Idag har det gått precis en vecka sedan jag påbörjade detta snabbt beslutade projekt. Det har gått förvånansvärt snabbt att komma såhär långt. Tre av fyra väderstreck är avklarade, och nu återstår framsidan av huset. Vi har lite planer på att göra en altan som sträcker över hela framsidan, så det känns lite meningslöst att måla hela framsidan. Dock vet jag inte om jag väntar med altanen till i vår, och då kanske det är bättre att måla helt klart. Det känns nog bättre än att mötas av något som kan liknas vid ett förfallet kråkslott. Jag kommer hur som helst inte behöva sätta upp hela ställningen, då det går fortare att måla med pensel på ett förlängningsskaft, än att klättra upp och ner för ställningen. Vi får se om jag hinner bli klar till imorgon, eller om jag behöver någon dag till på mig för att slutföra projektet. Den här gången behövde jag inte komma överens med några getingar, och uppsättningen av vindskivorna gick som en dans när jag fick lite hjälp från sonen. Sista skruvarna för att säkra vinskivorna i överkant gjordes på samma sätt som sist – hela klätterutrustningen med sele och rep kom till användning. Demonteringen av ställningen gick också smidigt med hjälp… denna gång från sonen och hans flickvän.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Monthly Archives: juli 2018
Muskelvila och målning
Gårdagen fick bli en vilodag för musklerna. Det kändes bara motigt att försöka lyfta “stålplankorna” till övre ställningsplanet på plats. Dessutom var det fuktigt efter morgonens störtskurar, som fyllde den kubikmeterstora vattentanken på nolltid. Det fick istället bli en dag till mindre göromål. En av dessa var att bygga en liten trälåda för ställningens alla tillbehör. Den pappkartong som tidigare använts, kändes inte värdig att förvara alla viktiga låssprintar och förankringsöglor. Jag kostade till och med på mig att laserbränna in texten “Ställningstillbehör” på långsidorna. Efter allt regnande kändes det tillräckligt säkert att försöka mig på att testa kallröken. Det visade sig att konstruktionen inte riktigt höll måttet, och det slutade med att jag byggde en helt ny med liten annorlunda princip. Först ut att teströkas var en salt och pepparblandning. Resultatet blev riktigt lyckat, så nu ska jag bygga en rökkammare istället för den begagnade glassförpackningen som användes vid teströkningen. Idag fick jag hjälp att placera “plankorna på det övre ställningsplanet, så nu har jag kunnat avlägsna de övre vindskivorna och byta ut delar som inte längre tjänar som skydd för taket. Nu är övre halvan av gaveln målad. Det finns med andra ord hopp om att jag hinner bli klar med den tredje sidan under morgondagen.
Mellandag utan målning
Efter att igår ha fått hjälp av min dotter att demontera, och sedan montera upp ställningen på den syd-östra sidan var fasaden på den sidan snabbt avklarad. Vi hann precis montera ner ställningen innan den gassande solens strålar tog sig runt husknuten, och hade gjort det olidligt att vistas där någon längre tid. På samma manér hann vi precis måla den bakre långsidan av huset innan eftermiddagssolen gjorde entré. I morse demonterade vi ställningen vi satte upp igår för att fortsätta på gaveln. Jag inte riktigt hunnit klart med uppsättningen av ställningen. Nästan hela dagen har gått åt till att rengöra och placera ut en IBC-tank, som är tänkt att fyllas med regnvatten – om det nu kommer något. Man har lovat lite regnskurar imorgon – så vi får hoppas att maskinhallens tak kan skänka några liter till hönsen. Tanken var tidigare fylld med någon slags olje- och vattenbaserad emulsion för kylning vid skärande bearbetning, och vattnet och oljan hade bitvis separerat efter flera års lagring av vätskan. Jag var tvungen att sågar upp tanken för att kunna föra rent inuti. Först fick jag ta en spackelspade och skrapa loss det kola-liknade “oljeklägget”, och sedan efter många olika tester av olika mer eller mindre starka lösningsmedel, kom jag fram till att rödsprit var det enda som löste upp “fettet”. Efteråt tvättade jag först med ättikssprit, och sedan med dikmedel, så vattnet som kommer samlas i tanken borde vara tjänligt för fjäderfän att förtära.
