Utan lista – nada listo!

Jag har sedan en tid haft i bakhuvudet att jag måste kupa potatisen, men det har alltid kommit annat emellan. Odlingsterrassen som mår bra av lite ny jord fick ett tillskott idag när jag äntligen tog mig i kragen och skulle kupa potatisen. Först hade jag väldigt låg energi när jag satt och drack min espresso. Vad ska jag göra idag? Jag började plita ner några självklara saker på min lista som att tömma diskmaskinen och baka bröd. Egentligen borde jag kupa potatisen, fylla dammen och gräva ner matarkabel till elstängslet. Konstigt nog kändes det inte längre så tungt att börja jobba när jag hade min lista att utgå ifrån. Efter två skopor med jord hade jag kupat potatisen både på odlingsterrassen och nere i “Konungarnas dal”.

Efter att potatisen var kupad gav jag mig i kast med att göra diken för matarkabeln vid alla grindar och mellan de två ängshagarna. Det behöver inte vara speciellt djupt – bara så att den kommer ner i marken någon decimeter. Med tjälkroken och korpen hade jag ganska snart dikat alla fyra övergångar.

Nästa punkt på listan var att starta upp trädgårdsdammen som är i behov av lite vattencirkulation. Det blir snabbt sunkigt av alla alger och mygglarver som trivs i stillastående vatten. Eftersom dammen inte självfyller, och en hel del av vattnet dunstar bort soliga dagar, var jag tvungen att fylla på med några kubik från den stora dammen. Det visade sig vara hål på slangen, så jag fick kapa av den del som läckte och skarva med en ny del. Nu flödar vattnet i dammen som det ska. Det ger en extra dimension när man hör vattnet porla.

Nu håller jag på med den sista punkten på min lista – att laga mat! Det blir tortellini med egen pesto av basilika och vitlök från trädgården tillsammans med köpta nötter och olivolja. Till detta serveras stekt anklår tillsammans med saltgurka, det också från egen produktion.

Lågintensivt

Idag har jag mest skrotat runt i trädgården och plockat ett och annat ogräs. En av katterna gjorde mig sällskap större delen av min vistelse i trädgården. Även växthusen fick sig ett besök. I Lilla Italien satte jag upp en smidesljuskrona och skickade ner de sista paprikorna i jorden uppe i Lilla Spanien. Egentligen skulle de ha donerats till bättre behövande, men när varken tid eller ork att hämta eller lämna dem har de stått i sina små krukor och mått sämre och sämre. Man ser en tydlig skillnad mellan de som fått stå i riktig jord och de som räddades från komposthögen. Nu kommer jag inte ihåg vad det var för sorter, eller om det till och med var chili. Det visar sig om det hinner bli några frukter.

Efter trädgårdsarbetet gick jag ner i verkstan för att städa lite. Där, på golvet, låg hävstången som används till att flytta den mobila hönsgården med och gjorde sig påmind om att jag borde fixa punkteringen. Eftersom jag hade några hjul med solida däck i nästan samma dimension som de trasiga, bytte jag ut till dessa istället. Det enda som behövde göras var att hitta ett rör i rätt dimension och kapa till några bussningar. Nu kommer de att hålla i några år till. Efter att hjulbytet var genomfört kunde jag göra det jag egentligen kom till verkstan för att göra – städa!

Sista stolpen

Under veckan har det varit lite trögt på projektfronten. Efter att ha använt hönsnät och stenar för att täppa igen det bottenlösa hålet kunde jag gjuta fast den sista stolpen till ängshagarna. Nu verkar det som att det kommer finnas en fortsättning på ängshagarna, men jag vill nog avsluta det jag påbörjat innan jag börjar dela av och förändra landskapet i dem. Min fru har inspirerats av någonting som går under namnet eller begreppet “Paddock Paradise”. Det går ut på att man skapar rum med gångar emellan och försöker stimulera hästens behov genom att den får gå för att ta sig från punkt A till punkt B, eller från hö till vatten. Om jag förstår saken så försöker man dela in hagen i olika rum med olika aktiviteter i varje. Vi får se hur det blir att kombinera estetik, praktik och behov med varandra. Jag är än så länge motvilligt positiv och ser det lite mer som en långsiktig plan. Nu vill jag i alla fall få en avgränsning och ett slut på detta långlivade ängshageprojekt.

Varje dag har jag oroligt inspekterat sparrisplantorna som haft en tuff vår. Speciellt den bakre raden där jag ett tag trodde att alla plantor dött. Idag kunde jag äntligen andas ut då den sista av mina 14 plantor visat livstecken genom att skjuta upp ett skott genom jorden. Igår plockade jag för första gången i år ihop en sallad av det som odlingarna för tillfället har att bjuda på. Tomaten som jag för tillfället följer blir synligt större varje dag, och nästan alla plantor har börjat utveckla tomater från de blommor som blommat ut. Krassen har börjat blomma sporadiskt och vissa rosor blommar för fullt.

