Den sanaste tiden har jag ägnat mer tid till lite olika projekt, än att skriva om dem. Jag väntar fortfarande lite på att det ska bli vår, så att man kan röra sig ute lite mer. Det har blivit en del modifieringar på 3d-skrivaren, och nu känner jag att jag kan börja skriva ut lite “nyttoprylar”. Först ut var några plastvinklar som gjorde det möjligt att få upp ytterligare en hylla i elektronikverkstan. Jag har samlat på mig en hel del rullar med plast, och jag ville få undan dem från golvet, så det blev en hylla i metall, som gör det omöjligt att förvara någonting annat än just plastrullar. Var sak på sin plats! Då det på senaste halvåret skett en hel del stölder, och oron för att någon ska ta sig in i sadelkammaren och lensa åtråvärda hästsaker, tog jag mig i kragen och tillverkade en gallerdörr. Jag börjar förstå varför de kostar så mycket med gallergrindar. Det har gått åt nästan två dagar att svetsa ihop den. Sedan blir man rånad av låssmeden som ska ha hutöst betalt för ett lås. Jag gjorde en liten miss när jag svetsade på gångjärnen, vilket medförde att det blev spänningar i ramen, och gjorde det omöjligt att haka av dörren i allt annat än helt öppet läge. Karmen är dessutom så konstruerad att dörren måste vara helt öppen, eller avhakad för att gå att skruva loss. Det är ju bra, men det blev allt annat än lätt att få den på plats. Jag var tvungen att specialtillverka ett verktyg för att kunna skruva den på plats. Nu sitter den i alla fall på plats, och man kommer inte in, om man inte har nyckel…..eller vinkelslip – men då hoppas jag att försäkringen täcker fullt ut!
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: 3D-printerbygge
Uppgraderingar
Det har inte blivit så mycket bloggskrivande, eller “projektarbeten” den senaste tiden. När man kommit hem har energin varit helt borta, och startsträckan att göra något har känts omöjlig att komma förbi. Jag har dock ägnat mig lite åt att lära mig Fusion 360, istället för Sketchup. Nu när jag börjar få lite kläm på programmet anar jag vilka möjligheter det finns för den som gillar att skapa själv. Jag började med att göra en raket inspirerad av Tintin’s äventyr, som följt mig sedan 6-årsåldern. Efter att jag bytte ut stängerna som släden till skrivarbädden vilar på har utskriftskvalitén höjts markant. En annan sak jag upptäckte var att Z-axeln (höjdled) inte var tillräckligt exakt i sin positionering. Det sitter en bussning mellan motorn och matningsskriven som flexar. Det gör att när man förflyttar över skrivområdet och behöver lyfta skrivarhuvudet, så kommer den inte ner exakt på samma höjd varje gång. Genom att låsa matningsskruven i överkant blev det näst intill perfekt. Nu håller jag på att uppgradera kylfläktarna med radialfläktar istället för axialfläktar. Resultatet blir förhoppningsvis en tystare skrivare, och effektivare kylning.
Hållare till materialspolarna
Nu har jag kunnat ta steget från att kalibrera och testa, till att börja producera delar som jag verkligen “behöver”. 
Jag har naturligtvis ägnat mig lite åt att förbättra 3D-skrivaren, och utrustat den med en permanent lösning för att hålla i trådspolarna. Tidigare har jag klämt fast en L-formad axel, som jag sedan hägt spolarna på. Det har förvisso fungerat, men känts lite taffligt, och bitvis osäkert. Varje gång jag startar en utskrift blir jag glad när jag ser resultatet växa fram. Inget smet eller skrovliga ytor. Delarna håller ihop, och finnishen är hög. Nästa sak som jag tror jag kommer titta närmare på, är att försöka lösa kabeldragningen, som för tillfället inte är optimal, eller speciellt “vacker”. En hållare för displayen är väl också en sak att tänka på. Först när jag kommit fram till en slutlig design på hela skrivaren, kommer jag plocka ner den för att lacka stommen, och få den där helt “färdiga” känslan.
Dual extrusion i 3D-verkstan
Efter en lång, men lärorik resa, har jag äntligen lyckats att bygga en 3D-skrivare som är kapabel att skriva ut två olika material samtidigt. Jag kan dessutom skriva ut både mjuka och hårda material. Nästan varje dag i över två veckors tid har jag satt skrivaren på uppdrag att producera mestadels misslyckade provutskrifter. Det har gått åt åtskilliga timmar till att testa olika skript för att bli av med kladd och rinnande skrivarhuvuden, för att inte tala om felsökning när värmeelementen slagit av vid oönskade tillfällen. Olika inställningar har provats, och noteringar hag gjorts mellan varje utskrift. Jag har testat att köra med och utan “Ooze shield”, med och utan “Prime pillar”, men ingenting har gett ett fullgott resultat. Nu äntligen, har jag börjat få önskat resultat! Jag hade missat en viktig inställning, som möjliggör att materialet i det munstycket som för tillfället inte används, kan dras tillbaka en bit för att inte kladda ner överallt. Det finns naturligtvis saker som kan förbättras, och inställningar som kan justeras, men det är helt klart en riktigt bra skrivare som jag lyckats skapa.
