Just nu kan det ena dagen kännas hur motig som helst utan hopp och inspiration medan andra dagar fylls med sprudlande energi. På morgonen kan allt kännas helt hopplöst, och på eftermiddagen undrar man över vad som egentligen var problemet, eller tvärt om. Det senare är lite mer frustrerande eftersom jag istället för att göra något vettigt lägger mig i soffan och önskar att det ska bli dags att lägga sig i hopp om att nästa dag blir bättre. Mitt sinnelag är väldigt styrt av väder och ljus, så det kanske inte är så konstigt att kontrasten kan vara så stor när vädret skiftar oftare än jag byter kalsonger….och det gör jag ofta, oavsett väder.
Just nu går jag på högvarv och har en hel del energi och inspiration. Det enda “problemet” är att det sker under arbetstid och solen går fortfarande ner innan man hinner komma hem. Räddningen är helgen då man hinner få lite mer gjort än vad man vant sig vid. Idag började förmiddagen med mulet väder, och det kändes inte alls lockande att gå ut, men faktum är att jag ville ha mulet väder för att kunna få ett bra resultat när jag skulle ta mig an att 3D-modelera ett litet hus ute på en av alla åkrar i närområdet. Första steget i processen är att göra en översiktskarta över området så att jag sedan kan skapa ett flyguppdrag för drönaren så att den autonomt kan ta en serie närbilder av byggnaden. Jag hade redan igår pratat med markägaren om mina planer och fick grönt ljus. Insamlingen gick bra men det var ganska kallt och blåsigt. Trots min batteridrivna värmeväst var det skönt att sätta sig i bilen för att åka hem och bearbeta bildmaterialet på drygt 300 bilder. Jag matade in bilderna i datorn för att starta bearbetningen som normalt tar någon timme för att under tiden gå ut och fortsätta med röjningsarbetet vid Slånbärsudden.
Man slutar aldrig att förvånas över vad man hittar i skogen. Två ölburkar och två rostiga fälgar samt en plastskarv till dräneringsrör hade tagit skydd under slånbärsbuskarna. Nu har jag kommit till ett riktigt jobbigt parti där gammalt ris är varvat med nya buskar. Det är trots allt riktigt tillfredsställande att se resultatet. Jag passar på att gallra lite andra buskar och träd för att ge lite ljus åt kommande vårblommor. Det har alltid varit en ganska mysig dunge på sommaren med ett innertak av löv. Det har bara varit lite svårt att komma in dit på grund av slånbärsbuskarna, men nu finns det förutsättningar att ta sig in. Hästarna fick lite att gnaga på i väntan på utfordringen.
Den som hade hoppats på underverk på gården denna helg få bli lika besviken som jag. Natten mot lördagen beslöt sig maginnehållet att vända halvvägs ner i matsmältningssystemet och jag blev liggandes på soffan fram till klockan 10 idag. Jag kände mig fortfarande yr och befarade att fortsättningen på helgen skulle fortsätta i horisontellt läge och var tvungen att be om hjälp av grannen A för att ta in hö. Vi bestämde att min fru skulle ta emot och peka, men efter att ha fått i mig lite vätska och några mackor tog jag de första stapplande stegen och mötte upp. Det var inte så farligt att röra sig trots allt. När ändå Bobcaten var framme erbröd grannen sig att forsla bort slånbärsriset som legat och skräpat i vägkanten sedan fredag eftermiddag. Tacksamt tog jag emot även den hjälpen. Som tack, lastade vi på en trave stockar som “14-åringen” skulle få hugga upp. Jag sopade rent längs vägkanten så att ingen i onödan behöver besöka däckverkstan, och nu kan man snart välkomnas av en prydlig skogsdunge när man närmar sig gården.
Igår fortsatte jag lite halvhjärtat att rensa bort lite mer slånbär efter att ha införskaffat en ny klinga till röjsågen. När det började skymma och dagens arbete närmade sig slutet stannade grannen till och erbjöd sin hjälp till nästkommande dag. Jag tyckte väl att arbetet flöt på ganska bra utan hjälp, men det skadar väl inte att få hjälp med bortforslingen av de taggiga nystanen upp till gropen. Jag har praktiserat ett gammalt beprövat sätt som använts på landstället att forsla bort vass. Jag använder dock fyrhjulingen till att dra “presenningen” istället för att släpa för hand.
Idag gick jag ut när det upphört att regna, och strax efter mötte grannen A upp med sin Bobcat. Vi röjde så mycket som en tank i röjsågen räckte till, och med hjälp av den fantastiska maskinen kunde vi köra upp nystan efter nystan upp till gropen. Nu är det lika mycket till kvar och mer därtill innan vi får fundera ut ett nytt namn på Slånbärsudden.