Målat och ny vindskiva på plats
Om jag får välja mellan minus 30, och plus 30, så väljer jag trots allt det senare. De senaste två dagarna har jag kunnat stå i skugga fram till ca 10:30. Fasaden har först någon timme senare fått solens strålar på sig, så jag har kunnat måla fram till runt 12-snåret. Sedan har det blivit för varmt – både för mig och för färgen. Vi var tvungna att öppna fönsterna i hönshuset, vilket medförde ett litet avbrott i fasadrenoveringen till förmån för ett gallerfönster. I eftermiddags fick jag vindskivorna på plats. Jag har funderat på hur jag ska lyckas få dem på plats utan att riskera mitt liv. Förutom höjden, som i sig inte är farlig…förrns man faller, så har jag haft sällskap av ett tjugotal getingar som visat ömsesidig respekt och förståelse för mitt arbete. Sista två skruvarna som satt högst upp krävde engagemang från både dotter och fru. Dottern stod och säkrade mig med ett klätterrep över taknocken, samtidigt som jag stod på översta plattformen balanserandes på en stege med alldeles för brant lutning för att det skulle kännas tryggt och bekvämt. Min fru fungerade som hantlangare och kommunikatör mellan mig och min “livlina”. Nu återstår bara fönsterfodren på nedre plan, samt avlägsnade av markiserna som måste renoveras – om de nu ska användas igen. Imorgon flyttar jag förhoppningsvis ställningen till syd-västra gaveln av huset. Om jag hinner med det under förmiddagen, så kan jag arbeta hela dagen i skugga, om jag så skulle vilja. Förhoppningsvis blir det samtidigt lite svalare.
Tid att ta hand om människornas hus på gården
Jag sitter här och uppdaterar min blogg samtidigt som jag tittar ut genom fönstret och beskådar början på nästa projekt, som låtit vänta på sig en längre tid. Jag har dragit mig lite för att måla om huset. Det är besvärligt och dyrt att hyra en ställning. Att stå och vingla på en stege när man ska byta vindskivor känns inte riktigt säkert. Projektstarten kom oväntat för någon dag sedan, då paret från granngården kom på besök för att försöka könsbestämma våra höns. Vi blev inte klokare, annat än att vissa säkerligen var tuppar, och andra kanske skulle visa sig vara det i ett senare skede. Vi pratade en hel del om andra saker, och vi kom in på att måla om huset, men att jag dragit mig för det. Efter någon timme kom de tillbaka och erbjöd sig att låna ut sin ställning som de vid något tillfälle bestämt sig för att aldrig låna ut till någon. Vi fick förklarat för oss att man gladeligen ville låna ut den då vi reciprokt hjälpt varandra vid flera andra tillfällen. Vi brukar utlåta en vinterplats i maskinhallen för deras höelevator, och de brukar tacksamt ta emot hästgödsel från hagarna. Igår kom så ställningen levererad på traktor och kärra, och vi fick förklarat för oss hur ställningen skulle byggas ihop. Idag började jag att bygga ställningen, och har införskaffat färg och virke till nya vindskivor. Efter lite konfererande med gårdens arbetsplatsinspektör anvädes min gamla klättersele och diverse karbinhakar som extra säkerhet när man står uppe på ställningen. Det känndes tryggt att vara fastkrokad när jag rev bort den övre vindskivan, som helt klart gjort sitt. De nya vindskivorna har fått en grundmålning med svart slamfärg – så nu har jag på allvar börjat. Imorgon hinner jag nog borsta fasaden innan jag ska iväg på min systersons födelsedagsfirande.
