Jag har länge funderat på hur jag ska förändra raksträckan som är längst bort från förarpositionen. Det är alltid kul med ett stort, men snällt hopp som man klarar av varje gång. En ganska flack och lång landningsramp är snällt för bilarna. För att fylla upp använde jag det sista mexiteglet från haciendan som numera är vår kryddträdgård. Som stödmur använde jag gamla stolpar från förra gången vi byggde om skogshagen. Ovanpå allt tegel som för övrigt var fem fulla skopor, tippade jag lerjord på som jag jämnade till och “paddade” ordentligt. Det gick förvånansvärt bra att köra paddan upp och ner för sluttningarna, även om jag fick trycka på lite för att den skulle gå framåt. Ovan på jordlagret lade jag två skopor 0-8 som jag sedan paddade för att få en hård yta. Lite regn på och kanske lite påfyllnad efter lite körning kommer göra att hoppet blir hållbart i längden. Jag tog några gamla PEM-rör och tillverkade räcken så att man inte råkar hoppa snett och far in i en av stolparna till longervolten. Det är fortfarande möjligt, men med lite omdöme ska man väl kunna klara sig från frontalkrockar med stolpar.
För att ge hoppet lite extra finish målade jag sidan med faluröd färg. Nu känns det som att varje del av banan är klar och så bra som jag vill ha den. Men precis som med gårdar blir man heller aldrig klar med RC-banor.
Efter en hel dags väntan fick så äntligen svärsonen provköra banan. Det nya hoppet fick godkänt. Jag gjorde sällskap efter en stund och än så länge är jag snabbare runt, men det är väl bara en tidsfråga innan man får mer motstånd än vad man klarar av!