras sojabönor och en chilistark morotssallad med lime, ingefära och rostade solrosfrön. Nu har lammet varit inne halva tiden i ugnen och det återstår drygt två timmar till på låg värme. Nu hoppas jag på att lammsteken blir lika bra som 3D-utskriften!
Gott nytt År!
Den här veckan har passerat obemärkt med mycket fokus på drönare i både praktik och teori. Halva veckan gick åt till att designa och skriva ut plastdetaljer i ABS till Daidalos landningsställ som ska kunna fällas upp för att inte skymma kameravyn när man panorerar. Vidare har jag trillat långt ner i kunskapens kaninhål för att lära mig mer om fotogrammetri. Kruxet är att få en så exakt modell av verkligheten för att sedan kunna mäta i modellen. Jag har pratat med två företag som håller på med anläggning där det är intressant att få fram modeller av en arbetsplats för att enkelt kunna mäta volymer, avstånd, höjdskillnader och ytor. Jag har även pratat med en byggnadsantikvarie som tyckte att det skulle vara intressant att titta närmare på fotogrammetri för att skapa 3D-modeller av byggnader och platser. För att få en modell som motsvarar verkligheten finns det en hel del att tänka på, och teorin bakom kräver att man förstår och behärskar en hel del tekniker och processer för att det ska bli riktigt bra. Det är helt klart någonting som jag skulle kunna tänka mig att arbeta med som komplement till min nuvarande verksamhet som i dagsläget är ganska stillasittande.
Morötterna verkar fortsätta växa trots att de sedan länge skördats. Jag kommer inte ihåg att morötterna var så stora, eller att de hade förgreningar på roten. Purjolöken verkar tåla vintern ganska bra och har vuxit sig större än för någon månad sedan. Perfekt att hämta en purjolök när det behövs.
Igår fick jag ett vadderat kuvert innehållande choklad från “K”. Jag har redan snaskat i mig ett antal praliner för att motverka mörkrets negativa effekter.
Idag var det hönsslakt här på gården. Jag tog mest hand om att organisera och försöka hålla undan vid varje station i hanteringen. Vatten ska värmas, rensbord ska tas fram och käls i plast, slaktrester och fjädrar ska samlas in och bortskaffas. Det blev totalt 13 höns och tuppar som fick sätta livet till. Nu får vi hoppas att det blir lite lugnare uppe i lilla Spanien där det bitvis har varit slagsmål med både blodvite och död som följd.
Nattens relativt milda storm fällde några träd i hagen. Det blir så när man gallrat och träden saknar skydd. Självklart hade två träd ramlat över stängslet och jag fick laga två stolpar så gott det gick. Det är lite svårt att slå ner nya stolpar i den frusna marken så man får improvisera och finna andra lösningar. Nåja – minst halva dagen gick åt till att röja träd och snö. Traktorn startade utan större ansträngning efter att jag värmt upp motorn med byggfläkten någon timme.
När jag kom upp till huset hade E doppat torkade kottar i stearin, så nu har vi tändmaterial för resten av kamin-säsongen. Jag gick ner till HQ och Pelargonrummet för att montera upp extra belysning till växterna så att de blir kraftiga, snarare än långa och taniga. Den sista utskriften av distanser blev klar lagom till att jag hade gjort iordning tre av fyra armaturer. Lösningen blev ganska och nu hoppas jag att ljuset ska räcka.
Idag har vädret inte varit så inspirerande. Det började med snö som successivt övergått till regn, så alla gångar är fulla med is och vatten. – En härlig kombination om temperaturen sjunker! Jag började designa distansen för att kunna hänga upp två LED-armaturer i samma kedja, men designen har ändrats flera gånger. Varje utskrift har tagit en stund, så jag har ännu inte hunnit börja med att förbättra belysningen.
Vi har besök av S, E och E:s lillebror idag. S och min fru håller på med att salta och torka äggulor. Jag vet inte riktigt hur de ska användas när de är klara, men varför inte? Hur som helst kommer ankäggen till användning. Äggulorna är lika stora som ett vanligt hönsägg.
Uppe i Pelargonrummet fortsätter tillväxten och flugpappret fångar flugor utan att man behöver göra något. Jag försökte på bild fånga en annan liten krabat som härjar fritt i vegetationen, men den blev inte skarp och jag fick aldrig någon chans att göra ett nytt försök innan den försvann. Imorgon hoppas jag på lite mer energi.
Idag har jag kastats mellan olika aktiviteter. Det har varit allt från 3D-printing till att köra hönsskit till containern. Jag tog först en sväng upp i Pelargonrummet och kunde konstatera att basilikan börjar titta upp, men inga tecken ännu på att några andra frön har börjat gro. Det börjar ta slut på ved, så jag var tvungen att plocka lite från förra årets trädfällning. Det var fullt med snö på stockarna så jag fick borsta av dem först innan jag provade vedklyven jag räddade från tippen förrförra året då min vän K undrade om jag hade någon användning för en trasig vedklyv. Det visade sig emellertid vara ett ganska enkelt fel. Sedan dess har den stått och väntat på att tas i bruk.