De möbler vi valt till hallen gav inte så mycket liv när allt gick i svart. Dessutom är bänkytan ganska känslig mot repor och smuts. Därför kom vi fram till att en bänkskiva i något annat slittåligt material skulle tas farm. Valet föll på EU-pallar som vi har ett antal av både ute och i maskinhallen. Först hade vi tänkt ta ekskivor, men vi gillar industridesign och rustika material. Brädorna limmades och skruvades ihop i ändorna med två vinkeljärn. Jag slipade av brädorna för att få en någorlunda slät yta och la en ljus syrabets på för att skynda på patinan. Det blev ganska bra och nu återstår en mindre skiva för den högre delen av hallmöbeln.
Det återstår att spackla och måla över de märken som blev av den tidigare fastskruvade hyllan för att hallen ska kunna betraktas som klar. En bordslampa och lite prydnadssaker kanske också hittar dit.
Efter några dagar med mörker och skymning välkomnar jag solen som genast gör mig på bättre humör med hopp om att energin ska återvända. Med snöfria solpaneler har anläggningen redan producerat 12 kWh jämfört med bottenrekordet förra månaden på ynka 25 watt. När jag skrivit klart detta inlägg har den nog ökat till 14 kWh skulle jag tro. Förra året blev det 22,2 MWh jämfört med 19,4 respektive 21 MWh de två föregående åren, så man får väl vara nöjd med året som var.
Efter att ha diskat undan från gårdagens nyårsfirande med sonen, svärdottern, hennes bror och grannarna från dammarna tog jag på mig den eluppvärmda västen för att tömma skottkärrorna från stallet på gödselstacken. Jag hade tänkt mig att det skulle vara mycket kallare än den halva minusgrad det verkligen var. Med solen som övertalning gick jag in för att hämta kameran som varit dammig vid det här laget om det inte varit för att hela huset städades grundligt igår.
Bland alla motiv på hur kylan fått allt att stanna upp hittade ändå några intressanta motiv som inger hopp om att allt kommer att ta fart igen. Nu visar mätaren på 15,44 kWh. Jag tror att jag går ut i växthuset och rensar ut de gamla tomatplantorna som jag inte fick chans eller ork att rensa ut efter förra årets skörderekord här på gården.
Jag klarade mig inte helt ifrån regn, och därmed inte heller leran som kletar fast på byxor, skor och allt man kommer i kontakt med. Nu är i alla fall foderstationen klar så långt att elstaketet kan justeras. Borris fick ännu en gång arbeta för att göra det möjligt att förankra stagen som gör konstruktionen stabil. Jag slog ner en stolpe som förankrades i staget som sedan begraves i betong. Jag fick justera måttet från planerat 30 cm till 32 för att få det att gå jämnt upp, så att alla spalterna blev lika stora….och heller inte allt för stora. Jag fick godkänt i alla fall.
På eftermiddagen kom mina föräldrar på besök och vi passade på att skörda de sista paprikorna, några tomater och lite tomatillo. Efter att ha försökt prångla iväg lite av skörden blev det ändå en hel del över för mig att ta hand om. Just nu står en gryta med mixad grön paprika, vitlök, salt, olja och chili på spisen. Först ska beskan kokas bort innan den fryses in som tillbehör till framtida matlagning. Såsen/röran kommer även funkar bra som tillbehör till en bit kött – vi får se vad jag hittar på med det.
Nu ägnas mycket tid till att ta hand om skörden och samtidigt behövs det förberedas för nästa växtsäsong. Ännu en skörd av tomater togs om hand i fredags och den torkade tomaten som legat i en lag av olivolja, vitlök och kryddor från trädgården har mixats och lagts i små burkar motsvarande lite drygt en matsked vardera. Burkarna märks upp med ett “T” för att inte blandas ihop med paprikan som behandlas på samma sätt. Det blir en bra smaksättare till såser och soppor framöver. Tomaterna som skördades rensas, skållas och kokas för att sedan frysas in i portioner om ca 700 ml vardera. Det blev ca 10 påsar varav 4 användes direkt till att laga en sås till revbensspjäll som för närvarande ligger i sous viden och tillagas.
Uppe i odlingsterassen tog dottern och jag hand om alla morötter, pumpor och majs för att ge plats åt sparrisen och vitlök. Grannen kom förbi och skrämde oss med att vitlöken inte skulle bli så stor om vi använde klyftor från årets skörd. Ju mer jag tänker på det så måste det vara fel. Vitlök har funnits i ganska många år och de klyftor vi satte förra året måste väl ändå kommit någonstans ifrån. Å andra sidan kanske vitlöken ger högre avkastning när man sätter frön. Jag vet faktiskt inte. Jag får kolla upp det innan jag införskaffar sättlök.
Morötterna har dessvärre inte gallrats, så jag får leva med att vi mestadels har fått delikatessmorötter.
Det blev fyra lådor med morötter som förvaras i torv efter att de tvättats och lufttorkat. Majsen hann inte bli klar som istället för popcorn får det bli som en ingrediens i en wok eller gryta. Vi får se vad det blir.
