Då var första arbetsveckan och därpå första välförtjänta helgen till ända. Under veckan hann jag med att rensa gropen på uppvuxna rotskott, kvistar och gräs. Även om dagarna fortfarande är hyfsat långa hinner man inte med så mycket när man kommer från jobbet. Att man är trött och behöver vila är väl också en bidragande faktor till att man drar ner på tempot på hemmafronten. Igår hade vi kräftskiva med barnen och vår tidigare inneboende. Jag tyckte det var passande att ge en sheriff-stjärna till sistnämnda som har en något udda klädstil. Cowboyhatt, nycklar och träskor brukar vara standardtillbehören, så varför inte komplettera med en stjärna att fästa vid bröstet. Stjärnan mottogs med ett glatt tack, varpå den fästes på bröstet i skjorttyget – “Den här ska jag har på jobbet!”.
Idag har jag ägnat mig åt att tillverka en antenn till 6-metresbandet för amatörradion. Allt sedan min svåger lurade med mig på en amatörradiokurs har amatörradion periodvis fångat mitt intresse. Dock har jag aldrig blivit riktigt biten och aktiv. – Kanske för att jag tycker det känns jobbigt att prata i radio med människor jag inte känner. Den tekniska biten är fortfarande intressant och det är inte speciellt svårt att hitta ritningar och instruktioner på antenner och andra tillbehör man kan koppla till sin radio. Högst upp på nocken på ladan sitter nu en antenn tillverkad av aluminiumrör och några självlindade spolar. Mina mätningar visar att den är väl avstämd för det avsedda frekvensbandet på 50 MHz, men idag verkar det vara total radiotystnad som gäller. På senare år har jag fått respekt för höjd och vad den kan göra med en fallande människa, så halva tiden gick åt till att göra ett fäste som jag kunde montera på ladans fasad utan att riskera mitt liv. Masten och antennen är 4 meter vardera så det gäller att ha allt förberett när man försöker balansera 8 meter aluminium i vinden. Jag får sätta mig i veckan och försöka få kontakt med någon annan amatör i etern, så att jag får svar på om min antenn fungerar eller ej.