Nu har vi ett antal dagar framför oss där dagen är längre än kvällen och natten. Ljuset som gör att vi glömmer bort när det är dags för att börja laga middag och som lockar oss till att vara ute längre än planerat är äntligen här! Nu är frökuvösen på plats inne i växthuset och väntar den på sina gäster. Nu står den där den står och blir svårt att flytta på utan att först avlägsna alla stenar. Jag fick hjälp av grannen B. att bära upp kuvösen. Efter att vi provlyft med ramen och isoleringen på plats bestämde vi oss för att göra ett försök. Vi tog paus vart tjugofemte meter för att vila min fot. Det var med god marginal som vi tog in den genom dubbeldörrarna som sväljer drygt 140 centimeter. När kuvösen var på plats kunde jag börja fylla på med grus för att skapa en värmeackumulator. Fem skottkärror gick det åt för att fylla på så att det täckte värmekabeln. Jag unnade mig lyxen att sätta in två temperaturmätare som självklart integrerades till gårdens “hjärna”. Nu ser jag att temperaturen ganska snabbt sjunker i växthuset till utomhustemperaturen, men kuvösen verkat hålla värmen betydligt bättre även utan inkopplad värme. Värmekabeln blir ett bra stöd för att hålla temperaturen på en behaglig nivå för kommande plantor. Problemet nu är hur jag ska dra in ström. Jag har ringt till byns allt-i-allo som ska komma och titta på den saken samt gropar för plintar till den nya ank-hagen, som blir ett av vårens större projekt. Jag har gjort bedömningen att en grävmaskin gör jobbet mycket snabbare än om jag själv stapplande ska försöka med spade och hacka. Även om jag tar mig fram likt kapen Ahab och ständigt kämpar med att bli klar här på gården likt en ständig kamp mot den stora vita valen, så känns det mycket bättre i själen nu än när jag låg sömnlös med smärtor och nätterna var längre än dagarna. Länge leve ljuset!