Jag har börjat ta med mig kameran på morgonen igen. Landskapet är så fint i gryningen. Jag får verkligen tvinga mig själv till att stanna vid vägkanten till förmån för längre köer in till jobbet. Det tar inte många minuter, men varje minut senare man kommer ut i trafiken medför flerfaldigt tillägg i restid mot normalt.
Under veckan har jag byggt klart den nya sträckningen på RC-banan. Sarger och skydd byggde jag med gamla hagstolpar som jag sedan målade med rödfärg. Det blir fort mörkt på på kvällarna, så jag hinner inte göra så mycket vid varje tillfälle.
Igår färdigställde jag ytterligare ett konstverk av allt skrot jag hittat. Det har varit någon slags lagrad rulle, men vad den använts till vet jag inte. Jag svetsade fast den på ett långt armeringsjärn med en fot så att den kan placeras på valfri plats. Som extra bonus fyllde jag hålrummet med två stycken LED-strippar som man kan välja lämplig färg och intensitet. Dessvärre har vi inte så många lediga hörn att ställa den i, så den får tillfälligt stå bredvid min andra skrotkonst tills vi hittar en bättre plats för den.
Från att i slutet av förra veckan haft några dagars värme slog vädret om under veckan till lite ostadiagre och betydligt svalare väder. I måndags var jag ute i skogen och stakade ut vägen i skogsdelen av den bortre ängshagen. Det var betydligt stenigare och mer kuperat. Jag letade efter var markgränsen gick för att inte annektera mark från någon granne men kunde inte riktigt hitta en tydlig gräns. Jag fick dock ett kvitto på att jag var på rätt sida om gränsen när jag hittade lite nedgrävt skrot som kommit upp i dagen. Ja se Gustavsson var en märklig person!
Igår passade jag på att köra lite RC-bil då vädret och tiden tillät mig att ohämmat smutsa ner bilen ordentligt. Banan brukar vara som bäst någon dag efter regn, men den här gången var det kanske lite för blött. Det låg en hel del vattensamlingar som jag först fick ösa bort med spade och sopborste. Bilen fick i alla fall den kärlek den förtjänade efter allt slit uppe på banan.
Denna helg är jag gräsänkling och passade på att spola av Grimar som precis som fyrhjulingen börjat visa tecken på att frön gärna börjar gro i allt förmultnande höboss som samlas och aldrig krafsas bort. Det tenderar att även släpas in i huset och fastnar i mattor och soffan. Som tur är så regnar det inte in, och intervallen då dammsugaren kommer fram turligt nog kortare än vad som krävs för att det ska börja växa ogräs inomhus.
Jag har börjat röja lite buskar och träd för att göra en utökning av RC-banan. Dels så kan den bli ännu roligare, men framför allt några meter längre. Jag planerar att göra minst ett till hopp och en kurva samtidigt som jag breddar den smalaste biten av banan. Vi får se hur långt jag kommer i helgen.
Efteråt passade jag på att köra min frus bil för att inte smutsa ner min egen. Som tack så har jag tvättat och putsat den, så nu har jag två rena bilar inför helgen.
Tomatskörden är kanske inte lika bra som tidigare, men ingen ska anklaga hönsen för att inte ha gjort sitt jobb beträffande gödsling av paprikaplantorna. Än så länge har jag väl kommit upp i halva skörden för förra året beträffande tomaterna. Det får väl bli fler rätter med paprika som huvudingrediens kommande höst och vinter. Nästa år ska jag sätta in ny jord i lilla Italien så att balansen återställs.
Jag har jobbat lite på ett nytta konstverk där jag använt skrot som jag hittat på våran mark när jag grävt. Först hade jag tänkt att hänga upp två olika tavlor, men sedan så kom jag på att jag kunde rama in tavlorna i en ram med belysning. För att ge konstverket en extra dimension har jag programmerat en enkortsdator att spela upp ett lämpligt ljudspår om man skulle få för sig att känna på detaljerna.
Jag har fortsatt att borra hål för alla stolpar i ängshagen, och nu har jag kommit fram till skogsbrynet. Vissa hål borrar man på några minuter, medan andra kan ta närmare en timme, eller inte gå att borra alls. Det är rätt frustrerande att inte kunna planera hur många stolpar man ska sätta upp vid varje tillfälle.
