Som tidigare förkunnat, så drar jag nu ner uppdateringstempot på projektbloggen. Därmed inte sagt att jag inte fortsätter med min projekt i obevakad form. Under veckan har jag fortsatt med takstolarna och takläggningen. I måndags kom alla takstolar på plats och de första tio brädlängderna med råspont hittade sin plats på tisdagen. I onsdags införskaffade jag en bättre hammare som hade längre skaft, lättare huvud och ett magnetfäste för att kunna starta spikningen utan att behöva hålla i spiken med andra handen när man står och balanserar på en stege. Tempot ökades till att kunna spika fast 15 varv med råspont på samma tid med mindre ansträngning – så pengarna var väl investerade. I torsdags blev det ytterligare 15 skift med brädor och idag när jag kom hem satte jag de sista brädorna på plats. Det blev en glipa på någon centimeter som det skilde uppe vid nocken. Som amatör får jag vara nöjd även om jag som liten ville bli “nickare”. Det här är faktiskt den första byggnad som jag bygger från grunden upp om jag inte räknar med diverse kojor som byggdes som liten. På söndag ska jag åka och titta på ett rivningshus i Sigtuna som vill bli befriat från takpannor som annars skickas på tippen. Nu ska jag fira att taket är lagt genom att njuta av en god skörd med brytbönor som får bli huvudattraktionen på middagsbordet idag.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Ankhus
Inte som planerat men bra ändå
Dagen började med att jag åkte iväg till Arlanda för att köra lite radiostyrd bil. Det var riktigt kul – så kul att jag stannade till klockan 13:30. Då hade jag kört upp nästan allt bränsle och tryckt i mig två korvar. Bland alla gamla rävar såg jag en hel del nya ansikten. Jag tror aldrig att det varit så många på banan samtidigt. Efter min nöjeskörning åkte jag till byggvaruhuset för att införskaffa råspont till takläggningen och passade samtidigt på att fylla på matförrådet, så jag var hemma först vi halv fyra då jag genast började tillverka stöd för takstolarna. För att resa takstolarna helt på eggen hand fick jag vara lite kreativ. Efter lite klurande hade jag kommit på ett hållbart system. Dessvärre lyckades jag inte få upp fler än tre takstolar innan det var dags att börja vattna blommor och andra grödor. Jag får ändå vara nöjd med dagens insats, även om tiden inte riktigt räckte till. Nu finns det en tydlig plan för vad jag ska göra de få timmar jag har att förfoga över när jag kommer hem från jobbet i veckan i alla fall. På onsdag kommer jag åka förbi Arlanda och köra radiostyrt i alla fall.
Väggstomme och takstolar
Jag hade nästan glömt bort hur skönt det är att arbeta med kroppen istället för med knoppen. På jobbet får man mest jobba med virtuella ettor och nollor, så det känns skönt att få göra något man kan ta på. Igår reste jag långsidornas väggar och idag hann jag med att resa kortsidorna och tillverka takstolarna. För att få lite extra takhöjd i “Duck Town Hilton” blir innertaket brutet precis som i hönshuset. Det är alltid skönt med lite höjd när man ska in och göra rent samtidigt som det främjar god ventilation. Mitt i arbetet blev det ett avbrott för att hjälpa dottern att flytta in sängstommar och andra kreationer till lägenheten i stan. Vi har under sommaren delat verkstad och verktyg, men eftersom vi båda är ganska ordningsamma och gillar när man hittar det man behöver och kan gå utan att snubbla, så det har fungerat fint. Imorgon blir det resning av takstolar och eventuellt takläggning med råspont. Jag hade tänkt åka förbi RC-banan i Arlanda imorgon då jag träffade en klubbmedlem som propsade på ett besök. Under veckan så har jag rensat min egen RC-bana så jag har kunnat övningsköra redan två gånger under veckan. – Det borde räcka för att inte helt göra bort mig imorgon.
