I måndags bestämde jag mig för att göra lite förändringar på RC-banan. Efter en tids körning vet man lite bättre vad man skulle vilja förändra. Precis som med rekommendationen för nya trädgårdar, så ska man låta tiden gå innan man börjar gör för stora ingrepp i en RC-bana. Man vet aldrig vad som fungerar innan man har provat. Två av kurvorna skulle behövas doseras för att man ska kunna hålla ett högt och jämt tempo genom hela banan, och några fler hopp för att försvåra framfarten på vad som annars bara blir transportsträckor, fick bli målet för förändringen. Sagt och gjort vigde jag måndagen efter jobbet till att dosera den första kurvan. Resultatet blev riktigt bra. Nu kan man välja att ta den snabba vägen i innerkurvan, eller luras att sladda runt i ytterkurvan. Vad som blir snabbaste varvtiden får vi se. Under resten av veckan fram till fredagen fick banan vänta till förmån för inkomstbringande arbete. Så äntligen igår så tittade jag ut genom fönstret och undrade – Kan det inte sluta regna….Tålmodigt väntade jag in uppehållet och tog på mig arbetskläderna. När det äntligen lättar, begav jag mig ut i skogen med 4-hjulingen för att leta efter sten till nästa kurva på RC-banan. Då kommer den verkliga skuren! Jag vet inte om jag blev svettig, men blöt blev jag. Flugor och mygg höll sig snällt i alla fall borta. I morse fortsatte jag arbetet med att dosera kurvan. Fyra flak sand, grus och krossmaterial gick åt för att åstadkomma önskat resultat. Efter att ha gjort mig svettig av att rulla handvälten begav jag mig ut för att leta mer sten. Den här gången för att bygga en stödmur för att förlänga “Sonnenschein-kurvan”. Den har fått det namnet efter ett bilbatteri som jag hittade där när jag började bygget med banan. Eftersom insidan av stödmuren behövde väldigt mycket material, beslutade jag mig för att ta hjälp av traktorn. Högen av jord, sten och grus utanför hönshuset fick bli lämpligt fyllnadsmaterial. Det ska ändå planas ut där för att göra plats åt en vaktelgård….vad det lider. Efter förvånansvärt många skopor material, var så vägbanken klar för slitlagret, som fick bli krossad 0-16 med inblandning av 0-4 grus. På så sätt håller det bättre har jag kommit fram till, och man behöver inte hyvla och välta så många gånger per säsong. Trots att bilen är liten, så sliter den upp rätt mycket material. Vältningen är det som förmodligen tar mest energi, speciellt när det är lite kuperat – så det vill man inte göra så ofta. Efter allt byggande var det dags att njuta av en fartfylld timme – roligare än vanligt. Om jag känner mig själv, så blir det nog en och annan förändring på banan framöver.