Båtvarv i 3D-stugan
De sanaste dagarna har jag tillbringat en hel del tid inne i 3D-verkstan. Skrivaren utrustades temporärt med en fläkt. Denna ersattes med en specialbyggd som riktade luftströmmen runt strivarhuvudet. Dessvärre var jag lite orförsiktig och råkade smälta anordningen när den kom för nära uppvärmningsblocket till munstycket. Jag har tillfälligt monterat tillbaka den temporära fläkten med en ståltråd, i väntan på att en ny förbättrad design ska komma till mig. Jag har äntligen lyckats skriva ut mjukt material! Det var ursprungligen en av anledningarna till varför jag började byggdet den nya skrivaren. Efter att jag modifierat matningsmekanismen blev det nästan omöjligt att provocera fram det tidigare problemet med att materialet trasslade in sig på väg ner i skrivarmunstycket. Jag har upptäckt några mindre brister, som jag antingen kan leva med….eller får åtgärda när jag har lust. Jag har kontaterat att skrivaren vibrerar lite vid hastiga rörelser, vilket i vissa fall skapar vågmöster i ytskiktet på det som skrivs ut. Genom att änrda accelerationen på X- och Y-motorn har jag lyckats reducera effekten så pass mycket att det inte längre är störande. Nu håller jag på att experimentera med temperaturer och matningshastigheten för olika material, så att jag kan få en optimal kvalité på utskrifterna.
Problemlösning, utveckling och utmaning
Mysteriet med utskriftsavbrotten verkar vara löst. Jag härleder det till en dålig USB-kabel som numera är placerad i det runda arkivet. Som med all teknik, så sker utvecklingen i en riktning som först många gånger är kompicerad, för att sedan förbättras och förenklas. Brister åtgärdas enligt turordningen funktion, prestation och skönhet. Först när alla delar samverkar har man en lyckad design. Nu är byggplattan stabil, det har blivit mer utrymme runt skrivarhuvudet, vilket har gjort att jag får plats med en kylfläkt till skrivarhuvudet. Jag har tagit på mig utmaningen att skriva ut troligtvis 3D-skrivarvärldens just nu populäraste modell. Passande nog är det en bogserbåt, som för tankarna till Moälven. Utmaningarna ligger i alla överhäng – en 3D-skrvare som bygger på den teknik som jag valt, har svårt att skriva i luften. Jag har ännu inte monterat på någon kylfläkt som ska kyla ner det som är utskrivet, och det märks tydligt på de finare detaljerna, som inte hinner stelna mellan varje nytt lager. Jag är ändå rätt nöjd, och imponerad av resultatet, med tanke på avsaknaden av kylfläkt, som får bli nästa sak att koncentrera sig på.
Framsteg och bakslag.
Just nu är det lite frustrerande. Efter att trimmat in skrivaren till näst intill perfekta utskrifter har jag fått problem när jag försöker mig på större utskrifter. Mitt i utskriften slutar den mata filament (plastsnöre), och skrivaren fortsätter att skriva i luften. Jag har gått igenom alla teorier som finns, och snart börjar jag misstänka själva elektroniken. Först hade jag misstankar om att styrkortet inte fick tillräckligt med ström, men efter att ha uppgraderat med ett kraftigt överdimensionerat strömaggregat till motorer och styrkort, och ett annat lika stort för värmebädden, kan jag utesluta detta. En annan teori har varit att motorn till matningen skulle vara för klen, eller att skrivarmunstycket bäckar igen, men det som händer är att värmeelementen slår av, sedan när filamentet stelnar, slutar motorn att mata. Nu finns det egentligen bara två saker kvar att misstänka innan jag dömmer ut styrkortet. Det ena är kommunikationen mellan datorn och skrivaren, och det andra, men kanske inte så troliga är själva programvaran som eventuellt skickar fel signaler till skrivaren. Det som talar emot det sistnämnda är att det sker på olika ställen i utskriften. Det är i alla fall smått irriterande när skrivaren i övrigt fungerar så bra.
