Jag sitter här och uppdaterar min blogg samtidigt som jag tittar ut genom fönstret och beskådar början på nästa projekt, som låtit vänta på sig en längre tid. Jag har dragit mig lite för att måla om huset. Det är besvärligt och dyrt att hyra en ställning. Att stå och vingla på en stege när man ska byta vindskivor känns inte riktigt säkert. Projektstarten kom oväntat för någon dag sedan, då paret från granngården kom på besök för att försöka könsbestämma våra höns. Vi blev inte klokare, annat än att vissa säkerligen var tuppar, och andra kanske skulle visa sig vara det i ett senare skede. Vi pratade en hel del om andra saker, och vi kom in på att måla om huset, men att jag dragit mig för det. Efter någon timme kom de tillbaka och erbjöd sig att låna ut sin ställning som de vid något tillfälle bestämt sig för att aldrig låna ut till någon. Vi fick förklarat för oss att man gladeligen ville låna ut den då vi reciprokt hjälpt varandra vid flera andra tillfällen. Vi brukar utlåta en vinterplats i maskinhallen för deras höelevator, och de brukar tacksamt ta emot hästgödsel från hagarna. Igår kom så ställningen levererad på traktor och kärra, och vi fick förklarat för oss hur ställningen skulle byggas ihop. Idag började jag att bygga ställningen, och har införskaffat färg och virke till nya vindskivor. Efter lite konfererande med gårdens arbetsplatsinspektör anvädes min gamla klättersele och diverse karbinhakar som extra säkerhet när man står uppe på ställningen. Det känndes tryggt att vara fastkrokad när jag rev bort den övre vindskivan, som helt klart gjort sitt. De nya vindskivorna har fått en grundmålning med svart slamfärg – så nu har jag på allvar börjat. Imorgon hinner jag nog borsta fasaden innan jag ska iväg på min systersons födelsedagsfirande.