Efter drygt 24 års uppehåll trillar man dit igen
Vi har gått ett tag och kikat på om vi inte skulle skaffa en rök. Här om dagen kom våran inneboende hemdragandes med en grill-/röktunna. Min tanke var att vi skulle bygga en egen rök som vi kunde både kall-och varmröka i. Nu har det varit lite varmt för att hålla på och göra några större arbeten utomhus, så det har liksom dragit ut på tiden. Denna nyinförskaffade rök fungerar säkert om man ska varmröka, men kallrökning kräver nog lite mer. Efter lite undersökningar inser jag att det inte alls behövs en stor vedeldad spis eller tunna, utan det räcker med att man har en rökgenerator som lever på luft och glödande spån. Som vanligt när jag ska ge sig i kast med något nytt försöker jag inhämta så mycket information som möjligt från andra uppfinningsrika personer från alla världens hörn. Min lösning fick bli ett överblivet cylinderfoder från motorrenoveringen av Moälven, samt en fläkt som blivit över när jag byggde 3D-skirvaren. Den går på 12 volt och drar endast 100 mA – vilket innebär att ett bilbatteri på 70 Ah motsvarar 700 timmars gångtid. Det borde räcka för den mest “mörkrökta” mat man kan tänka sig. Efter första den provisoriska ihopsättningen var det klart för första testet. Jag spånfyllde det perforerade innerröret, också det från Moälven – närmare bestämt det gamla avgasröret, och tände på med gasolbrännaren. Efter någon minuts värmning började det ryka om spånet. När att jag placerat spånröret inne i “kallröksgeneratorn” och startade fläkten, kunde jag konstatera att luftflödet var för högt. Istället för att varvtalsreglera fläkten valde jag att bygga ett spjäll. Idag testade jag röken i lite över en timme på ett batteri från en av mina sladdlösa maskiner, och jag har stora förhoppningar om att det kommer fungera. Spånet som jag testade med, var kanske inte riktigt optimalt, men rök kom det under hela testet, och mycket av spånet fanns kvar när jag avbröt testet. Imorgon blir det till att införskaffa “riktigt” spån. Jag skulle i och för sig kunna gå ut i skogen och såga ner lite olika träslag lämpliga för röken, men det tar tid att torka, och jag kan inte vänta. Jag hoppas att temperaturen utomhus kan hålla sig under 30-gradetsstrecket så kan jag teströka någonting – annars blir det ju varmrökt.
Hönsen har också fått lite uppmärksamhet. Jag byggde en vattenautomat som kan stå utomhus. De pinnar jag satt upp inne i hönsgården har börjat användas. Idag när jag kom förbi satt tre stycken och trängdes på en av pinnarna. -Kul när saker anvämnds som man tänkt sig. I övrigt ingenting att rapportera!
Förvaringslåda för foder
Platsen under redena blir en perfekt plats till att förvara foder, snäckskal och annat godis för hönsen. Jag började igår med att försöka hitta fodertunnor, men det var mer eller mindre omöjligt att få tag på rätt storlek och kvalitet. Antingen för stora, för små, eller för klena. Jag hade några medar till lådor liggande, så varför inte göra ett försök att bygga en specialanpassad förvaringslåda under redena. Nu är frågan om det kommer bli för tungt så att lådan kärvar, eller om det kommer fungera så bra som man skulle önska. När jag ändå höll på i verkstan passade jag på att montera fast sittpinnar utanför varje våningsplan utanför redena. Det känns som att hönorna får lättare att ta sig in och ut då. Av den lilla biten björk som blev över efter sittpinnarna, gjorde jag ett ställ för träborrarna som annars legat i en låda, huller om buller. Du blir det svårare att ha oordning, och lättare att hitta.
Stallvård och hönsreden
Idag har jag städat lite i stallet. Det blir som ett brunt pulver av torven som lägger sig överallt. Jag passade på att använda tryckluft för att blåsa ut allt damm ur stallet innan jag spolade rent golvet med högtrycken och rensade avloppsbrunnen. Ett varv med grästrimmern utanför stallet i stenläggningens fogar gjorde susen. Även om det inte är dags ännu, så förbereder jag redena för hönsen att värpa i. Förmodligen har jag gjort för många. Av andras erfarenhet ska det vara lätt att tvätta och göra rent, så löstagbara backar som mäter 35×35 cm får fungera som inlägg i respektive fack. Imorgon ska jag försöka bygga en underdel som man kan ställa fodertunnor på för att spara plats och skapa ordning.