Sparrisen har flyttats från sina krukor till slutförvaringen högst upp i odlingsterassen. När de vissnat ner ska jag täcka den med löv och annat material som kan ge skydd åt den under vintern. Av de 15 plantor som jag drev upp från frön så har 14 överlevt torka och omild behandling av gäss och eller harar som varit framme och nafsat åt sig av de späda plantorna.
Det börjar bli dags att ta in slangar och utemöbler inför den kommande vintersäsongen. Än är det ingen fara, men det känns som att jag inte kommer att behöva vattna mer i trädgården i alla fall, och utomhus behöver man heller inte sitta.
Det var sol på förmiddagen och jag fortsatte arbetet med att dela av ankgården. Jag snickrade upp regelverket för att hålla upp nätet och målade tillsammans med solstrålarna, och färgen hann precis torka innan det började dugga lite smått. Mitt i arbetet med att häfta fast nätet inne i ankhuset började det regna lite mer ihållande för att övergå i kraftigt regn. Jag svor över att jag inte skulle hinna bli klar med mitt sisyfosarbete, men vädrets makter gav mig en chans att avdela ankgården, vilken jag tog. Sista delen av arbetet gjorde jag tillsammans med både ankor och gäss på var sin sida av nätet. Det som är kvar nu är att göra en ramp så att gässen obehindrat kan gå in och ut ur huset. Nu har Ankeborg delats av så att det även blivit ett Gåseborg.
Idag har det växlat mellan duggregn och ihållande nästan hela dagen. Jag tänkte först att jag skulle spendera hela dagen inomhus så jag började med att ta fram ångtvätten för att ta hand om köket, toaletten och golven. Ett tag såg det ut att bli lite bättre väder så jag gick ut och tömde ut lite vatten från växthusmagasinet ner i trädgårdsdammen som haft lite ont om vatten sedan några veckor tillbaka. När jag ändå var ute passade jag på att plocka lite körsbärstomater. Jag fyllde en stor skål och gick in igen för att ta hand om skörden.
Det blir torkade tomater som sedan ska förvällas, läggas in i olja med vitlök, timjan och oregano, för att sedan mixas och frysas in för senare användning. Halvvägs i mitt arbete ringde min fru och hade problem med fyrhjulingen som inte ville starta. Det var bara att ta på arbetsbyxorna och bege sig ut. Det var inte så farligt att vistas ute trots allt kunde jag konstatera och beslöt mig för att ta mig an att konstruera luckan till ankhuset. Först tog jag dock hand om tomaterna som låg och väntade på att delas, saltas och placeras i torken.
Mitt i arbetet började det regna ihållande och jag fick ställa mig i maskinhallen för att såga. Det var ett himla springande fram och tillbaka. Den ena gången för att mäta, nästa för att hämta något man glömt och tredje för att montera det man sågat upp. När jag skulle skruva fast gångjärnen insåg jag att jag hade skruvbrist på den dimensionen som behövdes. Det passade ju ganska bra med tanke på att jag behövde en liten paus i arbetet.
Igår skördade vi alla prydnadspumpor från slottsparken. De tvättades rena från jord innan de lades på tork. Nu är frågan hur mycket vi själva kan använda som prydnad innan det blir löjligt. Vi kommer antagligen att skänka bort en hel del till släkt, grannar och vänner.
De sista mogna ampeltomaterna får ingå i kvällens middag med egen lök, vitlök och kryddor tillsammans med köpekyckling och oliver som vi inte lyckats odla själv. Än finns det lite tomater kvar som jag hoppas på att hinna mogna innan det är dags att stänga igen Lilla Italien. Imorgon går jag upp till Lilla Spanien för att skörda paprika.
För en som brukar vakna före klockan och styrs av ljuset börjar det bli allt tyngre att kliva upp på morgonen. Å andra sidan missar man inte morgondimman eller soluppgången halvvägs påväg till jobbet. Samma sak är det när man vänder hemåt. Man missar inte solens påverkan på alla fotomotiv som svischar förbi om man inte kör långsamt och irriterar försenade hantverkare på morgonen eller stressade småbarnsföräldrar på kvällen. Jag har försökt att stanna bilen och ta det lite lugnt, men det är svårt rent tekniskt att få till det om man inte tar det lite lugnt och tar sig tiden som krävs. Jag blir ofta besviken när jag kommer hem och kollar igenom dagens skörd i det digitala mörkrummet.
Idag har jag tagit in en omgång chiliplantor till. Det börjar bli trångt på de fönsterbrädor som fungerar för övervintring. Det får inte vara för varmt samtidigt som det måste vara tillräckligt ljust. Sovrummet borde fungera då det är både kallt och mörkt. Jag har börjat fundera i banorna att ordna med en övervintringsplats i kuvösen som jag plockar fram till det som ska ut i växthuset tidigt på våren, men det finns ju en hel del annat att ta itu med. Ankgården står väl högt upp på priolistan, sedan vet jag att det efterlyses lite konstruktioner och markarbeten kring hagarna, samt en hästvagn som ska ersätta den gamla rockade som gång på gång fått lagas och modifieras under årens lopp, men som nu börjat sjunga på sista versen.