Min fru blir allt bättre på att köra RC-bil, och ibland är det hon som är drivande att vi ska köra. Vi försöker att få tid varje dag, men ibland är det svårt att få till det nu när dagarna blir allt kortare. Emellanåt lurar hon med någon av våra besökare som ganska snabbt inser att det krävs en hel del träning för att ta sig runt utan att köra av eller välta. Det brukar sluta med att jag har ett antal bilar att rengöra och reparera efter våra körningar. Så länge som jag inte behöver känna stress över något annat som behöver uträttas är det okej för min del.
Inspirerad av mina senaste alster där jag sätter upp skrot på pinnar gjorde jag även miniatyrer att ha inomhus. Allt skrot har jag hittat här på gården när jag grävt och samlat på mig. Skrotbitarna har legat på fönsterbrädan i läshörnan utan att ha fått någon större uppmärksamhet. Nu får de en mer framträdande position.
Igår hämtade jag planskopan som behövde en plattform att stå på när den inte används. Jag hade dessvärre inte säkrat den bakre balken på pallstället, så det bar sig inte bättre än att balken hoppade av och skopan brakade rätt ner på Grävis. Som tur var är Grävis både tålig och förlåtande, så efter att bärgat skopan och säkrat alla bärande balkar kunde jag placera skopan ovanför Grävis när den inte används.
Min fru som har problem med knäna brukar sitta på en snurrstol när vi kör RC-bilar. Men i och med att man sitter på en stol så ser man inte lika bra som om man står upp. Eftersom jag inte vill springa och vända hennes bil stup i ett byggde jag idag en liten platå så att hon kommer upp i samma ögonhöjd som jag har. Nu finns det verkligen ingenting att skylla på när det går dåligt! Vi försöker köra en gång om dagen tillsammans och idag behövde jag faktiskt inte springa lika mycket som tidigare. Snart kanske det kan bli riktig tävling uppe på banan, men om hon vinner så beror det endast på att hon kan sitta medan jag får stå!
Det går sakta framåt med ängshagarna. Det är så mycket sten i marken så att jag har behövt gräva istället för att borra på vissa ställen. Idealet är att komma ner cirka 80 centimeter för att få det riktigt stadigt. Det hjälper en hel del att lasta i betong i botten, men det går åt mer när man gräver än borrar. Tidigare har jag köpt färdigblandad betong, men nu tar jag en cementsäck och blandar direkt i skopan. Sedan öser jag ner i hålet runt stolpen och tillför vatten i hålet. Det fungerar kanonbra istället för att hälla i blöt betong i hålen.
Naturligtvis finns det även utrymme att pyssla med RC-banan. Min fru klagade på att man inte kunde ställa ifrån sig kontrollen utan att riskera att den ramlade, så varför inte göra några hållare utplacerade längs räcket? En hållare för hennes kryckor och en egen parkeringsplats för Tuk-Tuken i nära anslutning till banan. Allt för att främja hobbyn. Jag satte upp en trafikspegel för att kunna se i vilken riktning bilen står i när man kört in i något när man åker under bron.
Idag fick jag för mig att jag skulle göra någonting för att “smycka” RC-banan. Jag har länge funderat på hur jag ska “presentera” allt skrot jag hittat när jag byggt banan. Jag hart lagt det på hög i väntan på snilleblixten som kom idag. Jag svetsade fast armeringsjärn så att jag kunde sätta upp skrotet på stolpar. När jag var klar med konsten fick jag idén att jag skulle bygga ett insektshotell i samma stil. Min fru sa direkt att det är ju sånt som du ska göra nere i trädgården, men jag är inte övertygad om att det skulle göra sig lika bra där som uppe vid RC-banan där det finns en koppling till “skrotet”.
Idag har jag färdigställt förarpodiet. Det blev så bara att jag skulle vilja påstå att det är en av de bästa förändringarna som hänt på banan! Jag oljade in alla plankor och vände på dem för att sedan skruva fast och måla ovansidan. Nu ska det hålla i många år framöver! När kanterna snörslagits och sågats började det se riktigt bra ut.