Åskådarbänk och nostalgi
–Du ska väl inte kasta den där? Det var någon gång under de sexton lass med skräp jag körde till tippen då vi rensade ut huset när vi flyttade ut till gården för drygt sex år sedan som jag sa detta. – Ja, jag är så trött på min fru, som varje år envisas med att jag ska måla om den. -Om du inte har något emot det så tar jag gärna hand om den, svarade jag. Den har allt sedan dess stått utanför stallet, mest som prydnad, men nu kommer den väl till pass som åskådarbänk utanför hönshuset. Av originalplankorna att döma har den varit intensivt kobolt-blåa. Det lustiga, är att jag hittade några plankor i min container från när jag rev ut innanmätet från duschen på nedervåningen – så allt utom färgen har jag räddat från tippen. De visade sig att brädorna var på centimetern lika långa som föregångarna. Jag fick snagga ner några millimeter på bredden och slipa upp dem innan jag gick lös med den nyinköpta färgen. Jag bestyckade två plankor med ytstickande skruvar som fick bli torkstöd när jag målade. Avtrycken blir på så sätt minimala om man vill kunna måla båda sidor utan att vänta på att färgen torkar innan man vänder på brädorna. Nu står bänken utanför stallet och väntar på att kunna bli besutten, innan den hittar en ny plats utanför hönsgården. Medan färgen torkade ringde det i telefonen. Det var den nya ägaren till Moälven som hörde av sig och undrade om jag hade kvar dynorna till sittbänkarna i båten. Det hade jag, och vi kom överens om att träffas där jag förvarat dynorna. Det var med lite blandade känslor, som jag satte mig i bilen. Jag hade i förväg bestämt mig för att vara väldigt kort. Jag har lagt ner så mycket tid och energi i den båten till ingen nytta. Jag försökte till och med donera båten till dykklubben, som tackade nej då ingen ville ta ansvar – ingen ville befatta sig med båten. Vid överlämnandet av dynorna förklarade jag att jag numera var en bitter och slagen man som lämnat båtägandet bakom mig, och ville av den anledningen inte servera allt på ett silverfat för någon som bara suger energi från en. Ja – så illa kändes det för stunden. Trots mina försök att vara otrevlig, ville man bjuda mig på kaffe och utväxla några ord, och kanske få svar på en och annan fråga. Efter lite övertalande, och förklarande om att båten hamnat i goda “ideella” händer, gick jag med på att bli bjuden på en kaffe. Vi satt gott och väl över en timme och pratade. De frågade, och jag svarade. Jag fick mycket beröm för mitt gasreglage och en förståelse för hur mycket jag lagt ner i tid och energi på båten. Jag fick förklarat för mig att man ville bilda en förening kring båten, och att jag skulle välkomnas om jag så skulle vilja – självklart utan att behöva dra några tunga lass. Man ville föra tillbaka båten till till dess naturliga miljö norrut, där den väl skulle tas om hand. Man ville också att jag skulle komma med sista biten när man skulle föra den någonstans in i Ångermanland med “mediabevakning” och allt. Jag var när som helst välkommen att besöka båten i Åkersberga innan den i nästa vecka styr kosan norrut. Efter att kaffet både blivit ljummet och kallt, blev jag lite ambivalent. Har jag tid? Orkar jag? Vill jag? Mja, kanske – om någon annan kan ligga sömnlös på nätterna och oroa sig för båtplats och sjöduglighet. Jag ska iallafall ta mig en rejäl funderare kring detta – nu när det inte finns några krav! Kanske det är värt att räddas från min känslomässiga soptipp….
Värmebölja
Efter fem dagars nedvarvning och fullständig avkoppling hos mina föräldrar i Finland, är jag åter tillbaka på gården för att fortsätta med alla mina mer eller mindre självpåtagna projekt. Vistelsen på bortaplan var precis så lång att jag kunde förnimma antydan till en begynnande rastlöshet. Att få allt serverat för sig, och låta sig bli ordentligt bortskämd, hör kanske inte till mitt vanliga jag. Väl hemma möttes jag av en värmebölja som tvingat mig att mestadels vara inne i verkstaden med stängd port för att hålla värmen stången. Det blev en justering av stoppet för skottkärran på gödseltransportören. Den lyckades jag avklara under förmiddagen då värmen ännu inte hunnit bli så tryckande. Det är inte så kul att sitta med långärmat och svetsa när det är så varmt. Imorgon blir det den första officiella tömningen, och projektet kan förhoppningsvis helt och hållet läggas till handlingarna. Jag kände att jag behövde göra en insats och skänka hönsen en chans till lite mer skugga ute i hönsgården – så det blev ett litet tak som man kan flytta runt. När jag var inne och justerade vattenautomaten såg jag hur några av hönsen låg och badade i spånet, och fick dåligt samvete för att de ännu inte fått något sandbad, så två gamla däck sågades snabbt upp och fylldes med sand för att de ska kunna sköta hygienen. De avverkar det gröna snabbt inne i gården, så det börjar bli dags att göra i ordning själva hagen – när värmen äntligen bedarrade, kunde jag slå ner de sista stolparna.. Nu återstår det att sätta upp själva elstaket och koppla på ström, sedan kan vi avlasta gården på grönbete när vi är hemma.