Svårt att sluta
Nu har fönsterna hela rutor, de är slipade, grundoljade och kittade. Att skära glas är lite läskigt och är man det minsta tveksam så blir det nästan aldrig bra. Man måste vara bestämd och glaset får inte känna av att man är osäker. Efter det första långa skäret fick jag ta i ordentligt för att knäcka glaset. Glaset delades nästan hela vägen utefter skäret. Resterande bitar blev i det närmaste helt perfekta. Efter att jag slipat bågarna putsade jag av rutorna hjälpligt så att man ser igenom. När allt är målat och klart får jag rådfråga någon med husmorskunskaper om det perfekta sättet att tvätta fönster på. Oljningen var spännande – vad som skulle räcka till att grundolja en kvadratmeter räckte nätt och jämt till mina tre fönster. Det var som att försöka spara på en iskall öl efter att man gjort sig förtjänt av en sådan. När oljan torkat in kunde jag börja lägga kitt. Jag la en maskeringstejp för att markera hur breda fogarna skulle vara. Dessutom är det lättare om man har en liten kant att vila kniven mot.Det är viktigt att inte kitta på tejpen, för då måste man gå på och snygga till kanterna efter att man avlägsnat tejpen. Det svåra med kittning är att veta när man ska sluta. Man får acceptera att man inte kan få en helt perfekt och spikrak fog – speciellt inte när kanterna är lite buckliga. Helst ska man bara dra kniven i ett enda svep, men det är svårt. Hörnorna kan man spendera hur mycket tid som helst på, men man får sluta någon gång…och kanske belöna sig själv med en iskall öl.
Glasmästeri
Först vill jag tillägna några tankar till katten som tyvärr i denna stund är hos veterinären för att få en sista spruta. Hon orkade inte längre gå och som djurägare har man ett ansvar att husdjuren inte ska lida. Hon har varit en riktig livsnjutare och jag är glad att hon ändå hade det bra hos oss – hon trivdes i Nirvana både med och utan sällskap. Idag har jag plockat fram några fönsterbågar som saknar karmar och behöver en ordentlig genomgång. I princip samtliga skruvar har rostat så pass att de skulle kunna gå att användas som spik. Många av glasen var täckta av betongstänk – hur det nu har hamnat där!? Vissa lister saknades helt eller var så medfarna att de behövde bytas ut. Jag tillverkade en list i samma stil som det förra spröjsen med hjälp av kantfräsen och cirkelsågen. Fönsterna behöver egentligen inte vara tipp-topp, men man vet aldrig när man behöver renovera fönster “på riktigt”, eller om man vill tillverka egna, och då är det bra att ha tränat på några som bara har för avsikt att skänka dagsljus inne i ankhuset. Nu ska nya rutor skäras till, sedan ska allt oljas, kittas och slutligen målas. Det kommer nog ta några dagar innan jag blir färdig, men det är bra om jag avslutar semestern lite i lugnets tecken så att jag inte får en chock när musklerna får vila och hjärnan ska arbeta.
Bjälklag klart – trots klar himmel!
Naturligtvis kan vädret aldrig vara perfekt. Igår när jag skulle gjuta plintarna och väga in beslagen med laser var det så ljust att laserstrålen inte syntes. Senare på eftermiddagen med lite skugga gick allt bra till slut. Idag åkte jag för att skaffa reglar till ankhusets bjälklag. Det var riktigt varmt att stå och jobba i solen…nästan lite för varmt. Det hjälpte inte att handskarna jag hade på mig var välventilerade – under en projektsäsong sliter jag ut ett tjugotal handskar. De slits lite olika beroende på vad de utsatts för, så det är bara att välja ett par som har hål på rätt ställen. På eftermiddagen gick jag en välbehövlig runda med röjsågen runt hönsgården och bakom maskinhallen. När gjäset var grovtrimmat kunde jag fara fram med gräsklipparen inställd på maximal klipphöjd för att snygga till. Det är inte mycket kvar av vägen bakom maskinhallen, och frågan är om man ska låta gräset ta över, eller om man ska göra sig omaket att schakta bort lite gräs. Till nästa säsong ska jag försöka ta fram ett underhållsschema för grästrimning som annars hamnar på undantag när diverse byggprojekt annars är mer lockande.