För att känna sig säker byggde jag ett räcke av hagstolpar och och hittevirke som överliggare. Det tidigare pitstop som jag använt flitigt har monterats ned tillfälligt för att flyttas närmare förarplatån, och för att inte skymma sikten i skogspartiet. Som kvitto på hur bra det blev testkörde min fru och jag banan med varsin bil. Hon sittandes på en snurrstol och jag, om jag ska vara ärlig, mest springandes runt och vända hennes bil, vilket förde tankarna mot att kanske göra en trappa både upp och ner från podiet. Av den körning som jag ändå fick göra kunde jag konstatera att man såg hela banan mycket bättre än tidigare. Tänk vad någon meter hit och dit kan förändra körförutsättningarna så radikalt!
Idag har jag varken haft motivation eller tid att göra någonting med RC-banan. Istället har jag införskaffat en reservdel till en av bilarna som körde sönder ett kugghjul igår när vi körde på banan. Jag har också lagat vattenläckan som vi haft mellan pumphuset och huset. Jag kommer nog aldrig riktigt förstå mig på rörarbeten. Hur kan R25 eller en-tumskoppling ha en diameter på ca 32 millimeter när man mäter med skjutmått? I butiken var man lika förvånade. Någonstans har kunskapen försvunnit!
Jag hade anledning att plocka några paprikor till grannens dotter som fyllde 5 år. Hon älskar paprika! Jag “robbade” en vitlök från trädgården till middagen, och det ser lovande ut om jag jämför med förra årets skörd, som i och för sig både räckte till återplantering och en vinterlång konsumtion av vitlök.
Jag fick lite tid över till att köra några varv uppe på banan. Det gick kanonbra, och jag är riktigt nöjd över mitt tidigare banarbete.
Hela veckan har jag hållit på att fixa i ordning RC-banans sträckning från Sonnenshein-hoppet* upp till skogspartiet. Jag har lagt ut stockar för att avgränsa banan från ruffen och fyllt på med stenmjöl. Tanken är att stockarna ska sticka upp så pass mycket att man ser var banan går, men man ska inte fastna med bilen om man råkar köra på. Det blir lätt så om kanterna är för höga. Det blir lika viktigt att fylla på med material utanför stockarna som innanför, annars kommer man inte in på banan igen om man skulle få för sig att åka utanför.
Det är nätt och jämnt att jag kommer in med Lastman på banan, och på vissa ställen var jag tvungen att ta det från två håll. Det är lite vanskligt att köra med full skopa med fullt rattutslag i lutning, speciellt om man måste lyfta skopan högt. På vissa ställen fick jag flytta på stockarna för att komma fram. Förhoppningsvis kommer jag inte behöva köra ut så mycket mer material till otillgängliga delar av banan.
Igår kunde jag sprida ut att material jämnt på banan med kratta och spade. Det tar på magmusklerna en hel del kan jag intyga. Det hade varit idealiskt om jag hade kunnat packa materialet redan igår, men klockan tyckte annorlunda.
Idag när jag kom upp till banan hade grisarna varit framme och bökat runt, så det var bara att beväpna sig med gott mod och gå en vända med krattan igen. Efter krattningen körde jag två vändor med välten över banan. Förhoppningsvis blir det så pass hårt att grisarna hellre väljer annat att böka i.
Eftersom jag blev av med min förra jordstamp när jag var lite mer aktiv i den lokala RC-klubben, och jag har inte haft hjärta att kräva tillbaks den tillverkade jag en ny. För att få lite extra hållbarhet i själva infästningen placerade jag en metallbit mot skaftet så att bulten inte spräcker fibrerna i träet. Än så länge så funkar det.n Man skulle haft en skog med lite hårdare trä i träden för att kunna tillverka bättre skaft till sina redskap. Stampen fungerade utmärkt som träningsredskap för mag- och armmuskler utöver att den kunde platta till där välten inte fungerar.
Nu väntar jag på lite torrare väder så att banan blir tillräckligt hård att köra på. Jag har förvisso lite kvar att göra på banan, men det vore trevligt om man kunde köra en provrunda på den förbättrade banan.