Fodertråg och stolpvatten

Efter att jag gjort fodertrågen här om dagen fick jag en beställning på ytterligare två. Det är kul när det man gör uppskattas av både fåglar och fruar. Med stiftpistol går det ganska snabbt att bygga ihop. Det som tar lite tid är ändorna som kräver lite sågning och kantfräsning. Ändorna är förstärkta med spikar för att om möjligt hålla fler än en säsong. Det börjar “redan” bli dags att måla och renovera hönsgården på sina håll. Allt tärs av väder och vind och kräver sitt underhåll.

Tomatplantorna känns friskare och mer stabila än tidigare år. Jag vet inte om det har med det nya bevattningssystemet, eller det faktum att jag bytt jord i alla odlingslådor. Den tomat som jag hittade igår har vuxit till nästan dubbel storlek på ett dygn och fler tomater ligger i startgroparna. Om några veckor kommer jag kunna njuta av egna tomater, och finna det otänkbart att köpa i affären. Målet är att få så mycket tomater så att det räcker hela året till nästa skörd. Tomaterna brukar ta slut i maj. Vi får se hur det går.

För att kunna slå ner stolparna i de förborrade och spettade hålen uppe i skogen tog jag hjälp av vatten. Jag fyllde alla 44 hål med vatten innan jag skred till verket och började slå ner stolpe för stolpe. Vissa stolpar var en riktig utmaning att driva ner i marken. Inte för att det gick trögt, men för att det lutade så förbaskat mycket. Tur att jag har balanssinnet kvar i blodet från min tid då jag cyklade enhjuling! De sista fem stolparna var riktigt motigt att slå ner då energin började sina.

Att slå ner stolpar i marken är en utmaning på flera sätt. Först ska hålet borras eller spettas. När man väl borrat ett hål, oavsett om man stött på sten eller ej så ska stolpen ner i marken. När stolpen väl är nere i marken ser man om man lyckats. Inte allt för sällan så är det en sten som pressar stolpen åt ena eller andra hållet, och allt ser snett och vint ut. Med hjälp av kilar, vinsch och och slägga kan man justera stolparna så att man inte störs allt för mycket av sneda stolpar. En av få anledningar till att flytta till Skåne där nästa allt i marken är jord utan stora stenar. Har man slagit ner över 180 stolpar så kan ju merparten vara raka kan man tycka. I slutänden så är det nog bara jag som bryr mig om hur det ser ut.

Stolpe in

I morse bakade jag två bröd. Ett rostbröd och ett fullkornsbröd på surdeg med en massa solrosfrön och hela vetekorn som hade fått stå i blöt under natten. Medan degen gjorde sitt, först i jäsbunken och senare i ugnen passade jag på att gå en runda i trädgården för att inspektera. Tomatplantorna behöver tjuvas och bindas upp vartefter att de växer. Nu är det nästan dagligen som jag behöver justera uppbindningssnöret. En och annan blomma har blivit till tomat och chilifrukter kommer i mängder som det ser ut. Jag var uppe och kollade till mina stackars sparrisplantor som inte alls har levererat så mycket jag hade hoppats på i år. Vissa kikade upp ur jorden, men stannade sedan helt av. Nu börjar även de plantor som jag befarat vara döda skjuta upp. några skott ur marken. Senare i sommar när plantorna tagit sig, ska jag nog plantera om och förbättra dräneringen och jorden en aning. Som det är nu så är jorden väldigt blöt. Det kan bero på lövtäckningen som jag kanske inte tog bort i tid, men det skadar inte att förbättra förutsättningarna till nästa år.

Efter att jag var helt klar med bakningen passade jag på att rensa ogräs från den nedre delen av terrassodlingen där det fortfarande fanns lök kvar sedan förra året. Även den här jorden behöver förbättras. Den är alldeles för kompakt även om den av ogräset att döma är näringsrik, vilket nässlor och tistlar vittnar om. Av allt ogräs som vi har är nog ryssgubbarna de värsta. Pålrötterna sitter djupt ner i marken och är nästa omöjliga att få upp hela. Kirskålen sprider sig, men där är rötterna mer ytliga och fås ganska lätt upp med grepen. Jag ser detta år som ett förlorat år för odling i den nedre delen av terrassodlingen. Jag tror att jag ska satsa på ärtor, bönor, morötter och zucchini, och kanske odla lök nere i odlingsgropen istället. Ärtorna vill nog ha lite mer sol, och löken verkar inte ha något emot att växa i skugga, bara det finns fukt i jorden.