Jag ändrade på 3D-modellen för den självvattnade “krukan” så att det blev enklare att göra en utskrift där delarna inte behöver limmas för att hålla ihop. Jag har börjat titta på en förbättrad fuktmätare för jorden, men än så länge är det en bit kvar innan jag kan få en tillförlitlig avläsning. Den nuvarande är lite känslig ibland och helt okänslig i andra fall. Det blir lite svårt att lita på en sådan fuktmätare.
Just nu finns det inte så mycket att glädjas åt utomhus, så jag har spenderat större delen av dagen vid datorn, uppe i Pelargonrummet och HQ och drömt om den kommande våren. Rotsellerin har börjat gro, men ingen chili och ingen koriander eller basilika ännu. Idag sådde jag plocksallat, dill och gräslök för att ha nära till hands vid matlagningen. Jag har börjat skissa på självvattnande krukor av de glas som blivit kvar när värmeljusen brunnit ner. Just nu är jag inne i prototypstadiet för att se om principen verkligen fungerar. En trött och ledsen basilika får bli försöksobjekt fram till att mina egna busfrön gror och bildar plantor. Just nu är designen inte helt fulländad ur ett produktionsperspektiv. Jag har fått dela upp 3D-modellen i två delar som sedan limmats ihop, men det var ganska svårt att få allt rakt med bibehållen passform när modellen placeras i glaset. En bomullstuss i ett rör leder upp vattnet till jorden och rötterna så att plantan får så mycket vatten som den behöver med hjälp av kapillärkraften.
Idag har jag ägnat mig lite åt att städa. Först tog jag hand om grovsoporna uppe i huset och diskade det sista efter förra årets brakmiddag som bestod av planerade 7 rätter, men redan efter 5 var det stopp i alla magar och vi beslöt att inte förtära de sista två rätterna och hoppade direkt till den hemmagjorda glassen som sonen lagat i glassmaskinen som kom med paketleveransen från Nordpolen.
Eftersom inomhustermometern befinner sig ganska nära kaminen så föreligger det en missvisning av temperaturen på nedervåningen, och temperaturgivaren flyttades till en mer rättvisande plats med en håller i plast från 3D-verkstan. Ibland när man gör utskrifter så går det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag fick göra 3 försök innan utskriften blev som jag hade tänkt mig. Det är nog några grader för kallt uppe i HQ, så att modellen fastnar inte ordentligt i underlaget, vilket i sin tur resulterar i ,ursäkta uttrycket, afrokrull.
I väntan på att utskriften skulle bli klar ägnade jag mig åt att städa i verkstaden, som skrek efter kärlek. Jag hittade hela 10 slipstift till Dremeln på arbetsbänken och på golvet runt om, och blev lite förgrymmad över att även jag drabbats av “Dremelpetter” som dyker upp när man inte är vaksam. – Nåja, jag lämnade ett meddelande och skruvade upp en liten förvaringsplats dit slipstiften kan räddas från att hamna i soporna när jag gör rent på bänken – Jag hoppas att alla som har förmåga att öppna ett skåp för att hämta ett slipstift kan läsa. Om inte annat så slipper jag lägga tillbaka slipstiften den dag jag inte skulle orka.
I morse hade jag djävulusiskt ont i foten. Förmodligen var det sviterna efter fredagens långa arbetspass framför datorn med en av de längsta uppkopplingarna jag haft. Vi började klockan 9 och körde i ett streck fram till 17 utan avbrott. Jag höjde skrivbordet för att inte bara behöva sitta ner och halvvägs in i vår session behövdes strömuttaget som normalt används av skrivbordshissen till en industri-PC, så det blev till att stå resten av dagen. När man knappt orkar ta sig fram med två kryckor och isgatan på gårdsplanen hindrar en från att röra sig med eller utan kryckor får man försöka hitta på något man kan göra innanför de naturliga avgränsningarna. Efter att bara legat och målat upp dystra bilder över min framtid tog jag mig i alla fall ut för att ta några drönarbilder över isläget.
Nu när jag har all tid i världen att slösa bort tiden på att bli en duktig FPV-drönarpilot tog jag mig faktiskt i kragen och plockade fram headsetet och kopplade in den i datorn så att jag kan träna lite mer “naturtroget”. Det blir otroligt mycket sladdar som ska samsas om utrymmet på skrivbordet, och för mig får sig ordningssinnet en liten törn. Visserligen ser man ingenting av omgivningen när man har headsetet på men bara vetskapen om att det är rörigt runt omkring kan kännas lite jobbig. PÅ eftermiddagen när behovet av kryckor avtagit tog jag mig ut i HQ för att göra något åt kabelhanteringen. 3D skrivaren kom åter igen till användning när den alldeles för långa videosignalkabeln skulle “hanteras”. Mina framtidsutsikter ter sig mer optimistiska nu på kvällen än i morse.
