Den senaste tiden har jag ägnat åt mindre göromål. Gräset växer, och jag har ägnat många timmar åt att röja och trimma gräs. Ett och annat reparationsuppdrag i verkstan och smedjan har brutit av de vanliga rutinerna. Jag har spenderat en hel del tid uppe vid RC-banan, och nu kan jag köra varv efter varv utan avbrott eller olyckor. I takt med att jag blir en bättre förare, utökar jag banan med lika många sekunder, så det tar lika lång tid att ta sig runt ett varv oavsett hur snabbt jag tar mig fram. Det är nog lika stimulerande att bygga banan, som att köra på den. Nu ska jag ge mig i kast att göra det mötesfritt uppe i skogspartiet, så att man kan köra två stycken utan att rikera att frontalkrocka. Dessvärre måste jag ta ner några träd, och jag är rädd att jag förlorar “skogskänslan”, om jag går för hårt fram. Nästa stora projekt blir att försöka locka någon i familjen eller bekantskapskretsen att börja köra så att man kan få lite motstånd, men jag tror att den största utmaningen blir att övervinna tröskeln från att det känns omöjligt att ta sig runt banan till att det blir riktigt roligt. Min fru är ju bättre på bilspel än vad jag är, så helt omöjligt ska det väl inte behöva bli.