När jag kände mig klar med att rensa ogräs tog jag gummislägga och skulle slå ner stolpar i hagen. Millimeter för millimeter gick stolparna sakta ner i marken. I den takten skulle jag förmodligen behöva stå i flera dagar, och ändå inte bli klar. Jag hämtade till slut Lastman och gjorde ett försök att få ner stolparna genom att “slå” med tvärstaget på lastarmen istället. Det visade sig vara riktigt effektivt. Tidigare har jag försökt trycka ner stolparna, men det har bara resulterat i att maskinen lyft i framkant och fått stolparna att vika sig. Efter lite övning gick det riktigt bra, och de stolpar som jag tidigare försökt slå ner med släggan, fick jag ner på några få slag med lastmaskinen. Nu har jag slagit ner alla stolpar som jag kommer åt med lastmaskinen. Resten av stolparna som står uppe i skogen får jag väl banka ner för hand – millimeter för millimeter.

Tech- eller täckodling

Egentligen hade jag tänkt slå ner stolpar i hagen, men det slumpade sig så väl att någon, förmodligen min son lånat gummisläggan. Nåja- det finns ju annat som man kan göra också. De buskar och träd som vi planterade förra året skyddade jag med en gallerbur för att freda dem från hungriga harar under våren då de gärna äter allt som inte är täckt med snö. Jag passade på att rensa bort ogräset som fått växa ohämmat i sina skyddsburar.

Ibland kan man kombinera ordning med odling. Hö-hörnan samlar på sig en hel del hö-boss som inte går att ge till hästarna. Under hösten körs det mesta upp till komposten, men från vintern och våren kan det vara smart att spara det fram till att man kan använda det till att hålla ogräs borta. Eftersom vattnet kommer mellan hö-lagret och jorden eftersom jag använder fuktslang så är det inte så mycket som hinner förmultna. Hönsen brukar vara ganska bra på att sprätta runt och finfördela det hela så att man kan vända ner det i jorden till nästa odlingscykel.

Eftersom jag hade lite tid över, och min fru efterlyste nya utfodringstråg till hönsen passade jag på att använda lite gamla fasadbrädor till ändamålet. De kommer väl med tiden att vittra sönder,men de kommer säkert att fungera i några år.

Som avslutning på dagen innan det är dags att laga middag till midsommargästerna tog jag hand om gamla synder och plockade undan i verkstan och samlade ihop verktyg och pinaler från de senaste dagarnas fixande. Jag hann även med att blanda deg till mitt fröbröd och förbereda morgondagens rostbrödsbakning.

Ogräs och avgränsningar

Under den gångna veckan har jag ägnat lite tid åt att rensa ogräs i vitlökslandet. Först tistlar, sedan maskros och nässlor. Därefter har jag efter bästa förmåga tagit bort kvickrot och vad jag tror är revfingerört. Idag la jag stockar runt odlingen där det saknades för att enklare kunna hålla tydliga gränser mellan odling och vildmark. Gör man lite varje dag är man snart ikapp med ogräsbekämpningen.

Jag blev också klar med att spetta hål för alla stolpar i den delen av sommarhagen som går genom skogen, så nu återstår bara att ta gummisläggan samt trappstegen och banka ner alla stolpar. Jag räknar med att hinna med de flesta nu till midsommarhelgen. Det ska bli skönt att kunna börja skruva i isolatorer och äntligen få ett slut på detta evighetsprojekt som snart fyller ett helt år.

Det har gått sådär med sparrisodlingen, som kom av sig ordentligt efter en lovande start. Många av plantorna håller fortfarande på att kämpa sig upp genom jordskorpan. Jag tror att det varit lite för fuktigt under lövtäcket som jag la dit förra hösten. Det i kombination med att det hela tiden rasar ner jord från slänten gör att det aldrig torkar upp ordentligt. Nu tog jag tag i en del av problemet genom att bygga en stödmur – vilket jag egentligen borde gjort redan från början, men kanske inte hade tid eller ork att genomföra. När jag bygger stödmurar av stockar, brukar jag numera använda mig av armeringsjärn som jag förankrar både vertikalt och horisontellt så att inte stockarna rullar när jorden trycker på. Det har visat sig vara tillräckligt för att hålla stockarna på plats tills de multnar bort efter ett tiotal år – om jag har tur. Jag ska ju ha något att ägna mig åt när jag blir äldre också!

Är det klart nu månne?

På förmiddagen – efter att jag gett hästarna hö och vatten gick jag upp till stora växthuset där jag odlar paprika, gurka och tydligen en och annan tomatplanta som gömt sig bland allt ogräs. Jag tror att jag rensade bort närmare tio stycken men sparade tre som hade placerat sig på ett lägligt avstånd mellan gurkplantorna som börjat sträcka sig upp mot klättervänligt galler. Vi får se om det är bifftomat, eller körsbärstomat. Av växtsättet att döma så tippar jag på det senare. Det blev en hel tunna med grönt som hamnade hos hönsen som ivrigt började krafsa och äta. På något vis känns det rätt bra när det som inte jag vill ha, gör någon annan lycklig.