Värmebädd och nya insikter
Man lär sig många gånger mer när man får felsöka och gå ner på djupet, än när man får allt att fungera felfritt på första försöket. De sanaste dagarna har jag skrivit ut massor med provbitar för att komma till rätta med att perimeterlagrena (de vertikala väggarna), inte riktigt går ihop. Efter att alla motorer kalibrerats som de ska, återstår egentligen bara inställningar i programvaran. Utskrifterna blir dimensionsmässigt helt korrekta, och då handlar det ju mer om att programvaran som räknar ut hur skrivaren ska arbeta, som inte riktigt räknar rätt. Genom att uppgradera mjukvaran kunde jag få riktigt bra utskrifter. Nu har jag räknat några optimala lagerhöjder att förhålla sig till baserat på stegmotorernas upplösning och Z-axelns stigning. När jag var nöjd med mina provutskrifter var det dax att göra en lite större utskrift, men jag insåg att skrivarbädden inte är helt plan. Det skiljer säkert 2-3 tiondels millimeter på avståndet mellan skrivarmunstycket och bädden ute i kanterna, jämfört mot mitten. Resultatet är förödande, med en utskrift som antingen ligger för nära bädden, eller för långt ifrån. Ligger den för nära, blir det kladdigt, och plasttråden fastnar i skrivarmunstycket. Ligger den för långt ifrån, fäster inte utskriften i bädden, vilket är lika illa. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker att justera, jag kommer aldrig att kunna få det helt plant med nuvarande plattform ,som består av en aluminiumskiva. Dessutom kommer den förmodligen att bli ännu skevare när jag sätter värme på den. Jag förstår nu varför många använder en glasskiva ovanpå byggplattformen. Jag hade förmodligen aldrig reflekterat över detta, om jag inte tänkt fel från början. Annars hade nog aluminium varit ett bra val med tanke på hur väl det leder värme, jämfört med glas. Nu har jag ändrat i styrprogrammet så att jag kan koppla in och testa värmebädden. Nu får jag åka förbi en glasmästare och få en slasskiva tillskuren i lämplig storlek.
Intrimning av 3D-skrivaren
Större delen av gårdagen gick åt till att installera en kylfläkt till skrivarhuvudet, och felsöka skrivaren, som mitt i utskrifterna stängde av värmningen till skrivarmunstycket, varpå den slutade leverera plast, men fortsatte skriva i luften. Efter att ha kopplat in en multimeter, och mer eller mindre kontinuerligt fäst blicken på mätvärdet, så kunde jag konstatera att strömmen till styrkortet “dippade” lite då och då. Eftersom skrivaren får ett intällningsväde för temperaturen i början av varje utskrift, och detta värde av säkerhetsskäl alltid stängs av ifall kontakten mellan styrkort och processor bryts, blev det ganska självklart när jag kommit på vad det var som orsakade problemet. Idag har jag finjusterat utskrifterna, och talat om för den hur stor utskriftsyta den har att röra sig på. Eftersom jag bara provat skriva ut saker som inte spelar någon roll ifall de är spegelvända hade jag inte upptäckt att så var fallet. Det blev uppenbart när jag skrev ut bokstäverna “TEST”. Skrivaren är riktigt snabb, men materialet har sina begränsningar. Nu börjar utskrifterna verkligen se riktigt bra ut. Den skriver snyggare, med mindre kladd än den förra skrivaren. Mycket beror nog på matningsmotorn som sitter i direkt anslutning till skrivarhuvudet, men också designen som är mycket stabilare. Jag passade på att skriva ut nya “vändrullar” för X-axeln. De som satt där var en nödlösning för att få igång skrivaren. Efter bytet blev “laggningen” i X-led obefintlig. Nästa sak att förbättra blir att bredda byggplattans “släde”, då att det blir riktigt stabilt. Jag bytte förresten till en lite gladare färg. Jag har räknat ut att jag ändå måste göra en hel del förbättringar på skrivaren, så det spelar ingen större roll att det är lite blandat.
Testkörning av 3D-printern
Idag kunde jag hämta plåtarna till byggplattformen. Det var lite meckigt att få allt i våg, men efter lite skruvande lyckades jag hjälpligt få skrivarbädden i nivå. Jag tog till mig mod att göra en första testkörning med plast. Jag visste redan från början att det inte skulle lyckas på första försöket, och blev inte förvånad att se resultatet. Till att börja med var jag tvungen att reversera matningsmotorn, som gick åt fel håll. Det var lite knepigt att ladda filamentet (plastsnöret) i skrivarhuvudet, men efter några försök, listade jag ut hur jag skulle göra. Jag har redan funderat ut en förbättring i konstruktionen. Den lilla plastbiten som jag lyckades skriva ut kanske inte ser så imponerande ut, men jag har ändå lyckats konstatera något där elektronik och mekanik i samverkan, kommer fungera. Nu handlar det mer om att kalibrera alla olika parametrar, som matning i x- y- och z-led, matningshastighet och avstånd till skrivarbädden. Det går nog åt några timmar till den saken skulle jag tro. Jag är i alla fall otroligt nöjd med vad jag lyckats med såhär långt.