*) Sonnenshein-hoppet: Den förra ägaren till gården hade en ovana att gräva ner en massa miljöfarligt avfall runt om i skogen. Det mesta är bortplockat efter vitesförelägg, men här och var hittar vi sådant som inte ska grävas ner i marken. När jag började med RC-banan, och bökade runt i marken, grävde jag fram en gammal knycklig plåtskylt. På skylten stod det Sonnenshein batterier, och mycket riktigt låg det även några gamla bilbatterier på samma plats. Platsen har fått det passande namnet Sonnenshein-hoppet efter skylten.
Jag har jobbat på bortaplan under veckan så jag har inte kunnat påverka så mycket på hemmaplan. Det är alltid lika spännande att komma hem och upptäcka något nytt. Tomatplantorna har säkert vuxit 20 centimeter och tjuvskotten utvecklas i rasande takt bara man vänder bort blicken. Petuniorna som såg bedrövliga ut när jag åkte har repat sig ordentligt efter förra kraftiga regnet. Basilikan når rekordhöjder med dryga halvmetern ovan jord. De gillade tydligen den hästgödsel som jag blandade i jorden. Ute i trädgårdens periferi finns det fortfarande en och annan ståtlig vildblomma som bekänner färg, och zucchinin som jag sådde för drygt en vecka sedan har börjat gro.
En lite mindre upplyftande upptäckt är att ett av takfönsterna i orangeriet har spruckit och ett annat har fyllts med vatten efter ett regn. Någonstans läcker det in och när fönsterkassetten inte har varit tät så har det kommit in vatten. Det är bara att byta rutorna och försöka hitta läckaget och åtgärda. Tur att jag har närmare tjugo fönster i reserv!
Eftersom det har lovats regn har jag pumpat över en kubik vatten från ordinarie vattenmagasin till reservtankarna. Vi får väl se om jag pumpat förgäves. En liten tröst är att solenergin har stått för arbetet, så det kostar inget i monetära mått.
Nu har jag fått en ingivelse att jag ska få i ordning på RC-banan, sätta upp staket runt om och försöka hålla den i skick. Det är en sak att behöva preparera banan efter eget körande, men att varje år behöva ta hand om vad vildsvinen åstadkommer är rätt bökigt och tidskrävande. Nu har jag jämnat till och försökt platta till de värsta ojämnheterna så att man kan köra utan att behöva springa och vända bilen stup i kvarten. Förhoppningsvis hjälper regnet till att göra banan så pass hård att det går att köra på den i helgen.
Just nu hinner jag inte skriva så mycket, utan det får bli lite spridda skurar som vädret. Trädgården sköter sig mer eller mindre själv, men det finns mycket annat att göra också. Det ska bli skönt med semester och kunna “slösa” lite med tiden och bara kunna peta sig i näsan utan att behöva ha dåligt samvete. Jag kan i alla fall konstatera att just nu är det en härlig tid! Tänk om man hade mer av den!
Jag har fått lite tid att ägna mig åt Björknäs Ring – RC-banan, igen. Och jag har hunnit köra två gången efter invigningen. Det är fortfarande en hel del kvar att göra för att banan ska bli optimal, men det går ändå att köra på den. Jag är lite kluven beträffande skicket på banan. Antingen så gör man i ordning den så pass bra att den går att köra fort på utan att man välter, eller så låter man den vara som den är, och bjuds på en utmaning. Jag skulle önska att vildsvinen höll sig borta och inte bökade upp en massa gropar i alla fall. Min fru tycker att jag ska dra ett staket runt, och det kanske ligger någonting i det. När jag ändå höll på mer RC-banan passade jag på att rensa longervolten på ogräs och jämna till efter svingen som bökat även där. Fyrhjulingen som fått stå tillbaka den sista tiden fick sig en ordentlig tvätt och genomgång med tändstiftsbyte, vätskepåfyllning och filterbyten.
Idag har jag förutom att köra en sväng uppe vid RC-banan tillverkat en anordning som clematisen i slottsparken kan klättra på. Efter att ha hämtat fem mindre tallar från skogen och avbarkat dem använde jag ässjan gör att bränna och göra dem tåliga mot röta och väder. Vlad Dracula skulle älska vår trädgård med alla pålar som sticker upp här och var!
Nu är det två veckor kvar till semestern, och jag tror inte att det kommer bli långtråkigt, även om det kan vara bra för kreativiteten!