Resten av dagen har jag spenderat till att slutföra sovrummet. Jag har byggt den specialanpassade lådhurtsen som ska stå bakom sänggaveln. Då sängen står på hjul tyckte jag att det var lämpligt att även lådhurtsarna skulle kunna flyttas runt lika enkelt. Ovanpå lådhurtsen placerade jag tre lampor för att skapa lite mysfaktor i rummet, som för övrigt är ganska mörkt. Det krävs en hel del ljuskällor för att man ska kunna orientera sig kvällstid. För att inte behöva gå runt i hela rummet för att släcka och tända kan jag styra från knappsatsen innanför dörren eller från mobiltelefonen om det ska vara tänt eller släckt i rummet. Vi får se vad min fru tycker.

Min fru har ju varit borta under helgen. Anledningen var att hämta saker från svärfars landställe som ska övergå i andras ägor. Resultatet var ett måttligt fyllt släp med möbler och annat “bra-att-ha”. Bland annat ytterligare trädgårdsmöblemang. Tills vidare får det vila under eken tills vi hittar ett bättre ställe. Hon fick också med sig en sten som hennes anfader huggit ut. Den har i alla fall tillfälligt, passande nog, placerats vid Lilla Stonehenge.

Där försvann den dagen

Idag har jag inte fått så mycket synligt gjort. Större delen av dagen har jag tillbringat uppe i sovrummet och packat ur flyttkartonger. Eftersom min fru är borta och ligger efter i uppackningsarbetet tänkte jag överraska henne med ett ordnat sovrum. Jag har inte “kunnat” montera skivan till sminkbordet då halva rummet varit belamrat med lådor. Det är mycket osorterade kläder och en hel del lakan, handdukar och massor med smink. Jag har gjort en grovsortering så får min fru lägga allt där det passar bäst.

Jag passade på att byta några smarta switchar som hade gett upp. Eftersom de är infällda i väggen och matas direkt med 230V drog jag ur några proppar för att kunna arbeta säkert. Att ha en massa “smarta” styrningar av elektriska apparater och ljus kräver ibland underhåll, vilket man kanske inte räknar med i början när man skruvar i den första smarta glödlampan. När man byter den är det inte bara att skruva ur, och skruva i, man måste också konfigurera lampan eller strömbrytaren så att den kan styras.

Imorgon ska jag föröka bygga ihop de sista två lådhurtsarna som ska fungera som gavel till sängen. Vi får se om jag kommer hela vägen, eller om jag hittar på något annat. Det är i alla fall flera gånger bättre uppe i sovrummet nu än vad det var för tolv timmar sedan.

Mellan fordringarna och sorteringsarbetet uppe i sovrummet har jag passat på att vila mig med att rensa bort lite ogräs nere på kullen vid “Lilla Stonehenge” och tjuvat tomater. Jag flyttade på redskapstavlan i orangeriet så att odlingskalenders som min dotter målat fick plats bredvid. Ja – tiden rusar iväg, och nu är det dags att varva ner och passa på att ta en mojito innan solen går ner bakom trädtopparna – Vad ska jag annars använda all mynta till?

Inte så mycket gjort i veckan

under veckan som gått har jag inte hunnit med så mycket då det varit andra aktiviteter nästan varje dag. För den skull så har jag inte helt och hållet lagt allt arbete åt sidan. Jag blev precis klar med att koppla in ljus och slangupprullare i orangeriet. Just nu laddar jag upp inför helgen då jag är ensam. Det brukar betyda att jag fritt kan fördela min tid från tidiga morgon till sena kväll. Det enda som egentligen binder mig vid fasta rutiner är att ge hästar och djur mat var fjärde timme mellan sju på morgonen och elva på kvällen.

Idag gick jag en runda i trädgården och kunde konstatera att allt börjar ta sig – även ogräset. Bland jordgubbsbladen gömmer sig kirskål, och mellan paprikaplantorna frodas ogräset där fuktslangen matar på med vatten. Det blir till att rensa bort och lägga på höboss i helgen. De flesta chiliplantorna har redan börjat utveckla frukter – där bland rocoto som har lila blommor och ett annat växtsätt än övriga chiliplantor. Basilikan frodas och tomatplantorna blommar för fullt. Gurkan har börjat klättra på egen hand och potatisen växer ikapp med vitlöken. Bönor och ärtor har försiktigt börja komma upp tillsammans med de morötter som jag sådde i höstas. Från och med nu och några månader framåt är den bästa tiden fram till att man skördat den sista tomaten, plockat den sista svampen och plockat in den sista pumpen.