Grundarbete
Efter två dagars kroppsvila med enklare elinstallationer med belysning satte jag idag igång med att röja upp lite där ankhuset ska stå. Det första som behövde göras var att rensa upp efter ett av pojkarnas alla oavslutade projekt. För två år sedan fanns det storslagna planer att göra en kolmila, men när vädret och insikten att man var tvungen att vakta milan dygnet runt bordlades projektet på obestämd framtid. Veden som till stor del fortfarande var duglig forslade jag bort till vedlagret och resten kördes upp i skogen till gropen där vi flitigt tippar överblivet men miljövänligt avfall. I milan hade några getingar behagat bygga bo, men med lite tålamod kunde jag avlägsna alla vedklabbar utan att bli stungen. Nu har jag rensat bort gammalt tegel, kapat sly och förberett för en framtida gård som jag vet kommer komma på önskelistan. Jag blev inte förvånad när jag hittade gatstenar eller de två stenskivorna som jag kapade till för att i framtiden kanske få användning för. Imorgon ska jag gjuta fast och väga in fästen i de betongbalkar som redan ligger i marken. Det har förmodligen stått ett hus där tidigare, och jag är tacksam att jag inte behövt forsla bort allt för många rester av det.
Nytt projekt – Ankeborg
Klart att ankorna och gässen behöver någonstans att bo. Hittills har de bott i den mobila hönsgården på gräsmattan nära dammen där de verkar trivas. Det har tidigare kommit önskemål om att ha ett flyttbart hus för ankorna, men nu verkar det som att en lekstuga på hjul inte längre duger, och i ärlighetens namn tycker jag att det är bättre med ett permanent hus. Det blir så mycket enklare att göra estetiskt tilltalande. Dessutom är det enklare att dra in el om det skulle behövas. Man vet aldrig om det behövs en värmelampa när näste generation behöver värme. Nu har jag tre släpkärror panel som är urspikad och redo att användas. Det tog närmare tre timmar per lass, så jag hann inte riktigt med allt annat som var planerat denna helg. Jag hann ändå rensa lite ogräs i slottsträdgården och få bort lite taggiga björnbärsgrenar som letat sig in mellan kryddträdgården och slottsparken. Eventuellt inleder jag min sista semestervecka med att hämta ett lass panel till – om jag inte direkt börjar bereda platsen där ankhuset ska stå och gör en ordentlig projektplan.
Färdigspikad panel
Idag har det varit en sådan där dag som jag fått alla möjliga småsaker fixade. Det sista på soltorken är nu klart, och idag låg temperaturen kring 40 grader konstant under större delen av dagen. Det borde räcka för att torka det mesta i. Nu har åter igen några kantstenar kommit till användning. De kommer fungera som värmeackumulatorer i soltorkens nedre del. Drivbänken nere i gropen tog jag bort då den gjort sitt och gör mer skada än nytta just nu. Mina “avelsrädisor” fick lämna sin plats till diverse förkultiverade sallader och kålsorter som jag fick av min syster häromdagen. Inte ens hönsen var intresserade av de träiga rotknölarna. Nästa gång ska jag vara mer alert med vattningen. Några grannar i den närbelägna “tätbebyggelsen” håller på att byta panel på huset. Varför inte ta hand om virket för kommande ankhusprojekt? Enda haken är att man måste dra ur alla spikar innan man kan använda materialet. Dom behöver transportera mindre till tippen och jag får gratis material som säkert kommer räcka till något mer än ett ankhus….kanske två.